Taggad så in i bengan!

Sådärja. Ännu en helg till ända. Fort har det gått. Som vanligt.
Igår så var det valppassande som stod på schemat, det härjades rätt rejält och det är svårt att avgöra... men Samson eller Akka var skyldiga... Jag och Donna låg i soffan och käkade praliner. Strax innan jag fick en psykos så stoppade vi infernot och tumlande hundar /leksaker blev per omgående passiva och det tog inte många minuter innan de små asen sov. Gött.
Imorse var det lyxfrukost som serverades på Donnas palats. Inte helt fel kan man påpeka. Frågan är varför jag aldrig fått en sådan frukost serverad? What the f*ck! Känns som jag lixom har fattats något i mitt liv... Nu har jag en sak att sätta upp på listan som skall uppfyllas av en eventuell framtida partner.

Hemåt bar det men med en mellanlandning på Drottningholm där Matilda, Kicki och lilla Pauline väntade. Det blev promenad och fika i solen. Samson var med och det var ju bra. Så att dessa förbannade små ligister till terriers (för det är vad man ska ha om man är lite finare än alla andra...) har något att attackera. Samson låg vid vårt bord och runt häcken så kommer en äcklig liten rabiat Cairn Terrier och Samson blev ursinnig och kastade sig upp och berättade att han skulle döda det lilla äcklet. Tur i oturen har han en matte som är införstådd i lagar och regler så jag sa "Nej". Tror ni ägaren bad om ursäkt? Nej bara idioter gör det. Eller folk som är lite mindre fina.

Eftermiddagen ägnades åt lite trädgård och slutligen så anslöt Therese och hennes kollega för att massera hela ligisterna. Snacka om att de gillar det numera. Samson visade dock att drag och UHP satt sig lite i länden men det är ordnat nu och han är sprallig som få.
I veckan noterade jag att han blivit ljusare i sina ljumskar (de är ju svarta pga hudgrejset), eftersom pälsen har blivit galet glansig sedan massagen och nu känns han nybadad fast han inte är det så funderar jag på om massagen kan ligga bakom detta? Hmmm... Nästa gång kommer han antagligen att få vanlig massage och efter det så ska Therese ta sig an honom och köra zon-terapi för hud...
Spännande som tusan.

Kvällen avrundades med lite fjärr och vittring, det är en lååång väg dit... men man måste ju börja någonstans. 

Lägg märke till att pälsen på Heffaklumpens mage växt jättemycket!

Har skickat in några anmälningar till tävlingar och konstaterade att SSM tänkte ta lite över tre tusen för att jag skulle få starta eliten... Känns... Sådär... ;)Men jag är taggad som f********n! Det ska bli så kul att få komma ut på tävlingsbanorna igen! Loooove it! Dock så får vi hålla oss till lydnaden eftersom det saknas lite muskler för allt annat som vi vill hitta på :(

Sen bokades det en resa ner till Öpping och älskade Lilla My för pepp och träning inför SM :)

Fröknarna Klingberg och Heffaklumpen

Oj vad dagarna springer iväg! Veckan har gått galet fort och det har varit mer eller mindre med inriktningen "FULLT ÖS MEDVETSLÖS!". Vilket visade sig när jag råkade tabba mig med att spara en fil med intervjumaterial som Norrlands Guld (Emelie) skickade till mig under det eminenta mapp-namnet "Intervju" (singular) och råkade ha en redan befintlig mapp med namnet "Intervjuer" som givetvis låg på det mest lämpliga stället man kan tänka sig när man läser en kurs som heter Fältstudier. I mappen "Fältstudier". 6 timmars ogjort arbete kan man säga... SOM tur är uppdagades misstaget tack vare en lite smått bitter uppdatering på Facebook och det var bara att bita i det sura äpplet och ta sig an den intervju som egentligen skulle transkriberas.

Torsdagen tillbringades bla på Yes4Beauty i Åkersberga, vilket innebär att jag slipper sminka mig på ytterligare 3-4 veckor. Wirge är helt fantastisk så jag kan utan att blinka rekommendera er alla att gå dit oavsett vad ni vill få ordnat. Gulliga Kristi är en fena hon oxå och hos henne brukar jag göra mina fötter. det börjar bli dags snart igen tror jag :)
På kvällen var man utbjuden på dejt och det blev middag med avslut på China teatern och Dirty Dancing, visserligen med en regelrätt felnavigering där vi först hamnade på Cirkus... En hastig taxifärd till China avverkades på ett par röda ;)

Igår så satsades det på att göra de sista intervjuerna och jag blev lite inspirerad kan man säga, sen har jag ju världens bästa grupp med ett driv utan dess like!

