Beathalandet Samson

Hej Anonym!

2012-02-10T01:33:00.000+01:00

”hej Jeanette, vet inte om jag har förstått vad ditt träningssätt är, men det verkar skilja sig från godis träning/klicker eller är jag helt fel ute? Tycker ingen träning är "statisk" man får ändra sig efter resans gång och de problem/utveckling träningen tar sig,visst är det smart att använda sig av hundens egenskaper, min vallhund tränas bara när han är i "vallnings mode" då går han riktigt igång,fast han aldrig sett ett får. snälla skriv några rader om din träningsfilosofi.”

Hej Anonym!

Skulle man träffa mig på träningsplan så skulle man nog tro att jag led av någon form av personlighetsklyvning, beroende på vilken hund jag tränar så skiljer upplägget och därmed hur jag beter mig som förare och hur jag utbildar min hund. Dock faller allt jag gör tillbaka på ett etologiskt perspektiv, en hund är en hund och jag måste anpassa mig efter det.

Samson innan det gick åt pipsvängen... eller det hade det nog redan gjort här... ;)

Samson är en riktig karl-hund, jag får gräva ner min kvinnliga emotionella sida i diket vid sidan av plan och peka med hela handen. Inte bjuda på onödig belöning och inte tveka att korrigera honom. Han är rätt påfrestande att träna och det tar mycket energi att bara göra entré på plan med honom. Dock så börjar han bli äldre och visare, faktum är att han sedan ett par månader har börjat äta godis (underlättade vår träning ENORMT!) och det släpper allt mer på samarbetsfronten med honom. Idag är det svårt att förstå att jag faktiskt grät i två timmar på ett träningsläger sommaren 2009 över att min hund var ett monster. Nu är han en Mammas Gris NÄSTAN jämt. Kärleken är blind!
Quarre (som nu tränas av min sambo) är tvärtom, en signalkänslig kille som lyssnar till mitt minsta andetag, som överger allt för att få jobba med matte. Inga belöningar är mer än medium motiverande, det enda som verkligen fungerar är att få hoppa upp i famnen och kramas. I Quarres fall så får ”felen” inte komma tidigt, där får man jobba med mer stöttning. Till skillnad från hans storebror som ”köttar” på i alla lägen. Quarre tar lätt till ljud och man får STÄNDIGT jobba med hans förväntan för att hålla det borta, man får aldrig blir irriterad, få prestationsångest eller vara på fel humör med lillebror, bara ärlig och härlig. Precis som han.

Jag skrev ner några punkter som är viktiga för mig, det fungerar skitbra för mig och mina hundar men det kan även betyda att det fungerar skitdåligt för någon annan. Individanpassning så det ryker om det!
När du läser detta så ska du hela tänka på att det här är något som jag kokat ihop utifrån allt jag lärt mig såhär långt, eftersom man aldrig blir fullärd så tillkommer det alltid nya ingredienser, vissa tas bort och andra blir kvar. Vilken jäkla soppa! :)

ALLA vägar leder till Rom. Om man vill köra via bron eller Ryssland, det är upp till var och en!

Välfungerande relation mellan förare och hund, ledarskapet ska vara befäst. Genererar i trygghet och harmoni och ger kontroll till mig som förare.
Kännedom om min hund, vad är det för skit på snöret jag har? Hur ser dennes egenskaper/drifter ut? Vilka av dessa ska jag använda mig av och vilka ska jag vara försiktig med? Hur ska jag anpassa mig själv och mina belöningssystem för denna individ?
Anpassad stressnivå till aktivitet och beroende på i vilken fas hunden befinner sig i. Hög stress= risk för större frekvens av felbeteenden och svårare att få hunden att förstå vad jag vill, risken att rätt beteende försvinner i stressinfernot är stor.
Vad tränar jag egentligen? Ha en plan Sickan!
Noga med att skilja på inlärningsfas och kravfas. Våga ställa krav när det är dags och ta igenom dem, med andra ord bygga ännu mer på tryggheten och hundens tillit. Jag menar vad jag säger, hunden ska kunna lita på det.
Vara ledstjärnan för min hund och få den att känna sig som OS-guldmedaljör i min närhet, jag får en hund som vågar vara initiativtagande och på samma gång är fokuserad och lyhörd. Det ska vara kul att jobba med mig och meningsfullt!
Jag vill gärna att min hund gör fel så jag kan påtala att det är fel, enligt ovan så kommer min hund testa nya vägar eller återgå till det rätta beteendet beroende på vad vi tränar. Har jag inte sagt att ett beteende är fel så är det rent logiskt ännu ett godkänt beteende och risken att hunden kommer prova det igen för att kanske få en efterlängtad belöning. Tex positionsskiftningar.
Jag använder mig av alla typer av belöning, godis, jakt-lekar med föremål, klicker, externbelöningar och viktigast av alla belöningar: MIG!
HA ROLIGT!

Hunden ska jobba för MIG och INTE för en belöning.

Där många tänker att de måste skaffa en ”hetare” belöning så tänker jag att jag måste bli en ”hetare” förare! :)

Det var lite i mitt tänk, jag skulle kunna skriva sjuttiofemtusen punkter till... Men det är nog detta som gör mig och pojkarna unika. Precis som alla andra som älskar hund och att träna dessa underbara varelser är unika med sitt sätt att se på saken...

Hoppas du är nöjd med svaret, kanske hittar du ett fragment du kan ha nytta av i mitt resonemang eller så har du bara stillat din nyfikenhet. Hur som helst! Det är okej att göra som man vill! :)

Nu går mina ögon i kors och det kan mycket väl vara så att det jag skrivit inte ens är läsbart, jag ber om ursäkt för alla språkliga missar såsom syftningsfel, stavfel, särskrivningar mm mm mm.... :D

Ha det kanon och lycka till med din ögonsten!

Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill.

2012-02-08T10:38:00.001+01:00

Jag fick höra ett påstående som fick mig att tappa hakan då och fortfarande så är jag förundrad, kanske inte över just innehållet men tanken som visade sig stå bakom påståendet. Såklart gäller det hundträning och träningsmetoder.

"För att nå en individs fulla potential så måste arbetet vara möjligt att välja bort"

Jag säger inte att det är fel, det fungerar. Det fungerar på vissa individer. Klockrent!
Vad som då förvånade mig var nog att det på en hög nivå var så självklart att det var den vägen som gällde och att alternativen var så få, eller kanske förmågan att hjälpa/utveckla någon som mig.
Jag är otroligt tacksam över att jag var med på Talanglägret och fick chansen att lära känna guldtjejer med härliga energier. Ni är underbara och galet duktiga!
Hursomhelst! Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag har vänner och bekanta -inkl mig själv- som inte har individer som når sin fulla potential om de får välja, men inte av samma anledning.

Jag kom att tänka på detta idag när jag tränade efter promenaden vid bilen, Samson gjorde ett kanon apporteringspass. Men det gick nog inte till enligt ovan nämnda modell. Men efter ett par kravfyllda skick så var han salig och jag belönade med att göra det ÄNNU häftigare att apportera, slängde ut den i skogen och det blev ett riktigt action-pass. Jag fick mosa in honom i bilen eftersom han ville efter apporten som låg på backen utanför och satt och poppade -mammas uttryck- till radion på vägen hem. :)
Iallafall! Vad jag upplever händer är att man står hjälplös, eller kanske ifrågasatt för att man gör "som man inte ska"... Lite där hamnade nog jag när jag var på Talanglägret...
Jag känner att jag många gånger hamnar i ett vakuum när jag tränar med andra, lite som att man sagt något olämpligt och omgivningen funderar på om de av artighet ska låtsas som att de inte hörde mig eller om de ska mumla bort det.
Ibland vet jag att jag skjuter ovanför målet när jag börjar prata egenskaper, det blir jag brutalt påmind om ibland. Priset togs när jag tyckte att jaktegenskaperna hos vallhundar är klockrena och enkla att läsa, ibland tok-låser de i jakt/vallbeteenden (kortfattad version). Som svar så påstod en människa att dennes hund (vallhundsras) ALDRIG vallat och ändå utövar detta beteende, alltså var det inget vallbeteende. En vallhund utan naturliga anlag alltså.
Det faller sig rätt naturligt att man i en sådan diskussion har olika syn på att träna hund, jag hade utan problem köpt att man såg på beteendet som en tillgång man kunde använda sig av, kanske på ett helt annat sätt än jag kanske skulle gjort. Men att slå ihjäl ren etologi som trams faller lite över min mentala kapacitet för ödmjukhet.
En hund är ALLTID en hund, sen hur vi väljer att använda dess egenskaper är ju upp till var och en, där kommer valet av träningsmetoder in. Eller vad tycker ni?

Vad vill jag ha sagt? Jo. Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill med det material man har, alltså de egenskaper ens egen hund besitter. Det gäller ju bara att förvalta det på bästa sätt och efter egen förmåga. Det är okej att göra det som passar mig och min hund, eller dig och din hund.

Men framförallt så ska det vara okej att tycka att andra träningsmetoder än ens egen är okej! Man behöver inte få skrämselhicka eller känna att man just skrivit på kontrakt med djävulen. ;)

Åter igen tänkte jag hylla denna fröken, i mitt förra inlägg ser ni filmen från tävlingen och det fria följet. Kika nu!
Kronprinsessan kom inte undan kraven, då blev det såhär! Jag MÅSTE ta tag i min egen träning!
Tack för ännu mer inspiration Lilla My! GÅSHUD! Ni börjar bli lite för giftiga... :)

Sicken helg mina vänner!

2012-02-06T11:35:00.000+01:00

Ett stort grattis till Hanna och Bacci som i helgen presterade 298 poäng och därmed sina första SM-poäng! Grattis!
Hanna är verkligen en inspiration, hon vågar gå emot strömmen och stå upp för sin hund. En förebild för alla tycker jag, framförallt så är hon ödmjuk som få och har helt sonika tagit det som passat henne och hennes hund ur flera olika träningsmetoder och kört sitt eget race! Så jäkla ballt!
Det finns få som jag unnar sådan framgång med den värme jag känner nu, när Hanna skickade ett sms med resultatet så skrek jag rakt ut där jag satt på en grill i Tullinge och åt lunch med Jonas.
När jag ringde och fick referatet så fick jag gåshud och kunde inte sluta le. När jag sen skulle återberätta allt för Rose så brände tårarna. Det ska bli ett sant nöje att få jaga Hanna i resultatslistorna i framtiden!

I lördags så var det Hangaren som gällde, Samson gjorde ett kanonjobb och mina figuranter gjorde ett ÄNNU bättre jobb som slet rumpan av sig för min Heffaklump. Hann även med ett lyckat lydnadspass, han börjar bli riktigt rolig att träna med, det märks att han börjar bli "gammal" och inte lika obstinat mot mig hela tiden. GILLA!

Igår så gjorde vi entré på Veda utställningen, det blev en 6:e plats med Exellent som betyg och Samson måste göra en avelskorning. Om vi ska ställa på schäferhundklubbens utställningar... JUST SNYGGT!

Det är en sambandscentral i köket och jag är snorig.

2012-01-27T22:22:00.000+01:00

Att vara sjuk suger.
Igår efter träningen så höll mitt huvud på att implodera och jag stapplade i säng.
Vaknade av att kroppen hade spasmer och frös som en idiot för att en stund senare svettas som i en finsk bastu. Har ju gått och dragit lite på den här skiten men klarat mig från det värsta, men som alltid när jag är på tillfriskningsfronten så säger halsen "tack och hej" och jag låter som en sönder supen rökare på 58 år... VILKET hände inatt... Jag har hostat sönder halsen och den smaken är lite semifinal om man säger....
När jag vaknade och skulle gå upp så hade Jonas bokat tvättstugan klockan sju och jag skulle be honom att komma ihåg lakanen... det kom ingen röst och jag vill inte ta upp vad som hände när hostattacken tog överhand... HUA!
Eftersom jobbet väntar imorgon så blev det en lugn dag med lite läsa, följa med Jonas som klippte sig (rekordsnabb frisör!) och sen ner i min OnePiece när vi kom hem och soffläge. Där är jag ännu.
Wilson -kollega till Jonas och faktiskt en av de killar jag gjorde lumpen med... men han lämnade aldrig den gröna firman- hittade hit och nu sitter grabbarna och krigar i köket där datorerna ställts upp, det låter som en jäkla sambandscentral där ute...

-"Tar du höger? Ska vi köra en framryckning? Meh! Kan inte du smyga fram och kolla?"
-"Ska jag smyga fram och kolla med mina 32 ton tycker du?"

Samson ligger intill mig i soffan och skäller varje gång han hör värmländskan ute i köket, har bestämt mig för att det får vara så... Samson får ogilla värmländska. Asbra.

Nu blir det slumra i soffan tills det är dags för omgruppering till sovrummet.

Håriga lår.

2012-01-26T23:55:00.001+01:00

Idag så var det ÄNTLIGEN lite mer organiserad lydnadsträning på schemat!
Som vanligt så har min lilla nojja över gruppmomenten kommit tillbaka men så fort vi körde igång så släppe det och jag kunde fokusera, ställde upp bakom Samson som låg "godnatt" och tänkte att det var "plockningsdax" för det där med att halvt tippa på skinkan. Men det kom inte och han låg stabilt utöver en haklyftning som jag påpekade. Störningen vi la på var rätt tuff men det gick K A N O N!
Själva stabiliteten misstänker jag som tvättäkta pessimist kom utav att han inte ville doppa pungen i snön och han knep istället som en idiot för att den skulle gömma sig i vad som kan vara världens hårigaste insida lår som skådats på en normalpälsad schäfer...
Hann med en apportering oxå, vi kan döpa om det till "begravd dirigeringsapportering"...
Dock så gjorde vi en missbedömning och Ronja låg kvar vid väskorna och därmed ca 1,5-2 meter från vänster apport som skulle avhämtas.
Smason kommenderades "konan" och sedan "vänster - apport" och när han nästan var framme så stannade han och kikade på Ronja, sedan kikade han på området som enligt han briljanta beräkningar skulle vara platsen för vänster apport, kikade på Ronja igen... och beslutade sig för att satsa på mittapporten som vi ställt på högkant som svårighet. Jag ropade in hönset och Ronja fick flytta på sig med en snygg inkallning med ställande och vi gjorde om. KLOCKRENT!
Regel som jag glömt av är att jag lärt honom att undvika andra hundar på plan, vilket han tagit fasta på....

Sen blev det första skyddpasset på evigheter, Benson och Jonas hade bokat upp vad som skulle göras redan innan samlingen och jag hängde på. Eftersom Samson tangerar 47 kilo just nu (vintermusklad) så blev det en lina i en stolpe för ett par bettövningar för Mr Heffaklump aka Svedalas Lataste Hund! Jag har vissa problem att stå stolpe när han tar fart i tangentens riktning... Man känner sig som en ballong son någon sticker hål på och far bara som en vettvilling över plan...
Supernöjd var jag och han fick nog ett par aha-upplevelser under detta mentalpatientpass...

På lördag kör Jonas honom eftersom jag jobbar så får vi se hur passen artar sig, men i magen känns det bra :)

Sketacool!

2012-01-25T11:15:00.000+01:00

Ska ut på långtur med pojkarna nu, men hittade den här länken hos Lilla Matilda och blev kär!

Sketacool!

Hoppas att Cissi fått napp på ridhus för lite träning och att jag hinner förbi gymmet innan man MÅSTE plugga... Typiskt... ;)

Anlagstest. Check!

2012-01-21T18:39:00.001+01:00

Ett av de tjänstehundsekipage (R.I.P Charraz) som vi känner till och man ser ju på långt håll att detta är grejen för oss oxå! ;)

Idag så bar det av till Värmdö BK för det sk anlagstestet och det var tre pärlor som klarade det med bravur, nämligen Samson, Zandor och Ultra! Grattis och bra jobbat grisarna!

Så nu börjar resan mot äventyret tjänstehund, en bisyssla som jag tänkte att vi skulle hålla på med när vi får en stund över helt enkelt, det passar ju ganska bra in i den utbildning vi redan håller på med och så lägger vi till mer bastjänst som vi även har nytta av i rapporten.

Mest nöjd är jag med patrullstigen där det verkligen kom fram vilket ämne han är, han tog vindmarkeringen och for ut i tangentens riktning med full kraft. Eftersom jag bara berömde lite tyst så tyckte bedömaren att det var läge för jubel och detta var inte Samson sen på att haka på och skallade ut i dunklet. Men nästa markering så blev det lugnare beröm och han markerade sansat.
Dessvärre så saknade han mamsen på basen och förde liv, så är han ju av den typen om någon säger åt honom så ska det vara en auktoritet annars blir det motsatt effekt och han blir lite stöddig och har "sista ordet" och så fort någon annan hund hanterades så tror jag stressen från rapporten och tron att det är skick på gång gjorde saken värre.

Nästa stora sak som hänt är väl att löjtnanten skaffa facebook för tio minunter sen.
Hell just froze over!

Det är min födelsedag. Just snyggt.

2012-01-16T10:08:00.001+01:00

Jag blir 25 igen. Konstigt. Men väldigt praktiskt!

Titta! Inte en dag äldre ser man ut heller! Lika söt nu som när Enja och jag kamperade ihop... ;)

Ner på alla fyra. Pedagog ut i fingerspetsarna!

2012-01-14T18:15:00.001+01:00

Är det inte dags för vår snart?

På promenaden så körde jag igenom Samson lite och konstaterade att fjärren börjar ramla tillbaka till det gamla, vilket är skönt som tusan! Jag kör ju på låsta baktassar och vill att han i skiftet från stå - sitt lixom fäller tillbaka kroppen, vilket han varit en klippa på men jag har slarvat och "levt" på att han plockar 10:or i fjärren och ibland någon enstaka 8 och 9 om det tillkommer en lite förflyttning eller DK. Men det har ju med tiden medfört slarv från hans sida och som jag skrev förut skapat instabilitet i sidled. Funderade på det och började träna men efter att Ultra Mammas Gris visade mig vart skåpet skulle stå -Den hunden har uppsättanden som får ALLA hundar att framstå som ledlösa och slarviga- så gick tankeverksamheten igång. Vad kan Ultra som inte Samson kan? JO! Sitt fint och hon kan göra det länge! Hon kan vinka och skälla utan att tappa balansen. Nu är inte min jycke byggd som denna donna men jag måste få upp muskulaturen i ryggen på honom ännu mer, den måste bli VRÅLSTARK! På promenaden under tiden som vi tränade helomvändningar så dök en liten tanke upp, i nästa uppförsbacke så fick han helt enkelt backa upp i fotposition tillräckligt sakta för att han nästan ville sätta sig men tillräckligt fort för att han skulle behöva stappla vidare. Backen var inte tillräckligt brant tyckte jag och vi återupptog det när vi kom till en kort kort superbrant liten backe och körde ett par gånger. Det tog vill jag lova.