På kvällen så kom Cissi ut till Hagaberg och vi drog till Mälarö BK och jag passade på att filma fröknarna. Snacka om att vara som dag och natt, detta ekipage har tagit så många stormande stora steg framåt i sin träning och relation. Det är så viktigt att man får stöttning i sin träning och att ens kamrater kan tänka utanför lådan, Cissi är en av mina träningskamrater som är just så. Älskar att jag kan bolla med mina fina och oavsett hur eller vad vi tänker på varsitt håll så finns inga rätt eller fel. Utan bara ett varm stöd. Alltid. Då kan man ta stora steg framåt, Cissi och Ronja är ett så fint exempel på att vända vinden. För varje individ finns en metod, kan ni fatta hur många metoder det finns?

Medan Cissi körde agility så påbörjade jag pass 2 med Hannas och min plan. Det fungerar rätt ok än så länge och jag funderar på hur jag ska göra i förlängningen. Men jag har ett bra fokus. Dock kan det ha urartat i att Samson lägger in en snus på vardera sida och när en sädesärla kom flygandes så var det en ytterst spänd Samson som satt och analyserade om det kunde vara en boll som kom flygandes. Men han skrev av den och tittade på gömslet igen. Tack Lilla My för dina tankar! Lilla My aka Hanna är ett av mina bollplank, men det kanske har framgått ;)
Även vi körde lite FF... Har fått ner honom rätt bra och han är lyhörd, men vi har tappat lite i halter och vändningar... Ska fundera på om det är förklaring som gäller eller drift.... Tankar någon?

Kamikaze-vurpor

Samsons första försök med Kickbike. Matilda hade boll med sig och avrundade min åktur med att slänga ut den i terrängen. DET är kärlek min vänner. Kärlek.
Men som ni ser... Satans var fort det går och fortare kan det gå när man är ute i banan och sladdar.
Eller slår på kamikaze-vurpor..
Gånger två för min del kan man skriva in i protokollet.

Nu vill jag bara hitta en sponsor som vill förse oss med en egen Kickbike, så vi kan köra barmarks SM i oktober. :o)

Draglägret som man inte glömmer!

Hemkommen. Helt slut. Men så glad så det spritter i kroppen!
I torsdags så rullade jag och mamma ner och där höll hon sin föreläsning "Lär dig läsa din hund" för ett helt gäng med hundbitna, en kanonrolig föreläsning som är under utveckling som jag varmt kan rekommendera att man går och lyssnar på. Henne kan man även hyra in om man vill.
Vilket Hanna och Linda hade gjort. På fredagen så bar det, efter en middag på torsdagen med Jessica och Matildorna och en natts sömn hos mina uppfödare, av till Halmstad. Lydnad för hela slanten och det är alltid lika underbart att få träffa min älskade Lilla My. Fick lite tankar med mig hem och nu är det lite idéer som ska provas. Ska bli tokspännande. Det får bära eller brista lixom.
På kvällen så körde jag upp till Mullsjö för att ansluta till Schäferungdoms Dragläger. Trött som få somnade jag hemma hos Matilda och vaknade upp till ett äventyr!
Det kan vara en av de roligaste och mest inspirerande helgerna på länge för min del, utan tvekan! Jag är såld!
Lördagen så snodde Peter min lilla klump och åkte och gjorde ett UHP som innebar att han skavde sin lilla rumpa på en cykel i två mil. För Samsons skull. Vilka uppfödare man har! Tusen tack! :o)

Så grattis Samson till ytterligare en liten förkortning! :o)

När han kom tillbaka så släpade han (alltså Samson) runt mig 2,5 km.

Minst. Men Mest Makalösa.

Gänget, Millan saknas med henne hittar ni ovan med sin nallebjörn Tröllie.

Millan och Tröllie spurtar!

Maaaaaammaaaaas Griiiiiiiiiiiiiiiiiiiis!

EEEEEEXTRAAAA AAAAALLT!

  

Samson och Matilda gasar!

Idag körde han 2,5x2 km med kickbike där Matilda tog hem vinsten i B-klass och numera har alltså Samson en rosa lina som vi ska träna med! Finare och snärtigare (läs ROSA) kommer det bli med tiden!