Priset borde ändå gå till mig som innan jag körde igång resonerade kring vilka muskler som skulle involveras och förevisade för mina hundar hur detta skulle gå till och pekade på mig själv vart det skulle kännas. Pedagog ut i fingerspetsarna!
Då promenerade en kille förbi medan jag och hundarna tittade på grantopparna och låtsades som att det var fullt normalt att hundägare går på alla fyra medan hundarna sitter tittar på... Fullständigt normalt!

Just snyggt.

Fenomenala vurpor med både en och två trippelaxel

2012-01-14T13:27:00.001+01:00

Att sova middag kan verkligen sabba en dag eller förgylla den, det blir sällan ett mellanting.
Efter morgonpromenaden i kylan så föreslog jag att skulle sova middag i sängen allihopa, jag öppnade lite i lägenheten så det blidde kyligt och la på ett överkast och så kröp vi alla tre ihop till en liten hög i sängen och somnade ganska snabbt. Tyvärr så fick ingen av hundarna upp så jag vaknade utan vi sov helt enkelt till halv ett... Dagen har alltså gått... Bra grabbar. Killar är inte att lita på!
Men det var länge sen Samson var så mysig mot mig som han är just nu, det är guld att ha dem utstängda i hallen över tiden. Det blir verkligen V.I.D när de får kommer in och då gäller det att utnyttja tillfället!
Nej nu är det nog läge att göra ngt vettigt av dagen, det är halt och jävligt så det blir nog en långpromenad med försiktiga steg... Efter gårdagens fenomenala vurpor med både en och två trippelaxel så blir det garanterat ingen träning och med Lillebrors magsjuka under natten så är det nog det lugna alternativet som gäller. Men han är pigg och så så jag hoppas att han bara fick i sig snö igår eller att den klunk han hann få i sig på promenaden av kallt vatten... Skit skit skit...

Ett skratt förlänger livet! Så jag bjuder på mig i den perfekta outfiten! Tårgas nästa!

Längtar till våren.....

Ha en perfekt lördag mina vänner!

Bajsbruna fläckar. Sicken konstnär!

2012-01-13T15:15:00.000+01:00

10 dagars detox är numera avslutad, första målet tuggvänlig mat på 10 dagar intaget och det var inte alls så spännande som jag trodde att det skulle bli dock. Laddad som tusan när jag gick och la mig, skitstolt över att ha klarat 10 dagar med soppor och vatten och sugen som fan på "frukost".
Men nu är den intagen, ägg, keso och stenbitsrom i en härlig blandning och dagen till ära så är man gräsänka eftersom Jonas är på Johans (hans brors) examen. Grattis Johan!
Här snöar det för fullt iaf och blåser som ett aber, vilket resulterade i att jag och Uffe sket i spårandet idag. Därmed kommer inte min klädkammare undan och den ska nu förvandlar från 1967 till 2012! Eller iaf så pass att den blir användbar och faktiskt lite organiserad. Till det har det in handlats vit färg, en Malm byrå från IKEA med en passande lampa och lådor att ha uppe på hyllorna som redan är monterade och får bli kvar med tanke på att de är skruvade i betongen...
Pojkarna sover iaf gott efter en vindpinad promenad och jag ska rolla väggar och ta mig an de fläckar med bajsbrun färg som tanten som bodde här innan fick för sig att kladda på ena väggen och i taket... med svamp... en sann konstnär!
Hittade denna fina väggtext oxå... Det blir nästa investering när pengar finns...

Trevlig helg på er alla!

Pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen lever...

2012-01-12T13:38:00.000+01:00

Ett decennium med Mammas Gris... Just snyggt! ;)

Jag önskar att alla som sitter och letar på YouTube efter "Ceasar kicks dogs" hade sett avsnittet idag där han rent förklarar vad han gör och att det inte finns någon avsikt att sparka hunden.
Men folk som jobbar med den här typen av hundar VET att det är dödsdömt att ens försöka nå igenom med den typen av fysiskt hantering, man kan antagligen sparka till hundstackarn är död och tio miunter efter det och det skulle inte ha någon effekt. Att nå igenom med fysiskt övertag funkar inte på dessa hundar som har dragit på sig en erfarenhet utan dess like, man måste bryta dem och komma fram mentalt. Att tillfoga en hund som befinner sig i affekt smärta är dömt att misslyckas!
Men problemet är att många av de som uttalar sig har aldrig kommit kontakt med dessa missförstådda hundar, många av dem som uttalar sig TROR att de har det men jag kan garantera att en bråkdel inte ens sett de värsta fallen.
De värsta fallen åker inte till Brukshundsklubben, de tar inte kontakt med personen som satt upp en lapp om kurser/hundpromenader i Zoo-affären och hänvisar till sin IMMI-utbildning. Dessa stackars ägare håller sig hemma och går ut på tider när de möter minst risk att hamna i klameri med allmänheten. Rädslan över att man redan är stigmatiserad, inte bara av allmänheten utan även av hundfolket utan dessa problemhundar blir övermäktig. Punkt.
Men en vacker dag så kommer kanske en rekommendation, eller man går på hörsägen, eller möter en vänlig själ på promenaden som säger att de vet någon som kan hjälpa till istället för att förbanna denna stackare som kämpar för att hålla sitt monster under kontroll. Så får de kontakt med någon som kan hjälpa dem. Någon som förstår att positiv förstärkning inte kommer att bygga upp relationen mellan hund och ägare och skapa förtroende när man redan ramlat ut för stupet.

Man måste få hjälp upp innan man kan älska sin hund ovillkorligt och man får INTE tänka att lydnad=fostran. Många gånger är det där dessa hundägare stöter på patrull när de väl vågar ta kontakt med en instruktör eller Brukshundsklubb. Man blir hänvisad till att dressera bort ett förvärvat "problem"-beteende på samma sätt som man skulle lärt hunden gå med kontakt på allmänlydnadskursen. Maktlösheten och tron om att man är världens sämsta ägare eftersom problemen kvarstår finns där och växer...

Detta inlägg är för dig som har problem och som kanske fått hjälp men inte vet varför du inte lyckas hela vägen, jag brukar alltid säga att som problemen finns kvar (ens till en tiondel) så har du inte fått rätt hjälp!

Välj inte att gå och pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen kommer leva så länge utan gör det till många underbara år med harmoni och en underbar relation med din ögonsten!
När detta är på topp kommer man kunna ta steget mot att faktiskt välja att syssla med en specialgren, eller fortsätta bara vara bästa vänner på hemmaplan, men inte innan dess...

Vi som har monsterhundar, eller säkerhetsrisker som mamma så fint säger, måste alltid ligga steget före och ha en tiptop relation med våra hundar. Enkelt.

Ta hand om era guldkorn så ses vi därute!

The barbarian horde workout. WHAT!!?

2012-01-12T00:17:00.001+01:00

Laddad. Laddad som fan. Japp det är jag.

Ett av mina fans... ;)

En långpromenad på över två timmar idag och träning på Hundcenter hann jag med idag, den nya bilen anlände och det var ett fint ekipage med släpet som rullade till Åkersberga!
Detox dag 9 snart avklarad och min kropp mår faktiskt. KANON! Helt sjukt egentligen och jag har kommit över stora delar av den mentala spärren oxå. MEN jag har inte en nanosekunds extra energi över till att träna och det saknar jag faktiskt. Men nu har tre kilo fläsk runnit av mig enligt den där rymdvågen som mäter ALLT innanmäte och konstaterar hur procenten egentligen är fördelade i kroppen. Samma chock varje gång!
Satt och funderade på om man skulle fortsätta längre men gick och räknade lite på promenaden och kom fram till att jag kommer göra samma resultat mer eller mindre eftersom jag kommer orka promenera som vanligt och jag kan sparka igång träningen. Fick träningsschemat idag och jag ska köra ett program som heter 300 Challange och det ser ut såhär:

DEL 1: The barbarian horde workout
Chins 5 st
Vila 1 min
Marklyft 60 kg / 10 st
Vila 1 min
Armböj 10 st
Vila 1 min
Upphopp på bänk 10 st
Vila 1 min
Golv sveparen 10 st åt varje sida
Vila 1 min
Enarms kettlebells 16kg / 10 st på varje arm
Vila 1 min
Chins 5 st
Vila 1 min
Upprepa en gång till.
Kör detta 3 ggr i veckan samt kondition 1-2 ggr i veckan !

Tanken är att man klockar varje varv och även den totala tiden, sen blir den min egen kamp mot klockan, totalt kommer passet ta ca 45-50 minuter med uppvärmning (i början) och Jonas påstår att han var helt slut efter dessa pass när han körde dem i Afghanistan. Visserligen DEL 2 "DEL 2: The greek hoplite workout".

Nördiga namn och bygger såklart på filmen, men det känns som en bra igångspark och jag vill inte ligga på gymmet just nu eftersom jag inte har energireserverna till det, jag kommer bli tokig som jag inte presterar som jag alltid gör. Men än så länge känns det som jag lyckats lite med nyårslöftet och faktum är ju att min första målstolpe ligger bara 2 kilo bort... 2 kilo...

Dag 5. Skjut mig i huvudet.

2012-01-07T16:49:00.002+01:00

Detox dag fem och jag mår kanon rent fysiskt men mentalt så är jag nog beredd att skjuta mig i huvudet inom 45 minuter. ALLA dofter har blivit superstarka och när löjtnanten var gullig och köpte hem mat till sig så jag slapp oset från matlagningen. Men de luktade underbart och STARKT! Det är olidligt att inte tugga mat och känna smaker, SALT är verkligen något som min kropp skriker efter. RENT salt. Bara där så kanske man borde ana en liten larmklocka! Jag får i mig vad jag ska men det är tuggandet som är en plåga att inte få ha. Så ni kanske förstår att tankar om mat dominerar min vakna tid just nu. Riktig mat! Lagad och god mat! Min stora idol är Per Morberg och även min blivande man om han bara får tummen ur och friar! Kan vara så att jag vill ha hans kök...... Det ser så roligt ut och ENKELT att laga mat...
Mat är en så otroligt social sak, vet ni att det är helt otroligt udda att titta på film utan att stoppa skit i munnen...
Men som jag sa till Jonas igår, jag längtar tills jag får börja äta igen för det känns verkligen som att man börjar på ny kula. Kroppen är ren och fri från all gifter och det man stoppar i den ska vara bra grejer så denna utrensning inte är bortkastad! Påminn mig om det!

Målbild. Faktiskt inte bara bilden (hur smal jag var) som sådan. Men här var jag djävulskt nöjd med livet och allt var tokspännande. Håller på att packa inför tre veckors hundäventyr på P7...

Snart är det dags att köra Jonas till pokerkvällen med grabbarna och ta tag i tentan!

Min hund gillar inte mig som andra gör...

2012-01-06T20:05:00.003+01:00

Så var man planterad i Rydbo som hundvakt, det är inte hel fel faktiskt....
Att sitta i en villa och ha möjlighet till långa promenader och att ha hundarna i hundgården på dagarna är en lyx som man lätt glömmer tror jag om man har det såhär, men när vi lägenhetsråttor kommer hit så är det himmelrike. Att jag sitter och pluggar tusen timmar i sträck och slipper dåligt samvete för de fyrbenta som får frisk luft och motion. Annars ligger de i hallen och får nöja sig med de timmar friskluft som de får och ingen uppmärksamhet i övrigt...

En urfälld Samson på höstpromenad... Lite lik E.T......

Utter och med sina päron på MyDog och kvar här är Xeon och Ricco, utan Utter med i bilden så går våra hundar kanon ihop med lite regler uppstyrda. Xeon testade gränserna imorse när vi mötte en gullig pensionär men efter ett utvecklingssamtal så är jag storfavoit, jag är tom bättre än att rejsa runt huset med övriga idioter. DET är mer än vad min egen hund tycker om mig som gärna dröjer på steget...
Hemtentan flyter på, men jag måste säga att den här detoxen gör mig lite seg i skallen... men det känns som att jag borde hinna bli klar...
Men man blir alltid knäckt tycker jag av dessa hemtentor, men vet lixom inte vad som krävs och frågorna lämnar utrymme för så mycket och man ska ändå försöka hålla sig kort och bara skriva det som är relevant. SKITSVÅRT!
Visst är det en plåga med salstentor men när man har provat båda så skulle jag hellre bara plugga på det som står i böckerna och sitta i fem timmar och bli av med kursen...

Nej nu blir det Twilight per DVD och New Moon på STV efter det, det är löjtnantens önskemål skall påpekas!

Tentaångest och filmsnutt!

2012-01-04T19:54:00.000+01:00

Är mitt uppe i tentahetsen och tänkte att jag faktiskt skulle göra en uppdatering trots detta! Sådärja!
Idag så försvann Jonas till Uffe och Samson och jag blev hemma med plugg, men jag behövde komma ut och tömma tankarna och få in lite nya uppslag så vi promenerade 7:an och jag stoppade på mig överdrivet mycket godis och drog nytta av vad naturen hade att erbjuda.
Det blev inkallningar -som blivit sjukt snygga- och sen så tog jag en diskussion om det här med fjärren...
Han har ju fått för sig att så länge som man inte rör sig framåt eller bakåt sa har man ju ett par centimeter att spela på i sidled. Nejtack sa jag och det såg riktigt bra ut när jag påtalade min åsikt och Samson var lika lycklig som innan så jag tror vi kan komma överrens.
Nej nu får jag nog ta mig i kragen och skriva klart det jag planerat!

Här kommer en liten filmsnutt från vår träning i Lotushallen!

Vårt 2012!

2012-01-01T22:57:00.000+01:00

Så var det dags igen, ett nytt år och nya äventyr!

Idag så vill jag ju givetvis precis som förra året uppmärksamma er alla på att vi firat vår 5-årsdag jag och Jonas, det blev middag och bio och givetvis så var hångelplatserna bokade längst bak i salongen!

Tänker tillbaka på 2011 och alla andra har ju varit duktiga och summerat året som gått, jag känner kanske inte att jag och mina hund egentligen gjort ett speciellt fantastiskt år... Vi har glidit omkring och gjort det som fallit oss in och inte heller lagt så mycket energi på något. Men så ska det nog vara ibland eller snarare vissa år, det känns som vi behövt det... eller jag har behövt det.
Som många av mina nära vet om så har jag haft en svacka på inspirationsfronten och trots försök så har det dalat igen, tyvärr...
Men vi har gett oss in i en värld av äventyr och där har jag en av världens BÄSTA träningskamrater Ulf att tacka, två veckor innan SSM så drog vi båda igång träningen och tre bärs stod på spel -som ännu skall drickas upp dock...-, han drog med mig i Rapportträsket, spårade lite extra med mig så vi provade på BSP... Tack för all pepp!

Nu ska vi fundera på hur året sett ut...

Samson blev Årets Allround Schäfer 2010 och vi fick ett fint stipendium på årsmötet i mars som gick till träningsprylar.

Vi kom med i lydnadslandslagets satsning TALANGTRUPPEN 2011 och mötte många pärlor som verkligen gett mig energi och motiverat mig, tack finaste!

Vi inledde brukssäsongen med att köra en BSL 3 och efteranmälde och lyckades med en veckas PANIKträning skrapa ihop 92-88 i stormbyarna...

Sen efteranmälde vi till en IPO 3 och startade skyddet igen och på 8 pass så fick vi inte till släppandena riktigt, ynka 12 poäng drogs där.. Att det ska vara så petigt.. ;) och så sabbade jag spåret när jag tröttnade på att Heffa slarvade och "plockade" honom i en vinkel med ett ANTAL DK:n som visade mitt missnöje med Mammas Gris och sen gick Samson gick upp på platsen när Gud med skyfall försökte dränka honom på plan... Det slutade med 83-83-78...

Sen kom SSM där vi knep pallplats i BSL 3 med 86-78... en tredjeplaceing och en av våra sämsta tävlingsdagar... Men lika glada var vi för det! Faktum var att det gick så dåligt att alla mina kamrater lämnade Malmö efter jag var klar och stack och åt glass i Simrishamn. Det var förvånade kamrater som grattade mig över telefon när jag ringde och meddelade att vi skulle infinna oss på pallen. Så kan det gå! ;)

Vi startade Ekl oxå men där sov nog Mammas Gris och det blev en 5:e placering och en skrattande matte som lämnade plan och tävlingen. Dock med en ny fin bekantskap! Alltid trevligt!

Samson ställdes i Bruksklass och fick placeringen V10 med Lilla Matilda släpandes i kopplet :)

Sen var det nya idéer och Uffe fick mig att anmäla mig till BSP 1 och vi hann med ETT helt BSP-mässigt spår innan start, det gäller att vara förberedd till tusen! Men Samson är en spårklippa och kammade hem 98 poäng trots att vi hamnade i en ormincident -återberättas här...-

Vi ställde upp i BSP 2 med 58 poäng där lilleman med två vinklar kvar gick på förledningen. Eller ska man vara ärlig så fick jag på den och tog ett steg av spåret trots att han inte hade "sagt" att han vill ditåt... F*ck!

Vi har påbörjat vår rapportkarriär med raketfart och gått kurs i Tierp med världens goaste träningsgrupp Rapp Rapport

Samt ställt upp i ytterligare tre elittävlingar varav två var för att kolla av gruppmomenten, knappast värda att nämnas här poängmässigt. Men grym träning och det är ju aldrig fel att pynta lite för sådan ;)

Samson var lånehund på Barn och Ungdomslägret i Habo och jag instruktör.

Vi har gått en agilitykurs! Så galet roligt!

Lånat in Johan Kruse för skyddsträning och Samson gjorde åter sig förtjänt av smeknamnet "SL-bussen"

Jag var monteransvarig på Mässan och Samson var en hjälte och spenderade 20 timmar som utställningsobjekt, min hjälte!

Uppradat så var det ändå ett rätt händelserikt år... Jäklars! ;)

Nyårslöften då?

Jag ska bli bättre på att blogga så jag håller igång träningen bättre, Hanna är min idol på denna front! Resten håller vi för oss själva... ;)
Sen är det läge att sluta tjata om att jag ska gå ner i vikt och faktiskt göra det...

Kram på er goa och kör nu så det ryyyyyker!

Hemma från öknen!

2011-12-22T00:22:00.002+01:00

Så var han hemma från öknen, sju månader har gått och vardagen gör sig så sakterliga påmind.
Det var en fin ceremoni i Billingehovs hallen i Skövde, mamma och jag startade tidigt på morgonen i fredags och det gick rätt fort att köra. Soldater och anhöriga tackades för sina insatser på borta- och hemmafront och man kände sig lite stolt över att ha fått vara en del av detta rabalder. Inga solskenshistorier att dela med mig av men det som inte dödar härdar och jag är nog en sjuhelvetes -ursäkta språket- starkare tjej idag än i våras. De som tyckte jag hade skinn på näsan då och störde sig på det kanske ska hålla sig på behörigt avstånd from nu.
Nu gäller det bara att hitta tillbaka till allt och komma in i en fungerande vardag igen!