Sen körde vi Zo och Samson i två-spann och det var med ett "nära döden"-skrik som Matilda (den lättare av oss) for iväg i vansinnestempo och hade det inte varit för Zozans lilla trampdyna så hade de nog spräckt ljudvallen! ;)

Ledarligan!

Till detta läger så kom två helt underbara instruktörer, nämligen Anna-Carin och Annika som verkligen delade med sig av sin kunskap och var helt galet inspirerande!

Tack min lilla Matilda som tog täten i med detta projekt, du är grym!

Ansvariga för Svensk Schäferungdom.............

Nu kommer jag somna som en stock och med kommande planer så kommer jag nog att komma i mitt livs... eller iaf de senaste årens form! :o)

Är man minst måste man vara snäll säger Kid och håller vakt...

Rymdvarelser och massage

Gårdagen ägnades åt att lägga ett långt spår på ca 2358 steg till Mammas Gris, det gick kanon förutom att jag hittade en akilleshäl när vi kom till flygfältet. Precis där planen går ner så var det som att vittringen hade gått bananas. Alla som känner mig och vilken perfektionist jag är i spåret kan ju ana hur det lixom killade i tinningarna på mig. Det är samma känsla som när man ser något pinsamt på TV och vill krypa lååångt upp i soffan eller lämna rummet, DEN känslan centrerat till tinningarna. Men för att distrahera mig själv så parkerade jag mig och så blev det Facebook i 2 minuter medan Samson pillade med sitt och helt plötsligt så hade jag tryck i linan igen och han travade på i spåret som om inget hänt.
Rätt skönt att kunna lita på sin hund så pass att man bara kan vänta tills vederbörande löst problemet.
Idag så var det patrullhundskurs, kanonroligt att Samson fungerar så bra trots att han varit borta.
Vi patrullen så var ljudet lite för nära och Samson gick upp i kosmos och påtalade att det fanns rymdvarelser i hans och våran omedelbara närhet. Vi vill gärna ha lite längre avstånd och det är mer troligt att det är så det kommer se ut i verkligheten.
Dock var spårupptaget så djävulskt bra att både jag och Kicki var supernöjda och min nyckelring kom tillbaka välbehållen och tur var väl det!

 Mammas Gris blir bortskämd av sin massör Therese, nya favoriten kan man säga....

Väl hemma så anlände Therese för att köra ett massagepass, Samson somnade som en stock och njöt verkligen. Vic somnade. Sen vaknade han inte. Therese gjorde det mesta för att väcka grabben och slutligen så fick han upp ögonen, man vill gärna inte stretcha en hund som sover... Risken att ha en hund fastmonterad i handen om det plötsligt skulle göra ont. Men nu sover alla som grisar. Mammas Grisar.

TILLBAKA!

Nu har vi landat i verkligheten och ÄNTLIGEN så är jag med internet igen.

Ser detta blogginlägg som en nystart, hoppas ni är med mig!!?

Imorse -hurtig som satan, rullade bokstavligen ur sängen och gick ut- så körde jag två pass, ett med fokus på fritt följ och kedjor med rutan och konan, gick kanoners och inkluderade ett litet utvecklingssamtal som verkligen gav utdelning som var fart och fokus! ÄlskaRT! Men filmen blev så hackig och jävlig så den skiter vi i. Sen avrundade vi med att byta lokalisering och satsade på ordförståelse och fjärr, jag är ASnöjd med fjärren och den förbannade vänstertassen bak som snart borde vara ett minne blott –räknar med en del träning innan dess docj och påminnelser för resten av mitt liv…-. Film på allt rajraj finns med nedan. Inkluderat min egen röst på film. FY F****N.

KOM IHÅG till mig själv! INGEN FART NU och DÄMPA honom! Om jag envisas med att lägga till fart nu så ska jag spika upp mig själv på väggen och äta upp 3 del av Samsons mat.

"Det finns inga människor som är FÖR snälla. BARA människor som utnyttjar andras godhet."