Dock så la ju bilen av lagom till förra hegen så den är under uppsyn nu, Samson har inte tränat på en vecka och klättrar på mig så fort jag är i närheten, julklappar ska handlas och skolan ska skötas.
Idag så var jag hos lilla mormor och fikade, mysigt! En klok kvinna att reda ut livets alla mysterier med :)

Som vanligt så ska det alltid felas lite kring jul och "Tomten är far till alla barnen" känns som en lätt vindpust, men men... Kärlek övervinner allt säger man ju!

Hund2011

2011-12-15T21:51:00.000+01:00

Min hjälte...

Min lilla Matilda har ju redan refererat denna tillställning så fint HÄR och jag tycker absolut att alla ni som hittat hit ska hitta dit!
Det var verkligen en hektisk helg och tack vare eldsjälar så gick allt ihop, monter byggdes, datorer provkördes, lakan/flaggor/bilder/skärmar sattes upp, hundfålla byggdes och fredagen gick smidigt när vi hjälptes åt. Ett extra stort tack till Rose som under fredagen gick under namnet "Ernst Kirchsteiger" och som verkligen varit chefen när det gällde planering av montern.
RM's Hundcenter sponsrade med foton, papper och tröjor och MeraDog med tröjor som gjorde oss ökända, vart man än gick så blev man igenkänd stannad. Kommentaren "Det var så många besökare i er monter så jag kanske kan fråga dig?" när man står i toakön är oslagbar! :)
Helgens hjältar är ändå hundarna, Samson och Donna tog första passet på lördagen som inleddes kl 07:30 på morgonen och så körde Divo med Micke rasparaden, på söndagen var det Samson och Utter som körde dubbel.
Det har verkligen krävts en hel del av hundarna som blivit klappade tusen gånger, kramade, överkörda av rullstolar, fått barn nerstoppade i "fållan" -Skit i att det är främmande hundar! Klart ungen ska ha kul när den är 2 år-, träffat människor som inte är som andra <3 , stått ut med skrik, oväsen, attackerande hundar, veterinärbesiktningar, visat trix om och om igen... slutligen har de hela tiden -utom när de sovit- varit glada och öppna mot alla.Vilka hjältar!
Jag roade mig att under en timme räkna hur många som stannade och pratade i med oss i montern, 100 personer hann stanna till innan 60 minuter hade tickat förbi.
I montern rullade ett bildspel med fantastiska bilder och som representerade vår ras på ett helt fantastiskt sätt och på andra sidan montern så rullade en film som visade schäfern i ALLA möjliga tänkbara användningsområden! Vilken ras!
Vår monter fick beröm av några personliga assistenter som stoppade mig och Samson vid vår kissrunda och ville bara säga att vår monter var den mest "rullevänliga" och att när ryktet spridits att en brukare fått klappa schäfrarna så var det invasion av rullstolar i vår monter. Samson var salig och Utter fick agera terapihund.
Min lilla prins spenderade helt enkelt över 20 timmar i Schäfermontern, man kan väl säga att han trivdes rätt bra... Donna var mest kär i kamerorna... Ni som vet att den hunden lägger sig när publiken tar slut på framåtsändandet vet vad hon letade efter i publiken ;)
Hann med att titta på fina Cissi och Ronja som tävlade rankingtävlingen, de gjorde ett helt fantastiskt jobb! Det är inte länge sen vi la om all träning och jag är rädd att det kan bli ett farligt ekipage som de fullföljer. Typiskt... ;)
Samson fick även spendera en stund -som blev väldigt lång...- i SBK:s monter och visst är det lite roligt att svara på frågan "Vad gör du med den här hunden?" när man är matte till Mammas Gris ;)

Jag är så stolt över alla som representerar vår ras på Hund2011, all den kunskap som fanns och hur professionella alla var gör att det verkligen värmer i bröstet... Finaste!

Hela helgen har hundarna vart anonyma under mässan på order av Ernst så jag funderade på att köra ett svart streck över ögonen, men är ju totalt handikappad gällande redigering av bilder så det fick vara... ;)

Här kommer lite bilder från helgen som Matilda tagit :)

Rasparad med Webb-Benne och Utter.

En förväntansfull Samson tidigt på morgonen, alla är upptagna med utställningen... Men den som väntar på något gott...

Finaste Donna fick representera vårt nya hårlag som kommer efter nyår!

MEEEEEENTAAAAL!

Mammas Gris!

Grabbarna var imponerade av Utter.

Det gäller att vara heeeelt stilla i vissa lägen!

Samson skaffar nya vänner!

Tokiga lilla systeryster <3

En flamsmaja och en vettig människa, kan ni gissa vem som är vem?

Hon har bestämt sig. Pappa verkar lite med skeptisk.

Barsebäck slocknade i tre sekunder.

2011-12-06T21:54:00.001+01:00

LillPrinsen aka Västerarps Polo

Mitt under flytt och stök så tog jag ut min mammas hundar och skulle rasta den utanför den nyligen införskaffade lägenheten, plötsligt öppnade sig himlen och det regnade sju liters spannar så jag vände mig om och började springa, i samma sekund hör jag ett skrik.
Bakom mig kommer en stackars liten tjej kanandes på mage efter sin stora (något överviktiga) schäferhane som tagit sikte på mammas hundar. "Mina" två står paralyserade och väntar på att jag ska komma och leka Ravelli med den annalkande tjockisen. Den sk "LillPrinsen" av min mammas hanar blev offerlamm och tog smällen och jag la den andra "The Bad As" på vad jag ansåg vara behörigt avstånd. Jag rusade sedan fram för att visa mina fotbollskunskaper och för att vara säker på att händer och armar skulle vara intakta till kommande renovering.
Då skriker "LillPrinsen" till och jag inser att hans redan trasiga handlov var i fara. Trots att min mammas hundar alltid haft en tagg i sidan till varandra och enbart gått ihop för att min mor kan likställas med Gestapo när det gäller nolltolerans på slagsmål i vårt hushåll så hände det som alltid händer i sådana här situationer... De fann varandra. GULLIGT!
"The Bad As" störtade fram och skulle hjälpa sin broder och jag fick helt enkelt göra en rockad och slita loss den snälla och kommendera att han skulle lägga sig på behörigt avstånd och sen offra händer för att med ett stadigt tag om öra och nacke på "The Bad As" och med myndig stämma be flickebarnet att hålla i sin hund. Vilket hon oxå gjorde. Med assistans av en lyktstolpe.
Nu låg "mina" snyggt och prydligt uppradade på tre meters avstånd och hennes knubbis stod och gafflade på samma avstånd.
Jag bad om hennes adress och tog in asen jag själv hade ansvar för och visiterade dem snabbt. Ingen ko på isen. Några hål som jag visste att man kunde ev få sätta drän i men det kunde ju mamma göra.
Viiiidare till den aktuella adressen och in för att kolla om Rambo överlevt, jag möttes av ett blodbad i hallen och en förskräckt extrahusse som blivit inringd.
Jag visiterade hunden och konstaterade att det var ett par sår som behövdes dräneras och resten var blåmärken och små hål. Mammas "LillPrinsen" har ju tendensen att bara vilja håll ner åbäkena över nacken så det var där hålen var. TUR! "Tha Bad As" är ju en buköppnare av naturen så att jag tänjde ut hans öron var nödvändigt, som tur var kontrollmättes de inte i efterhand.
Sen var det bra att ringa mamma och meddela vad som hänt och åka med Rambo in till sjukan, där kommer nästa överraskning som inte är sådär satans putslustig! Hundjäkeln är inte försäkrad. "Han är ju så gammal".
Hunden/Rambo som jagar bilar, hundar, katter, tågen på Roslagsbanan och haltar till vardags är inte försäkrad. Fint.

Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder.

Det är inte det samtalet man vill ringa och ta med sin mor som står och rakar sin fina fina schäferpojke och spolar sårfickor. "LillPrinsen"... Bilden ovan säger allt. Hennes högra hand.
Om man kunde bli bortadopterad vid 19 års ålder så hade jag blivit det. G A R A N T E R A T.
"Hej mamma. Sitter du ner?"

Eftersom lägenheten var nyköpt och hon fått komma in och börja fixa tidigare så var hemförsäkringen inget att räkna med. Det blev ett dyrt kalas. Utan hemförsäkring.

Tips från coachen och en som kommer att stå i evig skuld till sin mor... SKAFFA HEMFÖRSÄKRING. Med ansvar. Det finns oförsäkrade jyckar där ute och de är ute efter Er!

Ps. Detta skedde 2005 tror jag... Eller runtomkring... Mamma lär ju minnas... :/ Ds.

Pinglorna i rasmontern!

2011-12-05T20:44:00.001+01:00

Det är mycket nu och tentaskrivandet är i full gång, man kör fast lite då och då men det är bara att köra pannan i kaklet och kämpa vidare. Snart kommer J hem och vardagen ska komma på plats, det är mycket som hänt och mycket som ska ordnas innan lugnet lägger sig. Men livet ska ju vara en rejäl utmaning eller vad säger ni?
Samson och Quarre står avställda ett par dagar nu och jag har väl en plan även med det, mer taggning och för Quarre är det alltid bra att får tråna lite efter träning.
Uschanimig nu är det bara att köra igen.. Lessen för alla halvtaskiga uppdateringar men det är massa annat som sagt!
Glöm inte att hälsa på mig och pinglorna i vår rasmonter i helgen, jag kommer finnas på plats och likaså Sanna, Matilda, Rose, Mikael och Benson. Pinglorna! ;)

Till finaste.

Konstaterat skjutgalen.

2011-11-29T22:23:00.001+01:00

I väntans tider tycker Ronja och Samson när Donna kör...

Igår så körde jag på med en dag av den hysteriska sorten måste jag säga, men vilken dag det blev!
Inledde med att kliva in i klubbstugan på Järfälla BK där kaffet kokade och Uffe väntade med finaste Donna. Efter en stund, eller efter en akademisk kvart på den akademiska kvarten så anlände Cissi.
Vi körde igenom gruppmomenten och sen varvade vi hundarna, det blev en knasträning med ett helgalet fritt följ som verkligen gjorde att hundarna var tvungna att vara uppmärksamma till tusen. "Gör halt. Föraren gör 360 grader." var något som fick Samson att fundera på om ragnarök inte vore en rätt behaglig och lugn upplevelse.
Det klämdes ut mjukost längst hela inkallningsträckan och framför hundarna i US, duktiga Mammas gris lät bli sin favvo belöning i matväg när han konstaterat att han inte hade en nacke som var tillräckligt lång.... dock somnar han nästan när han äter den... Därav mindre användbart i vår träning... Hopp apport med minst lika mycket störning som i alla andra moment. Rutan fick följande kommendering för min del:
"Kommendera. Kommendera. Föraren utgår. Föraren gör 360 grader. Språng marsch. Helt om. Språng marsch. Helt om. Språng marsch. Vinkla vänster. Vinkla mot utgångspunk. Långsam marsch. Kalla in."
Inget märkvärdigt i Samsons värld, men det kan verkligen väcka en till liv som förare. Det är så sporrande att se hur duktig ens hund faktiskt är och hur trygg han är. Snacka om att han gått från klarhet till klarhet under sitt 3-åriga lilla liv :)
Quarre gjorde ett kalaspass efter att ha stått ett par dagar och NU sitter farten i inkallningarna. Han är så söt när han tar i för allt vad han är värd och har ett frambenssteg som likar Hjulben.

Hann med en sväng förbi gymmet och sen bar det av till Värmdö BK där det var info för tjh FM, eftersom jag gjort lumpen så slipper jag alla grundutbildningar eftersom det redan konstaterats att jag är vapentokig och skjutgalen. Alles klar! Så i januari så är det anlagstest och så får vi se om vi hakar på trenden. Vi har ju lixom inget annat för oss så...

Nu ska jag ta mina domnade ben och gå ner och kvällskissa pojkarna, dagens benpass kommer att ha ihjäl mig...

En hel helg med skyddsträning, awsome!

2011-11-27T22:40:00.001+01:00

Helgen har gått i ett träningstöcken och vi hade besök av Johan som hjälpte oss med skyddsträningen, verkligen nyttigt att få nya tankar och diskutera. Förra året var några av oss nere på Björnåsen och nu höll vi på traditionen -Johan höll på att få dåndimpen av den definitionen- :)
På vår klubb så är vi de som kör IPO och det är VIKTIGT inte bara för ekipagen utan oxå för våra figuranter -i detta fall Benson- att få ha ett utbyte med andra duktiga figuranter.
Eftersom vi skulle köra hela helgen så ville gruppen vara rediga och HYRA planen och ett rum att fika i, så man inte "tar över" hela anläggningen och så känsliga individer inte ska klaga eftersom det då ändå är pengar IN till klubben.
Det finns ingen expertis inom IPO på klubben utan det är alltså helt upp till oss om vi ska ta hjälp eller ha träningsutbyte. Men hör och häpna så försöker folk sätta käppar i hjulet :(

Hur som helst så är jag superglad att Johan som är sliten, sne och vind ställer upp och sliter för våra hundar, tack till Rose som tjatat upp sin kamrat!

Efter ett par veckors uppehåll då Benson är skadad så var det en taggad Samson som anlände till klubben på lördagen. Pannan i kaklet!

Ett axplock av helgens övningar för Samson's del kommer här!

Tatueringen går ju lixom inte att sudda...

2011-11-20T17:04:00.001+01:00

I duggregn så kirrade min underbara vän Gregersson skivor, belägg och däckbyte under loppet av knappt två timmar! Vi planerar även att starta en karriär som kriminella eftersom vi blivit EXPERTER på att få loss låsbultar utan hylsa. Tack Jonas för att du förlagt den.
När jag rullade hemåt så testade jag mina nya fina skivor och vibrationen var väck och det kändes givetvis liiite glassigare att åka vidare ut i världen med äkta vara och inte biltema prylar, älskar dock biltema! Men ibland så måste det finnas en liiiten gräns... Så nu får det f*n hålla ihop ett tag framöver, annars kommer jag att på egen hand mecka isär pansarvolvon i molekyler och antagligen ALDRIG montera ihop den igen. Som straff för att den missköter sig!
Det har varit massa mess och mail om att lägga upp en bild på tatueringen och här kommer den.
Den är svårt att fota utan att man vrider den och har sig, men men...

Tänkte hålla den hemlig tills Jonas kom hem, men kunde inte hålla mig så när han ringde så mailade jag över den. Här följer vår dialog:

Jag: Har du fått den ännu? Vad tycker du?
Jonas: Jag måste vänja mig innan jag kan säga något. (lång tystnad)
Jag: Jaaaa...?
Jonas: Den är stor.
Jag: Inte så stor. Men tycker du att den är fin?
Jonas: (lååång tystnad)
Jag: Ibland är det f*n bättre att ljuga älskling.
Jonas: (uppgivet skratt) Ja du... Den går ju lixom inte att sudda.

Tjurgubbe! Tur att jag är nöjd iaf. Jäkligt sugen på fler nu. Tre är ju inget att hänga i julgran! Ska bara försöka hålla mig till mina lilla regel om att de skall kunna döljas av kläder. :)

"JAAAAAG VIIIIILL INTEEE MEEER NUUUU!!!"

2011-11-19T09:47:00.001+01:00

Igår så var det Järfälla BK som gälle till lunch och att möta upp Cissi, att vara student har sina fördelar!
Vi skippade gruppmomenten eftersom Samson kändes lite väl taggad i bilen och jag hade inte orken att ta den konflikten med honom idag. Sen har ju tatuerigen satt köppar i hjulet klädmässigt eftersom jag numera och i ett par dagar till inte kan använda kvinnans BÄSTA vän... sporbh... En vecka som hippie är ju aldrig fel! Eeeeelleeeer!!? AJ min rygg! Killar snackar om förkylningar...
Inledde med fritt följ för att gå ur honom lite energi, det hjälpte föga!
Vid ett tillfälle som vi tyvärr inte har på film så skulle jag skicka till konen som stod ute bland löven. Samson hann köra konan-apportering (apporterna låg 1 meter från konen)- lämna av- konen- apport igen- rutan- med en lov föbi hindret och fick med sig metallapporten inom loppet av en minut då jag bara stod och skratade/grät och sa "JAAAAAG VIIIIILL INTEEE MEEER NUUUU!!!". Det bekom inte Samson som vad överlycklig över att få vara på plan. För det är vi ju aldrig.
Dagens dilemma som vi diskuterade är om man regelmässigt och bedömningsmässigt får avdrag eller inte om man inte säger STANNA i rutan? Samson vet vad rutan är (ibland undrar man ju iofs) och om jag inte säger ngt så ringar han ett varv till och söker position (där kan jag använda stanna om jag vill...) men gör han som på filmen så kan jag lägga honom.
Jag upplever många gånger att förare använder STANNA som typ en handbroms och det är avgörande NÄR föraren säger STANNA för om hunden ska stanna i rutan eller inte. I mina värld skulle det inte fungera eftersom jag är ett kontrollfreak och att dividera med det skulle ge mig magsår eftersom rutan skulle bli ett skräckmoment för mig... "Ska jag säga det i sätt sekund!?"
Min fråga till den som tar sig tid att titta och om det finns en domare ibland er, vad är lydnaden i det hela? Det är ju sändande... men likväl som många kört target så har jag nött position. Om han gör som på filmen? Är det full pott eller ska man för "syns" skulle klämma in ett STANNA och visa hans lydighet genom att låta honom STÅ någon sekund innan man lägger ner honom?

Dagens FF är något av ett katastrofläge, men som sagt. Något dumt placerad tatuering = Ingen BH = Ingen precision. Det hänger ihop! Försökte göra en räddning med ett träningslinne, två underställströjor och dubbla munktröjor. Gick sådär. Jag ser mest ut som en stoppad korv :D

Tatuering nummer tre avklarad!

2011-11-17T21:25:00.001+01:00

"Det beror ju på om man räknar bokstäverna var och en för sig..." påpekade Gregersson som hängde på som vanligt och denna gång så var ju sittningen en aaaaning längre så han gjorde Nynäshamn med hundarna. Sicken kamrat man har!
Det är revbenen och nedåt som är nygjort och vi fyllde även i den gamla på armen där Stefan tyckte att det behövdes!
Det blir en överraskning för motståndarnas motståndare när det gäller att besudla sin kropp med tatueringar, gubben i huset alltså som kommer hem om någon månad. Men han överlever nog även denna lilla utsmyckning som blir den fjärde i ordningen. OM man inte räknar bokstäverna för sig!
Nu blir det laddning inför tvättstugan imorgon och den stundande träningen med Cissi, Ronja och Vic!

Här är en film från senaste träning med Quarre, han och jag har haft en down period där vi satsat på spåret istället som skulle skolas om. Men han fick köra lite lydnad sist. Tog tag i det där med kravfas vid apporteringsingångarna och det resulterade i trav in till mig. Men när säkerheten kommer så kommer farten :)
Annars är han fantastisk att köra med, för att inte ha kört lydnad mer än typ fem gånger den senaste månaden så kan man ju inte vara annat än salig av att köra en kille som tycker att kramar är den BÄSTA belöningen ;)
Även om jag är trött så är han lika glad för det, att matte vill jobba med honom är himmelrike tydligen... Gullunge...