Fönsterputsning pågår, men en nagel höll på att sätta livet till så nu måste limmet härda.
Imorgon kommer två spekulanter som vill se lägenheten innan visning Det ser jag som ett gott tecken och kanske kanske så är mitt liv här i Kungsängen ett luddigt minne blott om inte allt för lång tid.
Man inser inte hur mycket som ska göras och hur djävulskt mycket pill det är med bara städningen inför värdering, sen fotografering och nu visningar. Visningarna innebär att folk kommer att gå och rycka i garderober och köksluckor. Fönster ska pustas, lister rengöras, väggar tvättas i omgångar (hundägare som man är) och badrum skrubbas till förbannelse! Allt detta gör jag själv.
Känner mig stolt som är så pass stark och att jag skött alla detaljer kring separationen, varenda telefonsamtal och möte, ett gott tecken på att jag kommer klara mig galant i framtiden. Jag har inte förändrats som person, jag är fortfarande den drivna personen och det har alltid varit jag. Nu vet jag bara mer om livet. Nästa gång ser jag varningstecknen långt i förväg och ska vara observant i mitt stöd gällande min framtida respektives vänner/kollegor. Men som min fd chef en gång sa; "Det finns inga människor som är FÖR snälla. BARA människor som utnyttjar andras godhet." och DET är ju en korrekt beskrivning om något.

Jag ska börja packa och sortera upp vad som ska lämnas bakom mig och vad jag kan tänka mig att ta med. Helst hade jag velat gå och erbjöd att lämna bohaget orört för ett par tusenlappar, men det var inte värt det för X. Men efter fotograferingen och mäklarens nya utsagor så gjordes en bodelning och jag fick med mig saker för det dubbla jag begärt. Så det var ju egentligen bara bra. Men minnen är alltid jobbiga att släpa med sig. Därav att jag inte ville ha med mig något.
Jag och Samson kommer flytta till Färingsö till att börja med, ett underbart akutboende som min finaste Cissi erbjudit. Sen blir det Åkersberga över sommaren.
X har fått en lägenhet av Försvaret i Solna så han och Quarre bor där numera, jobbigt med pendling men han ville inte ha vår lägenhet och tyckte det var ok att bo i stan med hund och pendla. Men klart förståeligt när man får vardagen betald, jag hade inte tackat nej.

Själv är jag salig över att slippa det utan få komma ut på landet med vatten tre meter från fönstret :)

Snart är det bara ett bankbesök kvar. Sen är alla förehavanden avklarade. Sen väntar bara en spännande framtid, det har ju redan dykt upp erbjudanden och annat skoj som gör att allt känns ljusare, med värmen kommer lyckan känns det som.

Ett stort lycka tillönskas mitt ex och hans nya tjej/date/respektive/(?)/bästa kompis/kollega -Ursäkta om jag är oklar, men jag vet inte om skilsmässan är klar. Men det tror jag.- och till ert nya liv som ni påbörjat! Slit varandra med hälsan!

Viiiiiiiiiiiidare i livet! Håll nu tummarna för att vi får igång en budgivning och att lägenheten får samma slutpris som vilken herrgård som helst! :)

Sakta. Så sakta....

... så börjar livet visa vilken väg jag ska gå...
Lägenheten kommer antagligen ut för försäljning i början på nästa vecka, imorgon så kommer jag få kika på korten och bestämma vilka jag vill ha med i annonsen.
Jag har haft och har så underbara människor runt mig som finns vid min sida utan att ens blinka, folk som öppnar sitt hem och med värme erbjuder hjälp. Ingen nämnd. Ingen glömd.

Vackraste brudparet...

Igår så bytte jag vardagen mot ren lycka, min älskade lillebror fick sin Sofia och kvällen till ära så var Anterud min kavaljer. Ni som inte varit på ett bröllop där majoriteten är döva kan nog knappt föreställa er en middag där det är knäpptyst... men faktum är att alla "pratar i mun" på varandra...

All lycka till er och er lilla familj!

En omvälvande tid.

Tack alla fina som stöttat mig och som står vid min sida när hjärtat brister....

Det har trillat in mail, allt ifrån hundfrågor, folk som undrat vart jag tagit vägen, hur träningen går osv. Här kommer en kortfattad förklaring.

Bloggtorka råder och kommer råda en tid framöver. Jonas och jag har separerat och är mitt uppe i alla detaljer som rör detta. Det är klart tråkigt då man sitter i en situation som man själv inte kan påverka utan bara måste flyta med strömmen, men livet är ett mysterium och människor likaså.
I slutändan kommer det att komma nya äventyr som ett resultat av den sorg man känner idag, livet och känslor är inget man kan styra över. Det enda man kan kontrollera är sina beslut och de handlingar man tar sig för, så jag hoppas att mina beslut idag leder till lycka imorgon och till att jag blir starkare för resten av mitt liv.

Samson återhämtar sig efter sin magsäcksomvridning, en historia för sig som jag vid tillfälle när orken finns ska berätta mer om. Han mår under omständigheterna bra och vi inväntar återbesök innan vi vågar säga något mer.

Tack för allt stöd och uppmuntrande ord!

Kram!

Snacka om murbräcka till kurs...

Tentaångesten är på topp, vad ska man egentligen kunna? Det är så pass omfattande ämne... Socialt arbete... Snacka om murbräcka till kurs. Tusen perspektiv och teorier hit och dit. Ibland vill jag bara be alla teoretiker att hålla käften och bege sig ut i verkligheten och kika på om deras teorier ens har någon som helst relevans för hur verkligheten ser ut? Kom igen!
När man sen läser om pajkastningen mellan olika synsätt och i nästa stund ser över en anteckning från en föreläsning och det står "Man måste bemöta klienten på ett bra sätt" -Vet så inser man att det är ett rätt brett spectra på den här kursen, från extrem basic till såjävlainvecklatsåmanvillskjutasigihuvudet-perspektiv/teorier.

Melissa Horn - Passar in just nu på djävulskt många sätt!

Jag går i vinterskor på hösten

Alltid förberedd för storm

Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar

Jag har känslor utan uppehåll

Jag har förlorat en tävling

Men vunnit ett val

Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre

Det kommer annat emellan och det är bra

Jag saknar dig mindre och mindre

Jag har glömt dig en vacker dag

Spasmer och oförmåga att koordinera armar och ben.

Igår så for jag, Cissi och Rose till Knivsta för att få lite inomhusträning hos Perfekta tassar, det blev en kanonträning med pekpinnar och nu känns det som att motivationen har tagit rätt vändning. Så pass att jag efter en dag i skogen med tjänstehundsgänget skivade lite ost och satte mig på en stol i vardagsrummet och körde vittring. Det var en sån där mys-trött Samson som fixade och trixade och målet uppnåddes efter ett par omgångar. Lillprinsen...
Satt och klippte in musik till det som filmades och konstaterade att det är inte hunden som det är dags att ta tag i egentligen, det är MIG det är fel på! Herregud!
Jag har ändrat tempo och är rätt nöjd med det, men KAN jag MÖJLIGTVIS få någon som helst ordning på min kropp? Det är som att jag har spasmer kombinerat med någon form av oförmåga att koordinera armar och ben... Jag måste byta vändningsteknik... Vad händer med all exercis som man drillade under sin värnplikt?

Det var många skratt och wake-up calls, jag och Cissi hade ett sånt där klockrent tänk i torsdags när hon tränade sina flugsnappare och Samson körde skydd. Vi drog en klockren parallell mellan bytesarbete och placering i rutan -nu höjer säkert ett par stycken på ögonbrynen- och var rörande överens.
Så kom vi till hallen i fredags och hade bestämt att vi skulle köra vittring först. Taggade hundar och större chans att få fram och kika på felbeteenden. Vi körde igång och Cissi och Ronja började och sen Samson. Trots att vi dagen innan haft kanontankar så står vi och kör som vanligt och ber Rose komma med tankar och funderingar, när hon startar utvärderingen så är det som att höra torsdagens tankar på repeat. Rose... Tack för att du stöttar oss! :)
Men eftersom vi bytt moment och i mitt fall kommit till ett av mina hjärnspöken -de andra är gruppmoment och platsliggning i IPO/BSL- så var det en mental blockad att se hunden driftväxla.

Efter att ha kikat på filmen så har jag kommit fram till att jag måste lägga lite fokus på följande:

FF:  

Vänstersvängar - Mera ordning! På MIG!
Stegförflyttningar i sidled, räta upp honom och MIG!
Halter. HUR gör man? Eller snarare... HUR vill jag göra?

Konskick:

Tillbaka till det gamla! Vill att han fokuserar STENHÅRT på position!
Samt ska sno Lilla My's tanke och se till att han slutar med sitt blondin-skick som alltid är det första.
Visserligen så hjälper det att jag kör ett uppvämnings-skick på parkeringen för att bli av med det, men ÄNDÅ!

Rutan:

Distinkta skiften I rutan, han har bra fart och i kombination med ovan så kan man nog få till ett moment som ligger i överkant. Med hans storlek och allt så är jag rätt nöjd redan nu. SKÖNT!