Ännu en dag i träningens tecken!

2011-11-16T00:35:00.001+01:00

Cissi och jag har kommit in i ett litet lydnadsstim och idag var det dags igen. Vi har kommit överrens om att alltid inleda med gruppmoment och även idag gjorde vi detta. Det känns verkligen som jag knäckte nöten igår när jag insåg att det är slut på jamsandet för ett par pass framöver och framförallt att det är JAG som måste träna på momenten och komma över mitt tvivel. Vilket verklign har fungerat och nu hoppas jag att min säkerhet kommer tillbaka helt. Skulle vara en fröjd och även inför IPO:t känna mig säker på detta moment.
Sen körde jag dirigeringsapporteringen, den har tydligen mått kanon av att vila så det var inte ens en tveksamhet, alla rätt i boken och vi bröt.
Sen blev det att kika på rutan och det var en supertaggad grabb som sprang för allt vad han var värd, OAVSETT till vad han blev tillsagd att göra. Det var så mycket fart och "attityd" som många skulle ha kallat det men även om han gjorde rätt så var det lite uppåt väggarna. Gick och skickade en trea-ruta och insåg mitt misstag. Kommandot "rutan" vad problemet. När jag skickar honom till konen och sen vidare så kommer ett glatt "rutan"utan speciell betoning. Samson kastar sig iväg och det dundrar i backen -Typ som i Jusassic Park när T-rex gör entre- men han forcerar lixom rutan och hamnar där det blir... Om ni förstår vad jag menar. Men om jag sen lägger in ett "RRRRUUUtan" med lite mer "jag menar allvar grabben" så är det fart, glädje OCH precision.

Vilket monster min grabb är. Charmig. Men ett monster. Det känns inte som man kan bejaka sina kvinnliga sidor som förare när man tränar honom. Tur att man alltid kör Quarre efter honom där man får vara PRECIS så som man är som tjej ;)
Dock så är det verkligen hans årstid och det är total lycka för varje sekund han får spendera på plan, orken tar aldrig slut och man kan köra hur länge som helst och han håller koncentration och energi hela tiden. Idag smet han och snodde en apport ute på plan när vi skulle till bilen

Ingen ko på isen!

2011-11-15T00:05:00.001+01:00

Väldigt nöjd med kvällens pass med Samson, gruppmomenten var lite strul med, han tittade på de förarna som inte gått och gömt sig samt domaren. Ingen panik eller ko på isen egentligen men jag vill inte ha det så och därför så jobbar vi vidare. MERA trygghet och säkerhet i momentet. Platsen har jag tagit tag i ikväll, har ju kört på "bara" ligg en period för att se om han var mogen för det och även tävlat IPO med detsamma. Nu blev det hakan i backen igen och efter vårt förra pass där jag såg effekten vi fick till på Ronja så körde jag på samma här. Lättade hakan så sa jag inget utan gick på sekunden tillbaka och la ner hans haka bestämt. Sen berömde jag och lämnade honom. Tanke: Lätta på hakan=så kommer matte fram och hon är inte ett solsken. Hakan i backen= bekräftelse från matte och harmoni när hon kommer tillbaka. Så kom störningen och jag gick tillbaka igen när han fuskade med att glida med hakan längst backen för att snegla på mannen som gick förbi i den eviga störningen som Samson nog ville kalla det. Sen låg han som ett litet ljus och jag kunde stå bakom planket och berömma min lilla gris, svansen viftade och detsamma när jag gick tillbaka eftersom jag var noga med att jag utstrålade belåtenhet. Inte så svårt eftersom jag var ruskigt nöjd med grisen. Av någon anledning så har jag blivit tryggare med momenten på bara två pass. Det är antagligen JAG som måste träna dessa mer än Samson. Känslan som ska infinna sig är densamma som när jag går in för fria följet, total säkerhet. I fria följet vet jag att han inte kommer att vika ner sig. Får jag samma känsla för dessa moment så kan jag nog helt ärligt säga att det kan bli hur grymt som helst!

Platsliggning vintern 2008 med familjens hundar, Pascoe, Enja, Samson, Utter och Polo...

Tack till måndagsgruppen för trevlig sällskap och en grym träning!

Feber, grattis, kamrater och älskade pappa!

2011-11-13T19:39:00.001+01:00

Inledde med att ligga i Matilda Kullengren's säng och kolla på två filmer när hon lämnade mig och pojkarna som härskare på egen hand på sjökvarnsbacken imorse och drog till Läggesta julmarknad, åkte sen själv och letade efter en tröja till pappa men det blev bara den fina jaktjournalen som jag köpte för ett par veckor sen i farsdagpresent. Kände mig mer eller mindre svimfärdig när jag hasade runt i Sollentuna centrum. Just snyggt.
Styrde kosan mot Resarö och tackade nej till en fin middag med råddjur på menyn för att åka hem och decka. WHAAAAT!!? Febern har satsat på natt och eftermiddag nu istället. Så nu är jag pigg igen och febern mer eller mindre borta.
Men grattis på din dag älskade pappa!
Men nu ligger vi åter utslagna och ska poppa popcorn och dricka mängder med te.
Saknar någon dock...

Btw grattis Matilda och Zeke till LP2! Fiii fan vad najs och gryyymt jobbat! Stora kramar!

Nu gäller det att bli "frisk" så man kan satsa på lite kvalitativ hundträning i veckan som kommer, Cissi har verkligen sparkat upp mig från ett riktigt lågvatten när det gäller lydnaden. Tack tjejen! Sen har ju hon i min värld utomjordiska mål så det är jäkligt inspirerande att träna med någon som sikar och inte tränar bara för att det är kul. Alla mina nära förstår vad jag menar. Det är lätt att man är den som pressar på andra när man själv är den som vill så mycket, vilket inte alltid är uppskattat av flertalet väl förklarliga skäl. Jag hade ju personligen tröttnat på en tävlingsidiot rätt kvickt om jag inte hade de ambitionerna själv... Det handlar ju inte om att man inte tycker om att träna med varandra utan att man ska träna tillsammans i rätt doser för att man ska uppskatta det och få ut så mycket som möjligt.
Har ju förmånen att ha massa skojiga människor med olika mål och ambitioner kring mig och de är alla ett unikt bidrag till att jag älskar att träna min hund . Tack! ;)

Tokiga träningskamrater! Snyggingar dessutom, en viktig detalj i hundträning! ;)

Vi blindspårar!

2011-11-06T21:21:00.001+01:00

Idag så gav vi uttrycket "att blindspåra" ett nytt ansikte tror jag... Hade lagt ett spår med spetsvinklar och utan apporter till Samson för att visa den lilla läxan vi fick förra gången för mamma. Det gick kanon. MEN! Jag är ett svin att ha i spårlinan på ren svenska! Två snabba kontroller i farten som inte genererar i avdrag på första sträckan och jag var redan besviken och tankar som "kan vi inte få ett perfekt spår?" går praktiskt taget fram genom linan och in i skallen på Samson.Min besvikelse över en skitsak är verkligen ett problem eftersom han påverkas i form av att han blir frustrerad, vill så mycket att han slår knut på sig själv och stressen går upp medan motivationen är densamma.
Mamma och jag stod och diskuterade och jag berättade om min analys av mina tävlingar, de ser ut som så att Samson går ut hela linan och när jag tar mina tre första steg så hinner jag tänkta och förmedla "Jaha du lille vän... Då ligger ansvaret på dig... japp helt på dig... känn ingen press... absolut inte.... men vilken sekund som helst kommer en vinkel och den vet du ju hur jag tycker att du ska ta... Det är ju trist om du skulle misslyckas... javisst får du bra poäng men det struntar jag ju i... jag vill ja ha tekniken..."... Fatta vilken prestationsångest jag förmedlar och hur frustrerad min hund blir? Det ser så bra ut men jag känner vilken känsla min hund har och den ligger för högt på stressfronten och jag vill att det ska vara motivationen som är hög. Punkt.
Så då la mamma ut ett spår till mig som låg i tio minuter och sen på med ögonbindel så jag inte kunde påverka min hund, annars kan jag ju läsa att det är vinkel på gång inom 10-20 meter och påverka med korta förhållningar mm. Men nu var jag verkligen HELT blind! En nyttig läxa som jag verkligen kan rekommendera! Visst blev det snurr när tröttheten satte in och i samma sekund så kände jag hur en liten suck undslapp mig... vips! PANIK! Som ni ser på filmen... Leason learned! :)
Inget kanonspår, men ack så nyttigt! Men jag är nöjd med glädjen i vinklarna där han har nosen i kärnan men eftersom jag inte ser något så får han gå i sidled, sötnos! Marken var kontaminerad med massa spår av olika slag och ändå så löste han ut det så fint utan min minsta hjälp. Duktiga mammas gris!

Kalaskul med gästspel av Cissi, Ronja, Vic, Patrik, Ginnie och Kingston måste jag tillägga! :)

Tentafekke!

2011-11-06T01:46:00.000+01:00

Tentan avklarad och klart så var vi tvungna att fira, ingen aning om hur det gått men det är bara att vänta och se... i hela tre veckor! Firande blidde det med fajitas och mojito som avslutades på GoldenHits där jag brände upp mina fotsulor genom att dansa som en idiot :) AWSOME!
Tack Isabella, Linnea, Emelie, Gustaf och sist men minst Andreas för en kanonkväll!

Nu väntar två nya kurser och lite fasa inför att behöva göra om dessa fem timmar i en sal med en juridiktenta...

Spår med träningsgruppen imorrn, det är slut på en veckas paus för hundarna. Snacka om rodeo på fälten... ;)

Sicken jycke jag har!

2011-10-29T20:54:00.000+02:00

Dagens kursavslutning i Tierp var det bästa jag varit med om på länge, mest för att mitt och Samsons ego blåstes upp till en luftballong och flög upp i talltopparna och fastnade där. GUD VILKEN JYCKE!
Vi började med att alla som skulle tävla körde tävlingsmässigt, jag gjorde därmed ett sällsynt besök på B-station och blev vittna till Uffe och Donnas brillianta dag, Donna gick ut som första hund och satte första sträckan utan problem. Tyvärr så fick de andra trubbel och en av tjejorna kom inte iväg. Men inte hänga läpp för det utan henne släppte vi med våra hundar sen. Ny omgång helt enkelt.
Sen blev det förflyttning och vi halkade oss iväg till C-station. Som ni ser på filmen så körde Donna som start ett och fixade det galant! Det bådar gott inför tävlingen... ;)
Sen var det "nybörjarnas" omgång, Uffe tog min gris och knallade iväg till B-station, eftersom Samson varit borta från träning ett tag så var han toktaggad och riktade denna energi ÖVERALLT och INGENSTANS.
När det var min tur så höll jag andan när nedräkningen gick igång, vi har inte tränat sen förra kurstillfället -pinsamt men sant...- och jag visste att antingen så är den minnesbilden klockren eller så tog stressen överhand...
Men inom inte allt för lång tid så såg jag min ENORMA hund komma störtandes genom skogen, det gick inte att missta hans lycka över att få springa på egen hand och vara sin egen hjälte där ute! Jag skrattade och fångade in honom med mitt lasso och så sprang vi till filten och kalasade på mjukost :)
Sen var det framföring på schemat, alla hundar skulle göra bra framföringar annars fick de inte gå iväg.
Jag har tagit in skydddressyren här och tanken är att han ska ha fokus framåt och på uppgiften och inte titta på mig, så jag kör på kommandot "transport". Vilket fungerade kanon! Så iväg for min duktiga lilla gris...
Skicket tillbaka var stensäkert från Uffes sida och det blev en kort uppbindning med mjukost och en slurk vatten. Sen var det samma igen och nu kom det stora för vår del, det var dags för vår första FÖRLÄNGNING till C-station med 100-150 meter.
Framföring. Klockrent. Silvana filmade det och då brann det borta i lägret. När Samson fick "marsch" så flippade den "lugna" lilla damen och blev skogstokig på Samson. Som tvärnitade och tittade på sin flickvän. Han tvekade och kikade mellan Donna och sin polare Uffe som han lämnat ensam ute i skogen... med Tomas... Tove... Anna... och Bert.... Så vände han och skulle spring till sin bedrövligt upprörda tjej.
Men jag lockade på honom och Silvana sprang och tystade den lilla huliganen.
Andra försöket så räknade jag med att han skulle vara tveksam, men ack så fel jag hade! Den skakade i bacen när han satte av, känslan att se sin hund rusa ut i skogen till en människa som han eg inte känner mer än som medföljare i spåret eller som promenad sällskap med den målmedvetenheten. Han vet vad han ska göra, han är fantastiskt modig som bara lämnar mig mitt i en okänd skog för att utföra sin uppgift. Stod och funderade på hur han skulle reagera på förlängningen, förra ången vi försökte så kom han till B och konstaterade att de inte var där och sprang tillbaka. Skulle han göra samma sak igen eller skulle han våga mer? Skulle han vara tillräckligt med i matchen för att slå på hjärnan och använda näsan?
Då sprakade radion igång och Tomas meddelade glatt att Samson var inne och hade med en knappt märkbar sänkning av farten sprungit rakt igenom B och fortsatt mot C-station, min glädjedans var inte sen och glödjen enorm! VILKEN HUND!
Anna hade utbrustit "Vilken häftig kille! Hur mycket har ni tränat?", Uffe svarade sanningsenligt "Jo... Vi TÄNKTE träna då... sen TÄNKTE vi träna då... och sen... Men det är tanken som räknas!".
Avslutande genomgång och jag blev tom generad över hur bra han gått och tanken på hur lite vi tränat fick mig att skämmas lite... Men vad ska man göra. Han hade tydligen funderat på vad som eg hände när de försvann från B-stationen förra gången och nu släppte det...
Vilken allround schäfer...

LP 1 LP2 LP3 BSL3 IPO3 BSP1 KORAD

Årets Allround Schäfer 2010, uttagen Talangtruppen 2011

Beathalandet Samson

Helt slut! Mer ska det bli...

2011-10-28T17:16:00.001+02:00

Tentaångesten har slagit till och jag har massa annat inbokat ås det kommer bli panik utan dess like på måndag :P
Samson är på bättringsvägen med råge, men vi chansar inte på tävling i helgen. Men efter att ha kollat med Uffe och bokat upp ett tjockt vintertäcke på B och C-station så bär det iaf av till Tierp imorgon och rapport.
I helgen så är det organisationskonferens oxå, dit ska jag pallra mig på söndag och berätta lite om vad ungdomarna har i görningen... Ska bli kul att höra om det händer ngt spännande i övrigt i klubben.
Nu blir det promenad med pojkarna och invänta om det bli mat i Rydbo eller om jag ska krypa upp i soffan och plugga... vilket är mer än välbehövligt... :/

Längtar tills tentan är över och hoppas verkligen att jag klarar den, har skrämselhicka över statistiken på kuggfronten på denna tenta... Men men...

Avslutar med en mentalpatient... Tack Kjell som upptäckte denna från Lydnadslägret med Schäferungdom... Sol i ögonen gör verkligen Samson till en skönhet... och min hund som är mager... ser tjock ut... hmmm... ;)

Stryker oss från tävlingen...

2011-10-21T18:40:00.000+02:00

Öga mot öga...

Imorse när jag skulle gå lilla morgonrundan så hann vi knappt ut ur porten innan jag insåg att Samson hade fått "vattensvans". På med täcke och kortkort rastrunda innan jag satte mig och pluggade lite.
Sen åkte vi till Järfälla där vi mötte upp Uffe och tjejerna, körde programmet och han var taggad som tusan men svansen hängde ju lite på svaj... Han har inte speciellt ont, bara om man stressar kotorna och om han råkar sätta sig på svansen så sätter han om sig. MEN när jag bestämde mig för att tävla så kom ett omtänksamt mail från en bekant. Det är en tolkningsfråga om han är "sjuk" och oavsett hur det går eller inte går så finns det alltid folk som vill en lite mindre gott än andra, som hon så fint påpekade. Samson går riktigt bra nu när skyddet föll på plats, var lite nojjig efter helgens skitpass som mynnade ut i ett kanonpass igår. Generalrepet i spår gick så dålig så det var ett skämt, men då spårar han fortfarande bra... Så det känns överdjävligt trist...
Hur som helst så står vi över och återkommer till våren!

Det ligger en del plugg och väntar så ödets ironi är väl att jag borde plugga och inte ha kul på en tävling en HEL dag... :/

Nu blir det mintkulor, Pepsi Max och en film...

Agilityläger med Svensk Schäferungdom!

2011-10-16T20:26:00.000+02:00

Agilitylägret gick av stapeln igår och jag fick förmånen att vara med, kan nog säga att det var det mest inspirerande jag gjort på länge! Frågar någon mig nu så kan jag meddela att använder mig av "lydnads"-tänk, "agility"-tänk, "jakt"-tänk i min IPO-träning... Det är grymt vilken nytta man kan ha av det vi lärt oss under helgen! Så nu ska det inhandlas lådor, det ska in med klassisk hoppträning -som hästtjej så är jag väääldigt nöjd med detta- och tekniktänk utan dess like, det ska köras in linjer i ronderingen, länd ska stärkas inför bevakningarna, stabilitet ska in och stärka utställningsträningen och alla självständiga moment i lydnaden,tankar ska in i apporteringen för att komma bort från det alla andra bråkar med ;)

Ni som inte var där... MISSADE verkligen något!

Tack alla underbara deltagare och Jenny Morales som var en gryyyyym instruktör och som med sin klassiska ödmjukhet såg möjligheter och delade med sig av sin kunskap och sina tankar! :)

Både jag och Samson är slut men ändå supertaggade inför kommande träning! :)

Här kommer lite bilder från helgen, har inte kollat igenom alla men några bjuder jag på så ni får en chans att ana hur kul vi haft ;)

Mini kan "vinkeln"

Far ända in i baljan vad snabb man kan vara!

Världens bästa Matilda!

Öga mot öga...

Samson in action!

Kråkan funderar...

Förarna provade givetvis balansen innan hundarna fick ta plats ;)

"Kom lilla vän..." -Zo var skeptisk i början....-

Samson missar kontaktfältet i sin iver...

Zo kom över sin skeptiska inställning... Som ni ser ;)

Xeon... VIIIIDARE....

Zandor fick till hopptekniken fint och visar sina färdigheter på banan!

Samson och jag i farten!

Robin kör fult ös medvetslös!

Praktikerns mailsvar...