Vittring:

Start och stopp-tänk, han måste driftväxla i slutändan och då måste jag se till att alla pusselbitar är på plats först.

Film på katastrofen som ska bli succé! Frågan är bara när..........

Hej Anonym!

”hej Jeanette, vet inte om jag har förstått vad ditt träningssätt är, men det verkar skilja sig från godis träning/klicker eller är jag helt fel ute? Tycker ingen träning är "statisk" man får ändra sig efter resans gång och de problem/utveckling träningen tar sig,visst är det smart att använda sig av hundens egenskaper, min vallhund tränas bara när han är i "vallnings mode" då går han riktigt igång,fast han aldrig sett ett får. snälla skriv några rader om din träningsfilosofi.”

Hej Anonym!

Skulle man träffa mig på träningsplan så skulle man nog tro att jag led av någon form av personlighetsklyvning, beroende på vilken hund jag tränar så skiljer upplägget och därmed hur jag beter mig som förare och hur jag utbildar min hund. Dock faller allt jag gör tillbaka på ett etologiskt perspektiv, en hund är en hund och jag måste anpassa mig efter det.

Samson innan det gick åt pipsvängen... eller det hade det nog redan gjort här... ;)

Samson är en riktig karl-hund, jag får gräva ner min kvinnliga emotionella sida i diket vid sidan av plan och peka med hela handen. Inte bjuda på onödig belöning och inte tveka att korrigera honom. Han är rätt påfrestande att träna och det tar mycket energi att bara göra entré på plan med honom. Dock så börjar han bli äldre och visare, faktum är att han sedan ett par månader har börjat äta godis (underlättade vår träning ENORMT!) och det släpper allt mer på samarbetsfronten med honom. Idag är det svårt att förstå att jag faktiskt grät i två timmar på ett träningsläger sommaren 2009 över att min hund var ett monster. Nu är han en Mammas Gris NÄSTAN jämt. Kärleken är blind!
Quarre (som nu tränas av min sambo) är tvärtom, en signalkänslig kille som lyssnar till mitt minsta andetag, som överger allt för att få jobba med matte. Inga belöningar är mer än medium motiverande, det enda som verkligen fungerar är att få hoppa upp i famnen och kramas. I Quarres fall så får ”felen” inte komma tidigt, där får man jobba med mer stöttning. Till skillnad från hans storebror som ”köttar” på i alla lägen. Quarre tar lätt till ljud och man får STÄNDIGT jobba med hans förväntan för att hålla det borta, man får aldrig blir irriterad, få prestationsångest eller vara på fel humör med lillebror, bara ärlig och härlig. Precis som han.

Jag skrev ner några punkter som är viktiga för mig, det fungerar skitbra för mig och mina hundar men det kan även betyda att det fungerar skitdåligt för någon annan. Individanpassning så det ryker om det!
När du läser detta så ska du hela tänka på att det här är något som jag kokat ihop utifrån allt jag lärt mig såhär långt, eftersom man aldrig blir fullärd så tillkommer det alltid nya ingredienser, vissa tas bort och andra blir kvar. Vilken jäkla soppa! :)

ALLA vägar leder till Rom. Om man vill köra via bron eller Ryssland, det är upp till var och en!

• Välfungerande relation mellan förare och hund, ledarskapet ska vara befäst. Genererar i trygghet och harmoni och ger kontroll till mig som förare.
• Kännedom om min hund, vad är det för skit på snöret jag har? Hur ser dennes egenskaper/drifter ut? Vilka av dessa ska jag använda mig av och vilka ska jag vara försiktig med? Hur ska jag anpassa mig själv och mina belöningssystem för denna individ?
• Anpassad stressnivå till aktivitet och beroende på i vilken fas hunden befinner sig i. Hög stress= risk för större frekvens av felbeteenden och svårare att få hunden att förstå vad jag vill, risken att rätt beteende försvinner i stressinfernot är stor.
• Vad tränar jag egentligen? Ha en plan Sickan!
• Noga med att skilja på inlärningsfas och kravfas. Våga ställa krav när det är dags och ta igenom dem, med andra ord bygga ännu mer på tryggheten och hundens tillit. Jag menar vad jag säger, hunden ska kunna lita på det.
• Vara ledstjärnan för min hund och få den att känna sig som OS-guldmedaljör i min närhet, jag får en hund som vågar vara initiativtagande och på samma gång är fokuserad och lyhörd. Det ska vara kul att jobba med mig och meningsfullt!
• Jag vill gärna att min hund gör fel så jag kan påtala att det är fel, enligt ovan så kommer min hund testa nya vägar eller återgå till det rätta beteendet beroende på vad vi tränar. Har jag inte sagt att ett beteende är fel så är det rent logiskt ännu ett godkänt beteende och risken att hunden kommer prova det igen för att kanske få en efterlängtad belöning. Tex positionsskiftningar.
• Jag använder mig av alla typer av belöning, godis, jakt-lekar med föremål, klicker, externbelöningar och viktigast av alla belöningar: MIG!
•  HA ROLIGT!