2011-10-14T10:45:00.002+02:00

Världens bästa Kråka med Ultra Mammas Gris :)

Jag fick ett mail häromdagen, alltid lika roligt och jag märker att många hellre skickar ett mail än att kommentera. Ofta handlar det om problem eller frågor kring min träning.
Jag skrev snabbt ner ett svar till den här tjejen och här kommer det för andra att da del av, så har jag oxå svarat på ett par andra mail. Praktikern som man är ;)
Glöm nu inte att detta är MINA tips och alltså inte likställt med att det är rätt, men min blogg... Mina tankar... :)

Hej! Jag måste bara säga att jag är grymt imponerad av dig och Samson, ert arbete tillsammans och hur bra ni har lyckats! Har kollat lite youtube klipp av er och jag blir riktigt pepp själv! Jag har som du en schäfer från Beathalandet som jag skaffade i maj i år. Hon är nu 8 månader och vi har tränat allmänlydnad ett tag men ska nu börja med tävlingslydnad och undrar om du har några tips ?
Mvh/ Patrice

Hej där!
Tusen tack för ditt mail! Det är verkligen jätteroligt och betyder jättemycket för oss att vi kan inspirera andra.
Mina tips är enkla:

Ha alltid roligt, träna inte om du inte känner för det.

Var alltid tydlig och rättvis, bli aldrig arg. Bara tydligare.

Träna inte saker du inte vill ha i slutändan, dvs lägg inte ner tid på att träna ett halvkasst frittfölj. Fundera på hur du kan dela upp det och få pusselbitarna perfekta innan du sätter ihop dem. Så blir du som förare mer säker på vad ni ska göra. Då kan du oxå påpeka när hon gör en "del" fel och berömma när den är rätt.

RELATIONEN är A och O, utan den står man tomhänt på plan. Kan hon inte sköta sig så som du vill vid sidan av plan så kommer ni ha det med er i träningen på plan. Enkelt.

Gör skillnad på "vett och etikett" och "cirkuskonster"!

Sist men inte minst, lär känna din hund. Vad har din hund för egenskaper och hur ska du träna den på bästa vis? Hur ska DIN träningsfilosofi se ut? Ingen hund är den andra lik och det är viktigt att man tar ansvar för sin hund och ibland säger " tack för tipset men..." Många där ute tror sig veta vilken väg som är rätt, men det är mer fel än något annat att säga så. Jag har två hundar som är som natt och dag, Samson är en svår hund som kräver mycket auktoritet medan Quarre bara vill vara i min närhet så jobbar han för all framtid...

ALLA vägar leder till Rom, åker du via bron eller via Finland spelar ju ingen roll och de hänger kanske på vart du bor(vilken hund du har)...

Lycka till med din ögonsten!

Vänliga hälsningar,
Jeanette Hedman

SKITbra att säga Nej!

2011-10-13T10:17:00.000+02:00

Samson vet hur det kan vara när man får problem på toaletten.... SKITjobbigt... :D

Där satt jag som ett fån, övergiven i ingenmansland och konstaterade att toapappret var slut. Nackdelen med att bo själv är att man är helt utelämnad till INGEN.
Det nya paketet stod i köket och häcklade mig helt enkelt, usch så äckligt det här var...
Men så slog det mig att om en liten Cavalier till servicehund kan lösa detta så borde jag få min schäfer som ska föreställa att vara en smartare ras -ja jag vet att många skrattar när de hör Samsons namn nämnas i samma mening- men det var klart värt ett försök. Har man hittat en Iphone på ett gigantiskt spårfält så borde man kunna ge fan i allt annat som står i hallen och på diskbänken och helt enkelt hämta det nya paketet toarullar! Punkt.
Nu kommer det in HUR bra det är att min hund tycker att det är ok att jag har "nej" med i vår träning, jag bad helt enkelt Samson med ett enkelt "Får jag den?". Eftersom vi inte tränat med ett sexpack toarullar och jag inte var sugen på att få in varken skorna i hallen som han passerade igenom, deras pläd, sakerna som han villa ta ur mina handväska och leverera -logiskt dock eftersom vi kvinnor har vårt liv i den väskan...-, bananer, gårdagens matlåda som stod i diskhon, en matskål, en dosett, ett mjölkpaket eller posten som låg utspridd så var det bara att säga "nej" och fråga igen "får jag den?". Han hade askul ute i köket och testade nya grejer för varje "nej" han fick eftersom jag ändå tydligen inte ville just den prylen ändå. "Funkar inte detta så måste detta vara rätt" tänkte han och svansen gick i ett. Fick lite panik när han funderade på om jag kanske villa tavlan eller böckerna som stod på tavellisten borta vid matbordet.
Men efter en stund så valde han rätt och lyfte ner paketet med toarullar och kom springandes, ingen belöning mer än min lycka och han studsade runt i badrummet i 30 sekunder innan han välte alla schampoflaskor. Belöning nog. Mitt samtycke.
Mitt "nej" betyder alltså för min hund att det beteende han gör är fel och att han ska testa nytt, MEN helst inte samma igen. Ibland gör han ju det och då säger jag till helt enkelt. Men det bygger ju på att man har en bra relation och att man byggt upp sin hunds självförtroende och tillit till att jag uppskattar att den jobbar på som tusan. Mitt samtycke. Inget tvång, bara tydlighet och jag underlättar så han slipper testa fel beteende i en kvart och skapa en stor minnesbild av något som jag ändå i slutändan inte vill ha. Så gör jag. Det är MITT sätt. ;)
Nu ska jag se om Quarre har skitit illa för sista gången, den lille genererade i att jag sprungit i trapporna ett par gånger inatt och sovit så lätt att jag vaknat av att de suckats ute i hallen. Han ät troligtvis en död älg i skogen medan jag knöt om mitt ena skosnöre... Dock så tryckte jag AV larmet istället för snoozen... Jäkla skit. Missar lektionen eftersom det inte är samma sak att stiga upp 05:20 som 08:21...

Underbara!

2011-10-12T11:27:00.000+02:00

Samson utforskar agilitybanan... ;)

Ibland så får man så mycket energi av att prata av sig och dela tankar med en människa som är ödmjuk och som alltid lyssnar och peppar, vi tycker inte lika och det är så häftigt! Men i heglen så ska jag suga i mig av alla tips jag kan få tag i och blanda ner i min egen smet, tror det kan bli en riktigt lyckad kaka i slutändan.
Världens goaste Jenny Morales ska nämligen hålla agilitykurs för Schäferungdom, det ska bli så satans roligt! Igår avslöjade hon upplägget och jag tror verkligen att jag kan ha sjukt mycket nytta av det som komma skall i min egen träning :) Taggad som tusan är jag och Samson!
Nu är löparoutfiten på, inleder med spår för hundarna, fika med Empan och sen till fina Wirge och SEN löpning eller pass på gymmet. Har ju lagt upp ett nytt benpass som jag är riktigt sugen på att köra igång med. Dock svider träningsvärken från i förrgår som ett as ännu... Men det är gött att man inte är så kräsen med vad man lämnar huset med för kläder. FUNKTION framförallt! :)

Betongpannan Samson och lilla Quarre...

2011-10-10T20:50:00.000+02:00

Min hund har gått in i ett stadium av helvete, det är över tre veckor sen jag vände upp och ner på den lille... Nu är det som att han bara går och väntar på att få äta upp en annan hund eller göra utfall mot första bästa människa bara jag släpper ögonen eller är upptagen med att knyta skosnöret.
Känner inte att jag har orken riktigt att mena vad jag säger så jag ska ta tag i det senare i veckan, inledde med att hänga på gymmet och lyfta skrot inför att lyfta betonggrisen i nackskinnet...
Tänk om man hade haft två Quarre istället? GUD så enkelt det hade varit, idag så drog två rådjur framför dem båda och de var 50 meter framför mig. Jag vrålade "NEJ" men skillnaden var att Quarre vände när jag öppnade munnen och Samson stannade och tittade efter rådjuren och funderade om det vart värt att trotsa mig och vände (motvilligt) först när ekot i skogen efter mitt vrål lagt sig...
Denna fas tar han med sig i lydnaden, där han gärna provar om han kan lämna mig eller suktar efter annat och skiter i mig. Som i fria följet där han hänger sig på mitt ben och tittar på annat... Sicken gris! Men med naglarna som tänder så påpekade ja detta i helgen, dock så känns det som att naglarna kommer ramla av... Betongpannan Samson...
Men i skyddet så tar han stora steg framåt så det kommer ju något gott av hans självförtroende och uppstudsighet flugit upp i grantopparna.
Quarre min lilla älskling är lika go som vanligt, viljan att vara matte till lags och lyckan över att få ha min odelade uppmärksamhet gör att han vill jobba tills han stupar... Snutte...
Spårade idag med båda och det gick kanon för Samson och mindre bra för lillparveln, han blindspårade i rena glädjen och jag missade och vi fick göra en "patrull" för att komma på spåret igen. Inga problem efter det men jag har nog kommit fram till nackdelarna med att köra in spåret såsom Quarre är körd...

I lördags så körde vi en "träningstävling" med alla tre disciplinerna med gruppen, jag kör aldrig igenom programmet helt. Så dumt. Men nu gjorde jag iaf det med båda. Dock regnade det när Quarre körde så jag kunde inte filma. Det kommer senare :)

Det var inget program i världsklass men nu har jag koll på vad som måste ses över per omgående. Sättandet är det som vi jobbar med just nu, han har börjat så smått på eget initiativ att sätta sig som han brukar. Dvs att han sätter in baktassarna mot framtassarna. Det ogillar vi så vi har tjatat sitteknik och det syns på honom att han är lite osäker ännu men det släpper och har jag belöning med i bilden så är det inga konstigheter. Men den måste ju bort och här fick jag se hur pass tekniken satt sig och jag kan ju konstatera att jag vågar börja belöna med lite tävlingsbelöningar utan att han släpper på tekniken :) Den "lättande" rumpan på apporteringen som vi kollade på förra passet har han en klar minnesbild av så där är det bara att kasta apport mera så är det klart.

Det är tusen andra saker som ska till, men just nu är fokus att kika på grunderna innan jag drar upp honom i energi och stress...

Men de är söta mina små... Så söta...

Predator vs primat... Sicket skämt...

2011-10-05T20:40:00.000+02:00

Ett av Heffas första och sista traspass, här är han pytteliten... typ 8 månader... Naaaaw...

Jag hatar det faktum att jag generellt och allt som oftast skjuter mig själv i foten, jag är dessutom medveten jag om att jag siktar...
Nu har hundarna varit utestängda i hallen/köket i två dagar. Samson har trånat bakom grinden och det är hälsnings ritualer -ganska mysigt- varje gång jag passerar till badrummet eller är i köket.
Vilken effekt tror ni att det haft på vår träning? Såklart samma som alltid när jag får för mig att göra "umgänget" med mg mer exklusivt... Det blir kanonresultat!
NÄR ska jag lära mig att mina hundar blir nonchalanta om de har ständig tillgång till mig? Jäkla skit.
OM och OM igen gör man samma misstag...
Men nu ska jag vara duktigare på att hålla på fredagsmyset/lördagsmyset och under vardagar vara lite försiktigare. Visst nu är det säkert någon som tycker det låter konstigt, men så är det med mina hundar. En annan individ hade antagligen inte krävt samma sak, men mina gör det. Men jag stöter på patrull eftersom jag är av arten homosapien och därmed emotionell med mina hundar. Kollisionskursen är ett faktum. Predator vs primat... Sicket skämt det är ibland... I mitt hushåll framförallt!
Hur som så störtade jag iväg på em och mötte upp Micke för ett express skyddspass, haffade den gubben på vägen mellan jobb och hemmet. Hatten av för att du ställer upp när konstapeln måste jobba.
Det blev ett kanonpass och det var nya infallsvinklar, snackades och konstaterades... Men det slår mig ibland hur lättlärd min lilla pojke är. Det har varit flera bra pass på raken nu och jag vill verkligen att det ska komma igång att fungera nu...

Aaaah well... Imorgon är det dags igen och jag ska översätta vad som hände idag...
Där har vi väl den egentliga utmaningen, i själva översättningen... ;)

Vittringsapportering är ett kirurgiskt ingrepp!

2011-10-04T20:00:00.000+02:00

Mitt livs kärlek som lillparvel, tänk att vi bodde i Halmstad i flera år... Saknar södra Svedala...

Satte mig ner och tog mig i kragen, Samson är inte mogen för en klockren start i eliten men det är läge att gå ut och kika på hur det politiska läget ligger i Heffalandet. Jag ägnade en timme åt att kika på tävlingar och anmäla till de som passa de in med schema, tenta och andra åtaganden.
Sen gick vi ut all tre och plockade med väskan från bilen, Samson fick köra första passet medan Quarre satt som ett litet ljus och tittade på. Började med att klocka ett fritt följ och han ligger på ca 7 minuter utan att tappa fokus, någon skiftning i position men annars riktigt kanon. Nöjd som tusan och de rättningar som jag gjorde på en promenad i veckanhar tydligen satt sig som en smäck! Han var överlycklig och det var verkligen inspirerande att jobba med honom idag. Kollade av fjärren och dumrutan innan han fick byta plats med Quarre.
Quarre och jag har ju haft lite uppehåll och nu är det läge att strama till kraven på lilleman, han fick jobba på och ju längre vi höll på så kom han upp sig allt mer. Han är så lättlärd så det är ett skämt! Tog tag i apporteringen som fått vila ett bra tag och nu skulle jag satan i gatan få ordning på de där anslutningarna både ute på plan när han ska ta apporten och inne vid mig. Första gången så var det tassen på och jag korrigerade honom och kallade in, lite lägre tempo ut nästa gång och jag stöttade med "apport" där ute. INGEN tass och full spätta in när jag berömde honom. Sen pratade vi om hur det skulle gå till inne hos mig och han gjorde vissa försök att driva med mig -det har ju fungerat på andra- men jag påpekade att vi varken tuggar, piper, släpper apporten, springer därifrån eller hoppar upp på matte... Vi var snabbt överens och den lilla prinsen levererade fyra perfekta apporteringar. Nu ska jag bara bestämma om han ska sitta så tätt med apporten som han gör. Men jag tror att det är en trygghet för det lilla livet... Tydlighet och kärlek fixar allt för den lilla snutten...
Sen fick Samson köra ett par korta apporteringar för att kolla om rumpan var limmad eller inte. Den var limmad. SÅ då fokuserade jag på att kasta bra istället med höger. Är ju vänsterhänt. Jäv*a fummel det där alltså...
Sen var det läge att kika på vittingen, tog tången och rotade runt i väskan och fick upp 7 apporter och plockade upp en sista med handen. Gnussade lite och la ut den. Skickade sedermera hunden för att se vart vi låg eftersom det vilat sen i juli då vi körde det en gång. På SSM. Han kom fram och nosade av och plockade hem den, dock var han på väg att lyfta den som låg intill men ångrade sig. Dock räknas det som plock. GÖTT! Då har vi ngt att fokusera på. Gjorde en ny, hetsade honom för att få honom i perfekt "Nu kommer det att gå på röv*n"-mode och UT med hunden. Fick ett halvhjärtat plock i en annan pinne och påpekade detta. Han tittade på mig och fick nytt kommando med informationen att man LETAR tills man hittat rätt. INGET annat. Han gjorde 5 kanon vittringar och 4 hade galopp in med pinnen. Knäcket är väck men han har ofta hela pinnen inne i truten, så det är mer eller mindre ett kirurgiskt ingrepp att få ut den när han kommer in med den. Han gapar och jag gräver.
Vi har kört plockövningar och då tar han rätt, men när han kör HELA momenten så blir han så till sig när han får leverera in rätt pinne. Är det någon som har tips på hur man kan köra in bra gripteknik som fungerar i förlängningen när hunden är på avstånd, uppe i drift och som Samson skiter i belöningar.... ALLA tips mottages med stoooor tacksamhet!

Rapportkurs! Check!

2011-10-01T17:11:00.002+02:00

Min älskade Heffaklump.

Det har blivit dåligt med träning på rapportfronten för Heffaklumpen under de senaste tre veckorna, när vi väl tog oss ut så blev vi ju stoppade av Försvarsmakten som inte kunde träna patrullstig om andra hundar hade gått i skogen. Intressant. Mycket intressant.
Så det var väl med lite nerver man åkte till Tierp imorse, men vi är ju med för att få erfarenhet och njuta av trevligt sällskap :)
Hur som helst så hade jag och Uffe bokat att jag skulle vara kvar på A-station och inte följa med upp till B och säga hejdå som vi gjorde förra gången. Samson blir som en mentalpatient och mer eller mindre permanent sinnesförvirring råder i skogen när man väl släpper iväg honom. Så jag stod kvar på A med Silvana och "pratade" med Samson medan Uffe med bogserade bort sina två hundar och vidare mot B-station. Han hade ju både Donna och Samson med sig.
Tanken var att han skulle "veta" vart han lämnat mig och inte tro att jag kanske hade strosat iväg.
Vi körde igång efter lite liggtid och Samson kom i slutet, det var med pirr i magen som jag gick upp för att ta emot honom. Skulle han fixa det? Eller skulle han vända?
Men i ett litet dammoln så kom min älskling sättandes och det var inte långt ifrån att jag tog till lipen, det är en sån obeskrivlig känsla när man möter den rena glädjen som han hade med sig in. Mitt underbara hjärta!
Sen kom skicket tillbaka och Samson skulle få gå på sin första förlängning, alltså upp till C-station.
Jag släppte honom.
Men han kom aldrig in till C.
Vi väntade och det är ju här som man får stora skälvan. VAD gör min hund där ute? Men efter en låååång stund så kom han galopperandes tillbaka till A och vi släppte på honom igen där då Uffe hade joggat upp till B och ropat en gång innan han backade igen. Han hade försökt lösa problemet men glömde antagligen att ta till näsan och den lilla mammagrisen bestämde sig för att grabbarna antagligen hade lämnat stället utan honom....

Men sen så avslutade Samson med en fenomenal sträcka från C till A där han inte tvekade en enda sekund. På 3 pass så har han alltså fixat detta.

Kursledaren Thomas som var panelhöna i mitt läger var supernöjd och menade att det här kommer lätt att vara Samson grej när allt faller på plats och från andra lägret så fick jag goda referat.
Det är verkligen en sjukt rolig gren! Fyyyyy f***n alltså!

Nu har vi avrundat med en promenad runt Hammaren och strax är det dags att åka hem till Silvana och Uffe för lite middag, det är ju tur att man blir så väl omhändertagen ;)

VM i passgång!

2011-09-30T14:17:00.007+02:00

Fredag igen, har en spännande helg på gång med rapportkurs i Tierp imorgon och rapportträning på söndag. Benson är strängerligen upptagen i helgen så skyddsträning är ju inte att tänka på... Typiskt! Nu är Heffaklumpen går kanon...

Förra helgen var det utställning i Enköping, jag hade finfrämmande i form av Lilla Matilda med sina busfrön. Vilken fröjd att ha som husgäster! Älskar när man har gäster som inte känns som gäster utan bara en naturlig del av ens hushåll. Matilda är som en liten lillasyster som boar in sig. Jag försvann även under denna helg men återfanns, tack alla godingar som saknade mig! Det värmer i hjärtat att man inte är saknad speciellt länge innan man är efterlyst. Kärlek.
Jag visade hur som helst Matildas guldklimpar och Heffa kom minsann på en 2:a plats i sin klass och Zo som kom på 3:e plats. Läs gärna Matildas referat...
Fick även frågan om jag kunde visa en hund -som tydligen blev två- av Schtekarn och det var roligt, den ena lilla tiken vann sin klass och plockade några placeringar i konkurrensen. Trots att hon var pyyyytteliten -4 mån- och hund nummer två var en annan femma. Men alla kan inte vara klassvinnare -kolla på Samson ;)-
Dock var det roligt att få hjälpa till och lärorikt, sen var ju valpägarna som jag hjälpte supergulliga och då blir man ju glad att man kan vara till nytta :)

Men roligast var faktiskt MÄSTAREN i passgång, Beathalandet Zandor som med viss anträngning från min sida -Lyfta-släppa ut-lyfta-släppa ut- vann sin klass. Mina händer var vinröda/blå efter klassen... Men han blev minsann klassvinnare med Ck och 4:e bästa hane. Det är ett ENORMT kort i taket att jag ens fick honom att trava... Men ack så kul för Malin! :)
Nu har hon lovat att träna utställning inför nästa gång -Lite orättvist att den killen som inte tränat vinner och Samson som kan gå för egen maskin kommer sist när man ställer honom... typ.. ;)-

Lydnadsläger 2011, missa inte nästa chans!

2011-09-28T22:23:00.006+02:00

Förra helgen så gick det efterlängtade Lydnadslägret av stapeln, jag kan inte säga annat än att det var en otroligt rolig helg med massa goa människor och mest av allt så var det högt i tak! Vad jag menar med det är kort och gott att den inte fanns frågor som inte kunde ställas eller tankar som kunde tänkas högt. UNDERBART!
Vi inledde fredagen med en föreläsning som låg till grund för helgen, även om vi hade många duktiga och även om det var mycket som man redan vet SÅ var det som vanligt så att man ändå glömt det... Ni vet hur det är, sånt som egentligen är solklart faller lätt i glömska.
Summan av denna föreläsning var helt enkelt hundens beteenderepetoar, språkinlärningen togs upp, stress/motivation, rasegenskaper och individuella variationer. Jag kan inte ta upp allt här, men det räckte och blev över med information helt enkelt.
Lördag och söndag gick i ett enda lydnadstöken, hela helgen höll clinic-form och det blev många tankar allt eftersom olika ekipage passerade. Det är fantastiskt och så lärorikt att få titta på alla olika hundar och även om man inte idag står med en viss problematik, funderingar kring inlärning vid ett visst moment eller ens samma ras så kanske man hamnar EXAKT där i framtiden eller så har man varit där. Det var anteckningsblock som fylldes och händer som ständigt räckes upp, en mer utvecklande helg får man leta efter i mina ögon!
Man påpekade gång på gång; VAD är det egentligen vi tränar med våra hundar? Är det lydnad? Är det jakt? Är det näring? Varför gör hunden som den gör? Varför får man "problem" i vissa lägen? Hur kan vi få vår hund att utföra det beteende som vi vill ha på bästa sätt? Osv osv osv...

Att få tillfälle att ha Jonte och Rose tillsammans är jag så oändligt tacksam för! Jonte som aldrig jobbar i Sverige -tränar mer eller mindre alla andra lydnadslandslag i världen utom det svenska...- och Rose som är uppbokade med sin egen kursverksamhet är inte de lättaste paret att matcha en ledig helg med...
TUSEN TACK TILL ER OCH FÖR ERT OTROLIGA ENGAGEMANG UNDER HELA HELGEN!

Tack alla som deltog och framförallt ett STORT tack för ert sportsliga och otroligt ödmjuka sätt!

Ni som missade detta... tja... Ni missade verkligen något!
Men är ni sugna på nya äventyr? Gå in på www.schaferungdom.se där hittar ni vårt nästa läger som går av stapeln den 15-16 oktober! Alla är välkomna!

Nu är de dags att släpa en trött kropp till sängen!

Lägerskoj i Jönköpingstrakterna!

2011-09-10T18:08:00.011+02:00

En bild säger mer än tusen ord...

Nu har det varit torka vill jag lova så nu blir det till att dela upp vad som hänt de senaste veckorna och jag börjar med Barn och Ungdomslägret som anordnades av Sk Habo.
Jag och Sanna kuskade ner i varsin bil ner till Metsakudo som är ett scoutläger norr om Jönköping, vi kom ner senare än vad vi hade tänkt då det tog över 2 timmar bara att passera Stockholm :/
Men kommande dagar skulle bli ett par att minnas, jag kan inte säga så mycket mer än att det var superlyckat och alla som deltog gjorde ett kanonjobb! :)
Samson gick som lånehund och fick därmed två nya förare, Oskar som är 6 år och Felicia som är 8 år. Ibland så vill man nästan fälla en glädjetår för min hund var salig över detta uppköp rent förarmässigt enligt honom. SOM han kämpade och så kul han tyckte det var!
Jag och Sanna var även rörande överens om att vi skulle tvångsadoptera dessa guldklimpar, SOM jag skrattat åt deras kommentarer om min Heffaklump och vilken glädje det var att få låna ut honom till dem. Tänk att man blir slagen på fingrarna av två som inte ens fyllt tvåsiffrigt när man ser hur hårt min klump jobbar för dem... Härligt! :)

Jag träffade massa bekanta och obekanta ansikten och är så glad över att fått stifta bekantskap med alla goa människor på detta läger. Somliga mer än andra och somliga mindre ;)
Men Jessica Blomqvist tar täten bland dem som med sitt mod och i högklackat tog sig genom spökrundan med mig och Sanna. Där vi även gick vilse så det hette duga och Stig från Piastigen kom springandes i mörkret för att undsätta oss. Visserligen hann vi få panik och rusa ytterligare 100 meter i fel riktning.

Men bilder säger som sagt mer än ord så gå in på www.schaferungdom.se för att se fler bilder eller kika i det här albumet...

Nu ska jag återhämta efter att ha varit på vår Rapportkurs i Tierp hos Thomas och Eva och det spår som jag även hann lägga och ta in innan vi äntligen landade innanför dörren. Nu sover grisarna och jag ska krypa upp i soffan och njuta av lugnet. Imorgon blir det antagligen tävling om vi har tur, men Uffe kom ju med på ett Lägrespår så jag hoppas att jag kan ta hans plats ;)

Mångsysslaren Samson blir rapporthund.

2011-08-25T20:21:00.005+02:00

Sådärja, en dag för mig själv med pojkarna. Inledde med ett naprapatbesök in the House of Pain -VÄLBEHÖVLIGT! TACK! ;)-, åkte till underbara Virge och fixade fransarna och lagade den nagel som Samson bet av igår när vi tränade skydd, sen blev det en tur till Enköping och rediga lydnadspass med båda grabbarna. Samson fick lite hjärngympa så han blev trött och sen positionsträning när han var trött. Quarre har fått skifta fokus i apporteringen och nu kikar vi på att hålla stadigt i den där satans apporten. Gick grymt när jag satte lite frustration i skallen på honom. Sen var det det där med startskallen som har kommit. Men det fick jag väck oxå med lite krav och lugn :) Fett najs kan man säga! Båda är i kanonform nu och spåret för Samson kan jag inte klaga på, efter skyddspasset igår så känns det som att han är på väg in i en kanonform... Bara hettan släpper... :/
Fick jag ett tips på vart jag kunde beställa tjänstetecken i rätt färg av Kristoffer och Marianne, dock så tog guldfisk minnet överhand och hur jag än googlar skiten så kommer jag inte rätt... :(
Jag och Samson väntar på svar om vi kom med på en rapport-kurs i Tierp, jag håller tummarna så det gör lite ont! Skulle vara så roligt! Framförallt så prova något HELT nytt och få lite erfarenhet från en ny gren. "Våga vägra dö nyfiken" som en vän sagt :)
Nästa vecka så ska vi köra Samson lite och få upp lite sträcka, han måste gå 500 meter påstår experten Uffe :)
Ska tvinga ut min mor som är gammal i gemet när det gäller rapport när vi fått till lite grundtankar i Samsons lilla huvud, typ att man ska springa. Långt. Själv.

Imorrn drar jag och Sanna, aka Kråkorna till Habo och ungdomslägret som hålls i SK Habo's regi. Så alla som har någon form av självbevarelsedrift? Håll er undan från E4 mellan Sthlm och Jönköping mellan 15:23-19:48 ;)

E4 är för fegisar! Asfalterade vägar är för de som inte har riktiga bilar!

2011-08-23T12:41:00.003+02:00

Jag kunde inte hålla mig, men när vi efter flera kilometer förvirrat -missade alltså en avfart, tog nästa och lyssnade på GPS:en- oss in på småvägar och åkt genom det småländska landskapet/skogen så var jag tvungen att dokumentera våra bravader.
E4 är för fegisar! Asfalterade vägar är för de som inte har riktiga bilar! ;)

Men det var helt klart värt att sova enbart en timme innan jag vid 04:30 satte mig i bilen igen för att åka hem till Uffe och starta vår resa ner till High Chapparall och IPO SM.
Kickis 60-års kalas var föremål för min uteblivna sömn. Men klart värt det! :)
Hade verkligen en helt underbar dag -Men vem hade inte haft det med det sällskapet!!?:)- och det fanns ju hur mycket tid som helst att plugga på vägen hem iaf... Eller inte... Men jag kan nog numera titulera mig som "Världens sämsta resesällskap" efter att ha haft högläsning ur 'Indtroduktion till förvaltningsrätten'... :/
Dock var det väldigt angenämt att åka med Ulf från min sida sett, på hemvägen mötte vi upp Silvana och Alex i Gränna och i sällskap med Affe så åt vi en riktigt god middag. Jag och Silvana frossade i en fisk och skaldjursbuffé och Uffe gjorde livet surt för servitriserna. ;)
Köpte med mig massa polkagrisar och fick sedan en guidad tur längst gamla E4:an när vi åkte hemåt igen :)

Grattis alla duktiga ekipage till alla fina prestationer! Ni som inte kände er nöjda hoppas jag kommer tillbaka, ni och vi som känner er vet ju vad ni går för! Kör så det ryker nästa gång! :)

Det känns lite överflödigt men idéen är ju rätt komisk.

2011-08-19T20:16:00.003+02:00

Fredag. Igen. Veckorna går så fort att man tappar andan. Avverkade 7 km i regnet och kom just innanför dörren, slängde in lax och potatis i ungen och väntar på att tiden ska gå så man får i sig lite middag... Tror det blir lite romsås till kalaset... :)
Köpte en diktafon till skolan idag, en rosa fin sak för lite för mycket pengar om ni fråga mig. Men jag har någon form av plan och hoppas att den ska underlätta pluggandet och kombinationen att jag har hundarna under hösten. Det ser verkligen ut att bli en apjobbig höst så allt som kan underlätta när mörkret börjar falla är ju välkommet.
Eftersom vi ändå var dyngsura så passade jag på att simma hundarna ordentligt oxå, Quarre är som en lite Dopping som dyker och Samson mer som dom där bilarna som blir båtar när de kommer ner i vatten. Det känns lite överflödigt men idéen är ju rätt komisk.

Schäfertidningen kom idag, reportaget från Talanglägret fanns med och jag hoppas att det kommer massa schäfrar som ansöker till LL satsning :)
Samson var med på lite bilder, dock inga smickrande sådana :D

Sen var det tråkigt att läsa att ordförande släpper sin post, jag gillade verkligen Thomas. Inga egenintressen och ett öga för vad som är relevant och hur saker och ting ska skötas. Det har ju skrikits lite kors och tvärs på bloggar, anklagats om styrelsens tystnad -Kan vara en följd av att man inte skickar breven till AFS utan till privata adresser... Klantigt.- i vissa frågor, om schäfer aveln, om dessa dagisavdelningar som existerar -vissa får bara leka i avd Humlans sandlåda och andra på Bikupans klätterställning-, andra gormar om det ena och det tredje som inte ens är AFS ansvar -men klantstackarna förstår inte det- och andra bara skrker och vill för allt i världen inte bidra till organisationen. Andra bara kör över andra och är otroligt oprofessionella med översittarfasoner mm. Taskigt.

Men med lite tur så kanske de goa som kämpar inte ger upp och fler BRA individer kommer till, jag tänker fortsätta kämpa för ungdomarna och hoppas att jag får stöd för det. :)

Ha nu en supertrevlig kväll och här kommer dagens garv, den om orkar kolla på hela filmen kommer veta när Lillen slår på sort och med det skapa världshistoria! Kändisskapet kommer inte gratis, vill man ha det så får man skapa rubrikerna själv! ;)

Sedelrulle på 200 spänn som spårapport!

2011-08-18T20:22:00.003+02:00

Uffe i spårläggartagen och som alla riktiga män så bär han rosa!

Det blev en sen kväll igår, blev sittande och tittade på kvällens filmer från skydd och lydnad och funderade i mitt stilla sinne över det estetiska...
Idag så var det upp och hoppa och så ut i skogen med Uffe och hans tjejer, jag la ett skogsspår till Donna som hon löste ut med en guldstjärna i kanten. VEM kan koppla lös sin hund och den bara spårar vidare lugnt och metodiskt utan att man ens har lärt den det? Donna är en klippa i frispår skulle jag säga, om Uffe bestämmer sig så kan han antagligen vara en av två -som jag känner till- i Svedala som frispårar. Till Donnas stora lycka om ni frågar vad jag tror, en självständigare dam får man leta efter. Det är hennes sätt eller inget sätt som gäller i många fall :)
Uffe la ett IPO1 Elit spår till Samson, som löstes ut över alla mina förväntningar, med vinklar som han läste ut utan tveksamhet och en böj -påbörjan inför BSP2-. Sen var det föremål oxå, inte vilka föremål som helst. Därav IPO1 Elit. Det roligaste var när jag kommer fram och mellan tassarna på Samson ligger en mobil, JUST SNYGGT om man hade missat den!:) Sen kom det någon snusdosa med gott i och vanliga apporter. När Samson var helt säker på att spåret skulle gå över vägen så hade Uffe vinklat PRECIS i fältkanten men den gick inte Samson på, strax efter det så hade mästerspårläggaren gjort ett trestegs-hopp i sidled och den fixad Samson oxå. Sen markerade han. Jag gick fram och kikade men såg inget, jag rotade under hunden och lyfte på tassarna. " Det är den mest värdefulla apporten" säger Uffe och då får jag syn på den. Han har alltså satt ner en 20-lapp i gräset som var skvatt omöjlig att se från ovan.
Uffe berättade att han brukar lägga ut sedelrullar som apporter, 200 spänn i varje. Då får man perfekt adrenalinpåslag och blir motiverad att ens hund ska lyckas. Ibland så får man gå spåret igen och försöka hitta den apport som inte blev funnen... Men ett par hundralappar fattigare hade han blivit ;)

Sicka tokiga träningskamrater man har! :D

Sjuklingen tempoväxlar!

2011-08-18T01:16:00.007+02:00

Låt domarna falla över oss nu, här kommer vårt IPO-tempo och än så länge känns det helt ok.
Visst blir detaljerna som vi annars har i lydnads-tempot lidande för tillfället men jag tänker att jag ska ta itu med det när han skolats in i detta tempo. Men början vid starter och sedan rikta om fokus mot hans positionssökande.
Är nöjd överlag idag utöver att han har ont i halsen tydligen, har haft det på känn att det har varit på gång men så sent som i morse så var han inte röd i halsen... Men igår kväll så luktade han illa i munnen men jag varken såg eller kände ngt.
När skyddet drog igång så var han en riktig slempelle och betedde sig konstigt tyckte jag, det var bara avbryta och gräva i halsen. Mycket riktigt så var han mer åt rädisehållet än persika så det blev en bettvinst och till bilen. Imorgon blir det Bisolovon och att ha koll på honom så han inte blir sämre. Men han har inte feber iaf så det är nog bara lite vanligt klassiskt halsont.

Superkul var att Uffe och Micke kom och hälsade på på klubben, skönt för Benson att kunna köra Utter och jag fick med mig ett par tankar som jag absolut ska ha med i beräkningarna framöver. :) Godingar!

Kika gärna och kommentera, tänk IPO och inte lydnadsklass! :)
Gillar hur han under vissa delar trampar under sig, vilket även syns i helomvändningen som visserligen är slarvig men som funkar bra och han har fin kontakt, upplever att han blir lite självbelönande av tempohöjningen eftersom jag inte behöver säga ngt utan bara kan gå på. Sättandet ser sjukt snyggt ut men han har en liten teknikmiss som vi ska kika på separat och ställandet är det läge att säga ifrån på. Det där är lite nonchalant eftersom han VET vad som ska komma och då agerar lite själv...
Min tanke med ett eget tempo är att han i IPO inte behöver koncentrera sig och då blir han nonchalant och tappar fokus, i lydnadsklasserna händer det så mycket så då kan han inte släppa fokus. Men IPO-programmet är vansinnigt enkelt -Inte så mycket pill och detaljer, alla moment i IPO avhandlas i dumrutan kan man säga- och det leder till att han under dessa 50 steg hinner fundera på samtliga världsproblem och nästa veckas träning...
IPO:ts "stora" projekt ligger i tre apporteringar på raken om man frågar mig, men de är inte med här :)

Var beredd på att min kompanjon Sanna aka Kråkan gormar lite under filmen och det kan komma lite som en chock :)

Så frågan lyder: Ska jag HA ett IPO-tempo eller inte?

KRÅNGLAR FILMEN?
KLICKA PÅ YOUTUBE-KNAPPEN SÅ KOMMER NI TILL DEN PÅ YOUTUBE ISTÄLLET.

Terränggående mästerdagdrömmare.

2011-08-17T00:16:00.003+02:00

Ibland så droppar det in en människa i ens liv som bidrar med positiv energi, utan att egentligen inte göra så speciellt mycket utan bara genom att vara sig själv. Med ens så får man extra energi och den vill man ju givetvis lägga på andra som behöver den.
Idag så var vi på ännu en upptäcksfärd jag och pojkarna, vilket resulterade i någonstans mellan 10 och 12 km ute i terrängen och 2 timmar på tidtagaruret. Inte helt fel:)
Kan ju meddela att jag har en ganska barnslig egenskap som verkligen kan ta sig vilka former som helst, jag är MÄSTARE på att dagdrömma. -JD i Scrubs kan slänga sig i väggen!-I timmar kan jag gå och fantisera om precis vad som helst, oftast så går det i olika teman. Just nu är det hur mitt drömhus ser ut och hur jag ska inreda det samt hurvida hundhuset ska byggas ihop med garaget eller inte... ;)
Är inne i en sån där skåne-period igen, brukar ju få dem ett par gånger per år och då tittar det ju förbi stall och hästdrömmar oxå... Satt och kollade på skoj på gårdar i södra Sverige och man ställer sig frågan VARFÖR bo i en storstad? När man som jag är en lantis så långt in i hjärtat...