Hunden ska jobba för MIG och INTE för en belöning.

Där många tänker att de måste skaffa en ”hetare” belöning så tänker jag att jag måste bli en ”hetare” förare! :)


Det var lite i mitt tänk, jag skulle kunna skriva sjuttiofemtusen punkter till... Men det är nog detta som gör mig och pojkarna unika. Precis som alla andra som älskar hund och att träna dessa underbara varelser är unika med sitt sätt att se på saken...

Hoppas du är nöjd med svaret, kanske hittar du ett fragment du kan ha nytta av i mitt resonemang eller så har du bara stillat din nyfikenhet. Hur som helst! Det är okej att göra som man vill! :)


Nu går mina ögon i kors och det kan mycket väl vara så att det jag skrivit inte ens är läsbart, jag ber om ursäkt för alla språkliga missar såsom syftningsfel, stavfel, särskrivningar mm mm mm.... :D

Ha det kanon och lycka till med din ögonsten!

Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill.

Jag fick höra ett påstående som fick mig att tappa hakan då och fortfarande så är jag förundrad, kanske inte över just innehållet men tanken som visade sig stå bakom påståendet. Såklart gäller det hundträning och träningsmetoder.

"För att nå en individs fulla potential så måste arbetet vara möjligt att välja bort"

Jag säger inte att det är fel, det fungerar. Det fungerar på vissa individer. Klockrent!
Vad som då förvånade mig var nog att det på en hög nivå var så självklart att det var den vägen som gällde och att alternativen var så få, eller kanske förmågan att hjälpa/utveckla någon som mig.
Jag är otroligt tacksam över att jag var med på Talanglägret och fick chansen att lära känna guldtjejer med härliga energier. Ni är underbara och galet duktiga!
Hursomhelst! Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag har vänner och bekanta -inkl mig själv- som inte har individer som når sin fulla potential om de får välja, men inte av samma anledning.

Jag kom att tänka på detta idag när jag tränade efter promenaden vid bilen, Samson gjorde ett kanon apporteringspass. Men det gick nog inte till enligt ovan nämnda modell. Men efter ett par kravfyllda skick så var han salig och jag belönade med att göra det ÄNNU häftigare att apportera, slängde ut den i skogen och det blev ett riktigt action-pass. Jag fick mosa in honom i bilen eftersom han ville efter apporten som låg på backen utanför och satt och poppade -mammas uttryck- till radion på vägen hem. :)
Iallafall! Vad jag upplever händer är att man står hjälplös, eller kanske ifrågasatt för att man gör "som man inte ska"... Lite där hamnade nog jag när jag var på Talanglägret...
Jag känner att jag många gånger hamnar i ett vakuum när jag tränar med andra, lite som att man sagt något olämpligt och omgivningen funderar på om de av artighet ska låtsas som att de inte hörde mig eller om de ska mumla bort det.
Ibland vet jag att jag skjuter ovanför målet när jag börjar prata egenskaper, det blir jag brutalt påmind om ibland. Priset togs när jag tyckte att jaktegenskaperna hos vallhundar är klockrena och enkla att läsa, ibland tok-låser de i jakt/vallbeteenden (kortfattad version). Som svar så påstod en människa att dennes hund (vallhundsras) ALDRIG vallat och ändå utövar detta beteende, alltså var det inget vallbeteende. En vallhund utan naturliga anlag alltså.
Det faller sig rätt naturligt att man i en sådan diskussion har olika syn på att träna hund, jag hade utan problem köpt att man såg på beteendet som en tillgång man kunde använda sig av, kanske på ett helt annat sätt än jag kanske skulle gjort. Men att slå ihjäl ren etologi som trams faller lite över min mentala kapacitet för ödmjukhet.
En hund är ALLTID en hund, sen hur vi väljer att använda dess egenskaper är ju upp till var och en, där kommer valet av träningsmetoder in. Eller vad tycker ni?