Imorgon så ska jag dessutom ta tag i mig själv, är så dålig på att äta... äter MAX tre mål om dagen och det är ju bara tre för lite... Men jag har fortsatt träna som innan... Vägde mig idag och jag hade gått upp i muskelvikt men stått mer eller mindre still på den andra fronten. Dvs semestervikten är kvar och inget har hänt sen SSM :P
Min gulliga coach sa att det var läge att börja äta ordentligt och det är ju sant, min kropp är inställd på svält eftersom jag tränar så pass mycket så när den får ngt i sig så lagrar den som en galning... Stackarn...

Satt och letade efter en film med mitt gamla IPO-tempo och hittade den här filmen...

Ska försöka få till en film med det "nya" tempot, det är ju ganska många skavanker i det ännu men ni kanske kan ge ett litet uttalande :)

Det var bara att springa ikapp den obemannade bilen. Inga problem.

2011-08-14T21:49:00.005+02:00

The big 4 i sommras... Längtar tillbaka lite...

Igår så var det kräftskiva i avkroken Rimbo som gällde, satsade stenhårt på att höra slut på mina pojkar innan vi åkte dit. Vilket resulterade i ett löppass och ca 6000 steg spår... Men det hjälpte föga och det var sprall och spring på kvällen ändå. Men när nubbarna kom fram på borden och stämningen blev allt mer lättjefull så fick pojkarna hoppa in i bilen och då somnade de som två stockar. -aldrig hundar och fulla människor tillsammans- Det var även två trötta pojkar som imorse låg och knorrade nedanför sängen. Passade mig utmärkt! :)
Idag så åkte jag och tvättade bilen, kolla olja och glömde lägga i handbromsen när jag klev ur bilden för att kika på varselljuset som glappar. Det var bara att springa ikapp den obemannade bilen och hoppa in och lägga i den. Inga problem.
Sen blev det klubben och lydnad, har haft en plan de senaste passen och idag så gick det riktigt bra för båda grabbarna. Med Samson så har jag fortsatt med tempo-träningen och nu är starterna bättre. Sen kollade jag av platsen och bytte "Go'natt" mot "Ligg", där har jag en tanke att han kommer i konflikt när det gäller IPO:t eftersom det händer så mycket på plan när han ligger där om man jämför med eliten. Han låg som men klippa och jag var salig över att det kanske finns en liiite chans att han mognat sen han blev påhoppad och att jag kanske kan plocka tillbaka gamla kommandon... Hoppas...

Go'natt på er alla!

Att finåka i 90 blås med en mentalpatient i bakluckan

2011-08-12T21:44:00.005+02:00

Min egen mentalpatient <3

Slut slut slut. Som en påkörd flodhäst på savannen. Jäst deg i en bytta. Japp så känns min kropp.
Idag var jag på jobbet och klippte en liten goding, det är inte helt fel att stå och bli pussad i två timmar, en liten knubbis som hette MacGyver ;)
Sen kom det enorma projektet att storstäda bilen, något som jag borde ha gjort direkt efter SSM om man ska vara ärlig... Opps... Men det är numera gjort och bilen luktar gott, vilket antagligen kommer ändras under morgondagen eftersom jag ska köra både kräftor och Andreas till Rimbo för årets första kräftskiva :)
Pojkarna och jag var ute och finåkte ikväll, att finåka är lite lyxigt! Det gjorde alltid jag med mina föräldrar när jag och min bror var små, man åkte runt och tittade på hus och då framförallt i Skåne där vi -pappas sida- har gårdar och hus utanför Hörby. Jag drömde alltid om att få flytta ner till Skåne och få ha häst, men med föräldrar som är egenföretagare så är det svårt att byta rakt av. Så vi blev kvar här uppe. Men finåkte gjorde vi alltid. Drömmen om Skåne har jag oxå kvar, att få bo på landet och ha mina hästar och hundar.
Det är dock inte lika glamoröst att finåka med Samson bak i bilen som så fort han anar att hastighetsmätaren tickar under 70 km/h och terrängen ser ut att vara spårduglig utanför skriker som en mentalpatient. Att finåka i 90 blås är inte samma sak men eftersom jag värnar om min hörsel och eftersom jag blivit så kass på teckenspråk sen jag flyttade hemifrån så kommer jag antagligen lämna honom hemma nästa gång. Eller använda hörselkåpor. Har inte bestämt mig ännu.

Nu ska jag städa upp det vita snötäcke som ligger i mitt badrum. Beathalandet Samson tränar inte tillräckligt så han har ju givetvis tagit detta som en ursäkt för att riva sönder allt toalettpapper som fanns i badrummet. Fint.

Action speaks louder than words but not nearly as often...

2011-08-11T21:48:00.007+02:00

Dagen blev lååångt ifrån vad jag trodde att den skulle bli, Camilla försov sig så det blev ändrade planer och jag mötte upp henne och vi inledde med att inhandla lite lunch och sen blev det en tur förbi Susanne på Mera Dog och kaffe med tillhörande småsnack. Vi fick tips av en tjej där om spårmarker och vi åkte dit och på vägen få plockade jag upp min stackars spårflagga som stod kvar i skogen efter Quarres spår i förrgår... Oooops...
Vi åkte ut och spårade och jag skulle lägga spår till Farre, men det var nog ett av de värsta fälten jag satt min fot på, när det är vettigare att gå på kalhygget intill så förstår ni. Jag satte spårflaggen och tog sikte men när jag närmade mig terrängskiftet så insåg jag att ett härket och bärket dike var avgränsningen mellan "fält" och kalhygge. Fint. När spåret togs in så hoppade jag in och tog tömmarna och Camilla knatade på det sketna fältet istället. Inget som ens störde Fluff. Grym grabb!
Camilla hjälpte Linda med hennes Royal och jag stod och käkade sura vindruvor, det slog mig hur satans olika teurenser ser ut, men i nästa andetag så kom blondinen på sig och konstaterade att schäfrar är rätt olika dom med. Word!
Mina hundar har fått vila och jag plockade ut dem för ett kort lydnadspass på klubben, Camilla fick vara jury och kikade på mina tankar kring tempo och nu är det nog beslutat! Jag kommer att ha ett IPO-tempo och ett lydnadstempo, detta då man inte synar detaljer i IPO:t om man jämför med eliten. Så enkelt helt enkelt.
Sen visade vi upp vårt framåtsändande som är under ombyggnad kan man säga, mera fokus och mindre "Det är oceaner av tid jag har till förfogande så jag kan lika gärna galoppera och kika på annat, bara jag galopperar rakt och i rätt riktning..."-attityden... Det är min lata lilla gris som avslöjats...
Gulliga Linda -Länk till hennes hemsida- passade på att knäppa lite bilder på oss och gissa om det blev av den eminenta kalibern? Jojomen!
Jag har ju kört på typen att jag håller i halsbandet och kommenderar honom om och om igen "framåt" så han blir tokfrustrerad och släpar mig en bit innan han får komma loss och kötta som en galning framåt. Andra passet med just den metoden och jag är ruskigt nöjd, Camilla likaså, med resultatet! Eller vad säger ni om målsiktet han har här... ;)

Sen en liten notering till alla det berör,action speaks louder than words but not nearly as often... Det tömmer en lite på energi när man inser hur många som sitter och tycker ute i stugorna men som inte vill lyfta ett lillfinger för att bidra till en organisation som går på knäna.Det är ju tråkigt när folk har som favoritsyssla att bara se sina egna behov och inte andras. En ideell förening bygger på att man kan göra saker för andra än sin egen vinnings skull. Så alla ni som tycker och skriver, jag hoppas av hela mitt hjärta att alla de namn som jag sett passera revy kommer vara en aktiv del i framtidens schäferhundklubb. Jag säger inte att man inte kan klanta det i en styrelse och då menar jag på ALLA nivåer, vi är ju rätt kassa på att ta hand om våra medlemmar eller de som vill bli medlemmar... Vi är kassa på att ta hand om varandra. Djävulskt kassa.
Som en klok människa sa;

"När jag kom in i schäfervärlden så fick jag först lära mig: Vilka som man inte skulle prata med. Vilka man skulle prata om. Vilka som tillhörde vilket läger. Vilka som var idioter. Vilka som sagt vad. Vilka som man skulle baktala oavsett vad. Vilken typ av schäfer man skulle ha. Vilka hundar som var bättre än andra. Vilken kennel man skulle haft schäfer ifrån på just den klubben. Vilken gren man ska hålla på med och tillika vilka man inte håller på med när man har schäfer.
SEN fick jag lära mig fram och bak på min schäfer. Nu har jag bytt ras."

Hur bemöter Du Dina kamrater när Du kommer till träningen? Pratade Du om Din hund eller om Vilken tur hon/han som gjorde en bra tävling i helgen hade, för skicklig är han/hon inte... Eller är Du den som sprider de där goa energierna som man bara vill vara i närheten av?
Sprid energi! Allihopa! Så ska ni se vad som kommer tillbaka! :)

Fullproppad dag!

2011-08-10T22:43:00.004+02:00

Hualigen vilken dag det har varit, alla vädertyper har tydligen varit i farten i Stockholm och ställt till det mer eller mindre för oss 08:or.
Inledde dagen med att lägga spår till mig och Uffe, sen bar det av ner till centrum för att unna mig en lunch ute i sällskap med en trevlig tidning. Man känner sig alltid lite extra vuxen när man äter lunch själv och njuter av en ledig stund :)
Sen tog vi in spåren och Samson gjorde ett kanonjobb, lite väl het även idag men jag ska lägga lite tråkiga spår åt honom och myyyycket längre...
Åkte vidare till gymmet och hade ställt in mig på att lyfta lite skrot, kom in... stod med tvångstankar och glodde på maskinerna och vikterna... Sen vände jag på klacken och gick till löpbandet och sprang ett par kilometer medan regnet öste ner utanför fönstret. Gött men jag inser ju att jag har ett missat pass som måste tas igen :P
Åkte till Åkersberga och fixade naglarna, alltid lika mysigt att komma till Virge och bli ompysslad och denna gång fick det bli glittriga naglar. Man blir glad bara av att titta på dem :)
Åkte till klubben och tränade först lydnad med Quarre, körde igenom IPO/BSL programmet och lite hoppteknik, det eviga skrikandet när han blir frustrerad men ÄNTLIGEN har han kommit över sig själv och bjuder till. För jobba vill han ju:)
Samson hade jag en plan för, vi har ju ändrat lite i våra planer och med sjunkande temperatur så blir han ju väldigt pigg så det var bästa tillfälle att börja laborera. Har analyserat lite och som vi alla vet så har jag ju en lat hund, en grabb som är ganska bekväm av sig och om inte matte säger att man MÅSTE göra något och lägger till rätt belöning så kan det gärna vara för hans del.
Så idag har jag belönat upp honom och provat lite olika tempon att jobba honom i, och det har haft en oväntad effekt på honom. Ropar inte hej ännu eftersom regn och kyla antagligen gjorde sitt... ;)
Sen var det skyddspremiär. Morsning. Det var ett monster som klev in på plan och ja... Det blev utvecklingssamtal därefter kan man säga... Hualigen igen.
Bensons kommentar "Tja... Lyckas du komprimera ihop honom så kommer det bli kanon."
Ett projekt som känns överväldigande. :)

Renare än man vågat hoppas eller tro.

2011-08-09T21:33:00.002+02:00

Hemkommen från vad som kan anses vara det värsta jag gjort sen i lördags, spinningpass och corepass. Grymt skönt i efterhand men när man sitter där och det värker i rö*en och mjölksyran suger i benen så funderar man varför man gör detta mot sin kropp om och om igen, en hurtig instruktör som annonserar om ny musik den 1 september får tankarna att vandra och undra om man ens kommer överleva hennes nya pass...
Idag var jag och spårade med Camilla och åt en alldeles för god Kebabrulle i Enköping, Samson som har blivit lite för apporttokig i spåret fick flera apporter utan belöning och lite annat spännande i spåret. Ett verkligt I-landsproblem kan tyckas men man kan ju påminna om att han för inte allt för länge sen aviserade att det låg en apport och spårade vidare, missade man svanshöjningen så var man körd ;) Med krav och rätt belöning/förstärkning så har jag en apporttokig grabb... Vilket kan leda till andra angenäma problem... :/
Camilla och Farre fick det första matnyttiga tipset från mig någonsin och imorgon och på torsdag så väntar det äventyr för Farre ;)

Fick en låt på hjärnan medan jag strechade idag, den heter Samson och det är Regina Spektor som sjunger...

Hörreni! Just nu så är jag inne i ett lyckostim! Vet inte vad det är men livet känns ganska lätt just nu och härligt, kan vara för att jag rensat min egen luft från dåliga energier och fått in massa starka och positiva energier, helt underbart! :)

Så ni som har energitjuvar runt er, låt dem inte ta er energi utan att ge tillbaka! Förlåt de som sårat er och vänd blad, det finns nya andetag att ta och den friska luften man kan andas in när man släpper taget om det som varit är så ren... Renare än man vågat hoppas eller tro. Tro mig.

Sparka igång ett gammalt bilvrak

2011-08-08T00:26:00.005+02:00

Bild från spången vid Lejondal...
2,5 tim ute i ösregn, är man hundägare en söndag så är man... Hualigen!
En gråtandes Jeanette... Bra att det kom med på bild... ;)

Sekunden innan ormpaniken inträffar...

Beslut har fattats och nu är det bara att försöka göra verklighet av dem, ibland är det tungt att vara själv men sånt här gör det lättare. Jag är så glad att jag har flitiga och laddade själar runt mig hela tiden som håller mig på banan. Sommaren har gått fort och nu väntar snart hösten och dess äventyr, kan knappt vänta! Läger och resor står för dörren och det ska bli så festligt att få sparka igång ett gammalt bilvrak och se om vi rullar ner för backen eller slår underedet i nästa farthinder och fastnar.
Imorgon väntar gym, jobb, egen tid på salong Yes4Beauty och avlutning i Rydbo med nära och kära. Hoppas kunna klämma in lite hund därimellan i form av träning.

Snart så. Snart så kommer den där inspirationen. Ska bara sparka lite mer på mig själv. Stackars hundar :(

Kört en spontan BSP 1 på 98 poäng!

2011-08-06T23:17:00.006+02:00

Världens finaste LP1 LP2 LP3 IPO3 BSL3 BSP1 KORAD Mammas gris...

Idag så åkte jag hem till Uffe och Silvana för att beundra deras enorma hus och lämna Quarre som skulle få vara playdate åt Diva medans jag och Uffe for till Sk Åker.
För ett par veckor sen så sa vi att vi skulle åka dit för att spåra, jag, Sissi och Uffe, en kul grej och jag kan inte annat än säga att det är en fröjd att "tävla"i ett sådant sällskap. Inte nervös som vanligt -hur kan man vara det bland vänner?- och fina spårmarker -utöver ormen- samtidigt som alla på plats är så goa!
I onsdags så tog Samson sitt första spår med tre timmars liggtid, i ONSDAGS! Han går ju på sparlåga eftersom han är dålig. Men spår är ju perfekt när man har en kille som äter sig ut genom ytterdörren när han inte får träna, det spelar ingen roll hur sjuk han än är. Det är en Beathalandare ut i klospetsarna, en arbetsmaskin... :P Så hjärngympa är ett måste!
Så därför hängde vi på och "tog" ett spår idag, vi inledde bra och det höll i sig ända till strax innan sista vinkeln. Samson hoppar till två gånger och jag ser ett lakritssnöre som viftar vid Samsons tassar och skriker i panik efter min hund och ropar till domare och spårläggare att det är orm i spåret. När Samson vänder upp mot mig så haltade han på ena framtassen och jag tappade luften totalt.
Tanken på mammas älskade Polo som avslutade sin karriär efter sitt ormbett kom upp i huvudet och gråten infann sig efter 3 sekunder. Undersökte honom men kunde inte hitta något. Frågade om någon kunde gå och kolla om den var kvar -viss ormfobi- men Percy Kembel sa att jag kunde lägga hunden och gå fram och kolla för att sen avgöra om jag ville fortsätta. Jag la Samson och stampade fram och då var det något som ringlade in i det höga gräset mot vassen som låg intill. Men som Jarmo så klokt påpekade så skulle hunden tillbaka till bilen och lugnare än i ett spår går han inte. Så min lilla älskling spårade de sista metrarna och la sig vid apporten med mig gråtandes i linan.
Vi la honom på sidan och började undersöka honom, Uffe som var inparkerad tvekade inte att ta sig slagskepp till bil över fältet för att undsätta Samson. Mitt i alltihopa så rabblar Percy min kritik och avslutar med att vi fick 98 poäng, men min gråt tog lite udden av glädjen.
Men Percy påpekade hur grymt det var att jag lunde släppa på min hund på spåret efter all panik och trots att jag klampat runt och stampat, han spårade som en klocka utöver ett par tempoväxlingar i vinkelarbetet som kostade oss 2 poäng. :)
Fick tag i min veterinär och efter att ha blivit lugnade av henne så kan jag nu andas ut och på vägen hem så stannade vi och köpte en Ben & Jerry -som jag ska få smaka på...- som han nu ligger i min famn och slickar i sig. Mammas lilla Gris...

Tack till Sk Åker för en trevlig stund och alla som engagerade sig på stuberten när vi klev av spåret, tack Kattis som var på sin telefon direkt och jagade veterinär och som sedan bad mig ringa när vi kom hem och meddela hur läget var och även höra av mig senare i veckan om hur han mår. Guldsjäl! Tack Percy Kembel som dömde och Jarmo som lagt spåret, tack alla i köket och förledningsspårsläggaren såklart!

Men nu har det sjunkit in, 98 poäng och en första placering! Tänk om min hund ändå var frisk, tänk om jag hade inspiration till att träna... Tänk vad bra det skulle kunna gå för min lilla busunge... Vilken otur för honom att han för tillfället och sen 8 månader har en förare som inte har inspiration för fem öre...
MÅSTE ta tag i mig själv, men just nu så har jag en liten sidekick som jävlas med mig. Tack Uffe för att du tände lite glöd igen med våra utmaningar och träningsplaner, precis vad jag behövde!
Är så stolt över min lilla fis och jag måste verkligen ta tag i mig själv och förvalta honom nu, vi har en bra grund som vi lever på -vilket visade sig idag och även på SSM med tanke på att vi inte tränar...- men det håller ju inte i all evighet! :(

Tips någon?