Vad vill jag ha sagt? Jo. Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill med det material man har, alltså de egenskaper ens egen hund besitter. Det gäller ju bara att förvalta det på bästa sätt och efter egen förmåga. Det är okej att göra det som passar mig och min hund, eller dig och din hund.

Men framförallt så ska det vara okej att tycka att andra träningsmetoder än ens egen är okej! Man behöver inte få skrämselhicka eller känna att man just skrivit på kontrakt med djävulen. ;)

Åter igen tänkte jag hylla denna fröken, i mitt förra inlägg ser ni filmen från tävlingen och det fria följet. Kika nu!
Kronprinsessan kom inte undan kraven, då blev det såhär! Jag MÅSTE ta tag i min egen träning!
Tack för ännu mer inspiration Lilla My! GÅSHUD! Ni börjar bli lite för giftiga... :)

Sicken helg mina vänner!

Ett stort grattis till Hanna och Bacci som i helgen presterade 298 poäng och därmed sina första SM-poäng! Grattis!
Hanna är verkligen en inspiration, hon vågar gå emot strömmen och stå upp för sin hund. En förebild för alla tycker jag, framförallt så är hon ödmjuk som få och har helt sonika tagit det som passat henne och hennes hund ur flera olika träningsmetoder och kört sitt eget race! Så jäkla ballt!
Det finns få som jag unnar sådan framgång med den värme jag känner nu, när Hanna skickade ett sms med resultatet så skrek jag rakt ut där jag satt på en grill i Tullinge och åt lunch med Jonas.
När jag ringde och fick referatet så fick jag gåshud och kunde inte sluta le. När jag sen skulle återberätta allt för Rose så brände tårarna. Det ska bli ett sant nöje att få jaga Hanna i resultatslistorna i framtiden!

I lördags så var det Hangaren som gällde, Samson gjorde ett kanonjobb och mina figuranter gjorde ett ÄNNU bättre jobb som slet rumpan av sig för min Heffaklump. Hann även med ett lyckat lydnadspass, han börjar bli riktigt rolig att träna med, det märks att han börjar bli "gammal" och inte lika obstinat mot mig hela tiden. GILLA!

Igår så gjorde vi entré på Veda utställningen, det blev en 6:e plats med Exellent som betyg och Samson måste göra en avelskorning. Om vi ska ställa på schäferhundklubbens utställningar... JUST SNYGGT!

Det är en sambandscentral i köket och jag är snorig.

Att vara sjuk suger.
Igår efter träningen så höll mitt huvud på att implodera och jag stapplade i säng.
Vaknade av att kroppen hade spasmer och frös som en idiot för att en stund senare svettas som i en finsk bastu. Har ju gått och dragit lite på den här skiten men klarat mig från det värsta, men som alltid när jag är på tillfriskningsfronten så säger halsen "tack och hej" och jag låter som en sönder supen rökare på 58 år... VILKET hände inatt... Jag har hostat sönder halsen och den smaken är lite semifinal om man säger....
När jag vaknade och skulle gå upp så hade Jonas bokat tvättstugan klockan sju och jag skulle be honom att komma ihåg lakanen... det kom ingen röst och jag vill inte ta upp vad som hände när hostattacken tog överhand... HUA!
Eftersom jobbet väntar imorgon så blev det en lugn dag med lite läsa, följa med Jonas som klippte sig (rekordsnabb frisör!) och sen ner i min OnePiece när vi kom hem och soffläge. Där är jag ännu.
Wilson -kollega till Jonas och faktiskt en av de killar jag gjorde lumpen med... men han lämnade aldrig den gröna firman- hittade hit och nu sitter grabbarna och krigar i köket där datorerna ställts upp, det låter som en jäkla sambandscentral där ute...

-"Tar du höger? Ska vi köra en framryckning? Meh! Kan inte du smyga fram och kolla?"
-"Ska jag smyga fram och kolla med mina 32 ton tycker du?"

Samson ligger intill mig i soffan och skäller varje gång han hör värmländskan ute i köket, har bestämt mig för att det får vara så... Samson får ogilla värmländska. Asbra.

Nu blir det slumra i soffan tills det är dags för omgruppering till sovrummet.