Sist men absolut inte minst så ett stort grattis till Sissi och Roxy som kammade hem titeln BSP1 med 79 poäng! Trots en krånglig start så löste Sissi det galant och sen fick spåret som rena godståget med en notering, stående påvisningar vid apporterna... Det var ju spännande, kanske inte om man frågar Sissi men Roxy hade fasligt roligt hela spåret och det var verkligen en fröjd att se henne lösa ut hela spåret utan minsta problem. VILKEN SPÅRHUND!!! Vilket ekipage! :)

SSM - del III

2011-08-05T15:06:00.004+02:00

Fredagen var en ledig dag kan man väl kalla det, Samson behövde verkligen den dagen med tanke på alla omständigheter.
På lördagen så drog stressen igång, jag inledde med att visa Zo och riva av modprovet med Samson. Det gick kanon med båda med ett par missar, Samson var trött och sur så han grisade och gjorde inte korrekta efterbevakningar enligt min mening och Zo gav sig fasiken på att köra så mycket passgång som hon bara hann med. Dock så fick vi till traven och hon blev uppmärksammad av domaren.
Sen groomade jag Quarre och han fick göra sitt individuella med Matilda, han fick inte till traven och med tanke på att han typ tränat två gånger i sitt liv och sista gången ca en vecka tidigare.
Sen var det Samson som skulle in och Matilda gjorde verkligen ett kanonjobb, han kunde inte visat sig bättre och hon tog hjälp av en annan ungdom som stod utanför och tecknade åt henne om det felade i uppställandet och hon var snabb som en vessla att fixa till det.
Sen var det rast och vila med go mat på kvällen :)
Söndagen innebar konkurrens och Zo inledde med att vara utropad femma, men tyvärr så gjorde hennes passgång att vi halkade ner till en tionde plats, men det är itne illa pinkat för att bara har tränat ett par gånger och vara otränad i utställningssammanhang, ett jättegrattis! -Tänker påpeka att jag hade blåsor i händerna efter att ha visat den lilla tiken på 29 kilo eftersom jag fick lyfta henne var och varannan sekund-
Quarre var nästa hund in på banan och från början skulle jag ha visat honom själv, men Matilda ställde upp och jag och Benson sprang runt ringen. SG 16 blev det för den lilla dvärgschäfern :)
Samson slutade på V6 och jag är supernöjd med det, han har inte utställningstränat och som Matilda sa så missade vi domaren tre gånger då Samson inte visade sig så bra som han kunde ha gjort, men det som är skönt med Samson är att han är lärd att gå runt så jag kunde stå i samma hörn hela tiden, ända tills tröttheten blev för stor i hettan då jag gick ett par varv :)
Duktiga mammas gris! Så duktig att han fick gå med i Beathalandets uppfödargrupp och bli fotat :)

Matilda drog även ett tungt lass med Barn med Hund på SSM, jag hade väl stöttat lite men hon har verkligen gjort ett kanonjobb och med stöttning från Sk Habo och Martina Höglund som domare så blev det ett kanonarrangemang! Största prisbordet någonsin! Så kul! Underbart med så många godingar som vill engagera sig bara för att våra barn och ungdomar ska få en trevlig tillställning :)

Nu ska jag ut och möta upp Sissi så hon får ta in ett spår som jag la till henne i fm:)

SSM - del II

2011-08-03T01:49:00.002+02:00

På torsdagen så var det dags för eliten, både jag och Samson hade laddat ur fullständigt och eftersom en pallplats var vår så tappade vi gnistan lite. Det märktes. Kan jag lova.
Sittande i grupp resulterade i en ofokuserad Heffaklump som bestämde sig för att låta tyngdlagen ta över och la sig ner. Det var ett evigt nosande på platsen och jag själv stod och gäspade i tältet där vi gömde oss. Fint.
Gasade honom lite inför det fria följet och torts att han var slut så hängde han med, ända tills en arrangör bestämde sig för att ställa sig och ropa om vilka lunchtider som var bäst och att alla inte kan äta samtidigt. Fint. Tävlingsledaren blev döv och Samson somnade eftersom vi fick pausa vår fria följ. Men jag var nöjd ändå.
Vi nollade fjärren då Samson körde på VM i ålning medels hasning, första och sista gången det händer! Lite besviken eftersom fjärren och att han inte rör sig en millimeter är vårt ess i ärmen...
En eloge till otroligt trevliga domare, skrivare och framförallt tävlingsledare som peppar mitt i alltihopa när det antagligen syntes lååång väg att jag ville av plan med min sengångare. Är grymt nöjd överlag iaf och det gick inte att inte skratta åt min fina lilla heffaklump när han kämpade på. Gissa om han sov gott sen?
Tips till alla mina kamrater i söder -förutom ni som sa det till mig- så tävla på Malmö och håll tummarna för att ni får min tävlingsledare, stilig skåning -har jag inte sagt det förr?- med humor mitt i programmet. Ett klart plus i kanten till arrangören på den punkten.
Det var många trevlig funktionärer överlag under hela tävlingen måste jag säga, glada och goa allihopa mer eller mindre! :)

På em var det dags för modprovsträning, körde en "torr" transport och en med överfall och ett modprov. Snälla Anders ville hjälpa Samson med att knacka i skulet eftersom han tyckte min hund låste på figgen i tältet -han som sen skulle köra modprovet- och blev nog lite snopen när jag skrek "Näääääeeeehh". Samson blev odräglig och jag gick och hotade med armageddon på vägen mot skulet. Men det löste sig. Dock så blev det mycket grisande eftersom han var gaaalet trött!

Här är en film från modprovet på lördagen...

Mest nöjd var jag med en komplimang om att jag förde min hund på ett bra sätt och väldigt korrekt. Taaack! :)

SSM 2011 - del I

2011-08-02T12:24:00.005+02:00

Veckan inleddes med förträning och Samson var trött men kändes ändå laddad, bästa Uffe ringde mig tidigare och frågade om vi skulle gå in tillsammans. Skönt att få ha sällskap av den som fått en att ställa upp, han var verkligen varit en stor del av att jag inte varit nervös en enda sekund under veckans tävlingar. 3 bärs-utmaningen tog udde nav allt och han var egentligen min enda konkurrent.
Vi inledde på tisdagen med lydnad och jag höll på att rinna bort i hettan, gissa då vad min hund gjorde?
Oturligt nog så fick vi platsliggning först och Samson som hade haft kanon energi in på plan och upp till plasten låg och tömde tanken totalt. Till slut så pallade han inte mer och reste sig för att leta skugga, enligt domaren så hade han kikat in vid skulen och sakta skrittat mot mig.
Jag la honom på avstånd och gick och hämtade honom, att sätta upp honom var ett varningstecken, han orkade knappt sätta sig upp och flåsade hysteriskt. Jag tog honom på "Kom" och knatade till US, sen handlade det bara om att överleva. Min lille prins. Vi gjorde nog vårt sääääääääääääämsta lydnadspass och tävling någonsin! Men han hängde med och kämpade, jag var schysst och sa "här" istället för "fot" när han var trött så han slapp bryta ett kommando. Jag kastade den stora apporten typ 4 meter och domaren frågade om jag ville kasta om, tackade nej eftersom det inte hade gjort någon skillnad. Galopp ut och trav hem.
Men trots allt så skrapade vi ihop 78 poäng -utan platsliggningen-
På onsdagen så var det spårdags, han gjorde ett kanonspår men i tredje vinkeln så stötta han på patrull. Vinkeln låg i kanten av en svacka och i en fyrvägskorsning av traktorspår. Det såg ut som att han tyckte det var för mycket information på samma gång. Hade någon ramlat i vinkeln? Det fanns antagligen inte bara fettbaserad vittring så han började jobba som en idiot. I flera minuter så bara undersökte han och sprang runt och testade möjligheterna. Men duktig som han är så sträcker han inte upp linan när han söker spår så det vara bara att vänta. Domaren tittade på mig och undrade om jag skulle säga ngt men jag vet ju att min hund är så ärlig att han kommer visa när han är på spåret. Som han sen gjorde efter att har gått tillbaka och gjort ett eget spårpåsläpp bakom oss, med två tryck i linan så hängde jag på och då var han rädd om spåret den lille fisen. Resten gick kanon men det kostade naturligtvis. Vi slutade på 86 poäng och hade därmed genomfört vårt första mästerskap :)
Tillbaka i Malmö så gällde det att se vem av mig och Uffe som skulle bjuda på öl, med två poängs marginal så knep jag segern oss emellan, nu återstod bara de sista ekipagen.

Trodde väl aldrig att vi med vår prestation skulle knipa någon pallplats, när jag stod och kikade på Turbaz Onja med sin förare Thomas så kände både jag och Uffe att vi lika gärna kunde gå och fika. Hur fint som helst! Men ibland så ska man ha lite tur och när sista hunden gick så gjorde jag lite snabb matematik och insåg att om vederbörande bara hade 83 poäng så skulle jag få en pokal. Men min bakdömning så något annat så när domaren läste upp kritiken och gav 80 poäng så var min trötthet som bortblåst! En pallplats!

Min sjuke lilla hund hade knipit en pallplats!!? Kan ni fatta! Nu var veckan klar för min del, inget kunde slå detta!

Tack för alla gratulationer, komplimanger och lyckoönskningar, ni fina som vill så väl och unnar andra framgång är guld värda! Alla tips och konstruktiv kritik som jag fått under veckan är ovärderliga! Jag kan inte tacka er nog för att ni vill se mig utvecklas tillsammans med min hund! Ni är grymma! Sanna tävlingsmänniskor :)

Sen har vi Ni/Du elaka människa/or som inte unnade mig en sekund, som valde att snacka skit och inte ens se åt mig när jag stod ensam med min pokal och min hund när Ni/Du gick förbi oss. Tro inte att det inte kom fram till mig vad Ni/Du sagt, antagligen blev det jobbigt nu när jag med mina "jävla idéer" är hackihäl utan att ens ha ansträngt mig. Tänk om min hund hade varit frisk, tänk om vi inte legat plats först, tänk om jag hade varit rättvis mot honom och tränat...
Det finns många "om" men vi har tiden för oss och har vi otur så kommer min hund konkurrera med era hundar framöver för att inte tala om mig. Det här är min första tävlingshund. Han är knappt tre år. Vi lär oss hela tiden. Det är inte den sista hunden jag kommer tävla med.
Skillnaden mellan oss är dock att jag vill ha en utmaning och inte ta den snabba vägen, tränings och tävlingsmänniska som jag är så älskar jag vägen till målet mer än själva målgången.
Lycka till med Ert så ses vi på tävlingsbanorna!

Mål för SSM och ett par tårar.

2011-07-22T22:47:00.003+02:00

Just nu vill jag bara grina lite, min hund mår inte bra men han är inte jättedålig just nu. Jag använder en olja som jag köpte på Eldprovet som ska hjälpa mot allt. Men det innebär att det luktar nyoljad eka här hemma. Inget som stör grabbarna men jag tycker att det sätter sig överallt i lägenheten.
Jag hoppas att han läker så pass att han kan ha spårlina på tisdag, men går det inte så går det inte.

Efter många tankar fram och tillbaka så har jag kommit fram till att vi oavsett kommer att inta planen, Samson har på två veckor blivit översexuell som ett svar på att han inte får träna. Fint.
Så om jag inte tävlar så kommer han ju ligga stilla i en vecka och även om han går på halvfart så är han fullt kapabel att tugga sönder saker, typ BIA-bädden på jobbet dog idag. Han tog ut frustrationen på den efter att jag pillat på honom i en halvtimme.

Målet med årets SSM är följande:

Presentera en helt ny tävlingsmiljö för Samson.
Stötta honom att orka så han tycker att det är roligt trots trötthet och att matte är nervös (vilket jag räknar med att bli) och inte riktigt tävlingsmässig.
I spåret så vill jag att han är harmonisk och gör korrekta spårstarter efter apporterna, vilket jag kommer hjälpa honom med efter första apporten, den första apporten är testapport. Jag kommer inte korrigera i vinkelarbetet som jag gjorde sist på tävling utan ha is i magen och se hur han löser ut de problem han kan tänkas stöta på.
Stör linan och han inte vill så kommer jag be att få avbryta och så kör vi ett kort spår i sele vid sidan av med ärmbelöning.
Inte bryta något moment i eliten utan stötta honom till rätt beteende om han får vindsbrand, vill även plocka bort mina DK:n som jag fick på tävlingen sist och öka på vittringspoängen. Beröm under momenten om han blir låg.

Anledningen till att jag styr upp det såhär är för att jag inte ska gå in i mitt tävlinghumör, jag kan och får inte bli besviken på honom eller mig med tanke på att jag inte har med mig hela min hund på plan och inte hälften av den träning som jag hade velat haft i bagaget. Även om vi var ute i sista minuten så hade nästan två veckors träning gjort lite nytta, men jag får köpa tre bärs till Uffe :)

Just nu kör vi på motorvägen med handbromsen i kan man säga, men han vill mer än något annat. Men han kan inte.
Grät en skvätt i ren frustration idag när jag pratade med en kund som vet hur det kan vara, han måste bli dålig igen för att utredningen ska sättas till och för att man ska kunna ta proverna som är planerade. Sämre kommer han att bli och det skär i mig att min lilla älskling mår dåligt.
Men det har varit att veterinärerna tycker att jag sköter om hans problem så bra att man gör inget, men hunden är aldrig 100 % på banan. Efter förra omgången så fick han på medicin i 30 dagar så fick jag träffa den hund som han egentligen är, DEN hunden vill jag ha tillbaka!
All bröstvårtor har läkt nu iaf, innan var alla spruckna och blödde och den glansiga huden har lugnt sig lite. Ska olja lite till innan vi somnar.

Tack för allt stöd ni fina, det betyder så mycket! Vi kommer igen! Det lovar vi!

Imorrn rullar husvagnen ner till Habo och kennelmamma och kennelpappa, Samson ska få visa sig lite och leka med ett överfall/modprov. Vilket han kommer älska även om han är tröttis.

Den hunden är fantastisk, hur många kan lägga upp sin kamrat på röntgenbordet utan lugnande och spänna upp käken? -Röntgade käke och armbågar, som ser kanonfina ut! LYCKA!- Även om det blöder och gör ont så får jag göra vad jag vill när han är dålig, han skriker men rör inte en fena. Kan ni ens tänka er hur det skär i mitt hjärta? Han är min prins, mitt hjärta, min heffaklump och mammas gris...

Glöm inte att anmäla till lydnadsläger 2011!

2011-07-21T09:02:00.003+02:00

Svenska Schäferungdom slår ett slag för alla som älskar att träna hund och presenterar härmed ett unikt tillfälle att få träna för toppinstruktörer. Duon som varit så uppskattad återkommer med andra ord under ungdomarnas flagga.

Det kommer finnas ekipage upp till SM/VM nivå inom både IPO, lydnad och brukset, alla med en sak gemensamt! Viljan att utvecklas och nyfikenheten att få nya erfarenheter!

ALLA är välkomna, tveka inte att skicka in en anmälan! Det finns några platser kvar än så länge. Först till kvarn!

Det är läge för många. SLÄPP SARGEN!

2011-07-17T18:42:00.004+02:00

Häll upp en kopp kaffe! Långt inlägg följer... :)

Idag var vi och spårade på Glömsta, det blev ett skyddspass mellan spåren där vi inledde med utställnings-varianten innan vi fokuserade på att ta vid där vi slutade förra gången. Släppanden. Jag såg hur luften började gå ur Samson och kom med förslaget att vi skulle avsluta med ett roligt överfall igen och sen till bilen. Men Benson tittade på mig som om jag föreslagit att vi skulle spränga Drottningholm och utbrast "Nej nu är det släppanden som gäller!" och sekunden efter så inser jag vilket jäkla dåligt förslag jag kom med. Vilken minnesbild ville jag att passet skulle föra med sig? Då tänkte jag bryta den med att "han måste ju få avsluta roligt". K A T A S T R O F. Han är som en tysk terrier i skyddet. Det är ju knappast någon risk att han inte vill köra skydd sen för att han fått göra ett tråkigt pass.
Vad jag vill få fram är att vi är så rädda för att köra tråkiga pass, när det är dessa pass som många gånger tar oss framåt. Man trycker in information och repeterar, farten saknas kanske eller energin men man lär in tekniker eller minnesbilder av hur momentet ska se ut. Sen brukar jag låta det vi lärt in vila och så plockar jag fram det efter en tid -I Samsons fall ALLTID en vecka- och plockar in en bra belöning som passar momentet och den energi jag vill ha i det.
Sen gäller inte alltid ovan, som alltid så är INGET skrivet i sten när man jobbar med djur :)

Kanske Anders Hallgren skulle fundera på efter hans senaste debatt och Till eftertankeinlägg i Hundsport. Min fråga är VARFÖR det alltid ska hamna på en dagisnivå? Varför är ett sätt bättre än det andra? Funkar det så är det ju kanon, men om exempelvis Jonas och Samson skulle träffa honom för hans problem med andra hundar så kommer det numera alltså handla om att han lider av posttraumatisk stress? Att han alltid fungerar med mig för att jag varit på honom sen han var 8 veckor och är mer eller mindre konsekvent över tiden med mitt ledarskap spelar ingen roll. Samson är ju inte lika glad som alla andra hundar eftersom han lever med mig. Eller?

I ett sånt här fall tycker jag att det är mer professionellt av en instruktör att rekommendera kunden en annan instruktör eller själv besitta kunskapen och förmågan att lära ut andra metoder eller filosofier. Idag så låter man kunden leva med en problematisk relation med sin hund och skiter i att vederbörande vill ha harmoni i sin relation med sin hund. BARA för att man inte kan erkänna eller kanske förstå att ens metod inte fungerar. Men kommer på nya grejer, hunden har ont, lider av PTSS mm och ägaren hoppas om och om igen att deras problem ska lösas. En annan hund som är rädd och kanske brister i sin tillgänglighet ska korrigeras till dödagar när den egentligen rent genetiskt inte tycker om folk, istället för att man accepterar och inte låter den ha tillgång till folk och skapar en trygg relation med ägaren.

Hundar är individer, vissa passar som ledarhundar, sällskapshundar, agilityhundar, lydnadshundar, skyddshundar, spårhundar och andra som tjänstehundar så måste man som instruktör inse dessa skillnader hos individer. De finns. Kommer alltid att finnas. Det är resultatet av den funktionsavel som vi bedriver. Det är dags att gå i pension eller blir mer modern i sitt tänkande, öppna sinnet och förstå. Gäller långt många fler än Hallgren, både personer och organisationer. Det är läge för många. SLÄPP SARGEN! Förlåt för min frustration men jag hatar att se folk i olyckliga relationer med sina hundar, när de förtvivlat söker hjälp och i tron om att de fått den bästa hjälpen blir ännu mer förtvivlade och mår all sämre. För att inte tala om det lilla missförstådda livet till hund som hamnar i kläm. Bara för att vi är egoistiska och baktalar det ena eller andra. Vi valde hunden. Den valde inte oss.
Som min kloka mor alltid säger, "Magkänslan kan ingen ta ifrån Er, gå på den." ett motto som alla borde följa.

Jag är så glad att jag har skrot och korn runt mig som likväl som jag tycker att alla vägar leder till Rom, tack för att ni finns! Puddingar! :)
Sen är jag glad att jag har två hundar som är som natt och dag, där den ena kräver militärisk disciplin -Han har mjuknat till sig lite under året, Mammas gris börjar bli gammal! Snart fyller han tre år!- och den andra mjuk och lugn inlärning även när det bli helt uppåt väggarna så är det lugn och uppmuntran som gäller.

Dock så gjorde Samson sitt livs bästa spår idag när han var svimfärdig efter skyddspasset, med tusen korsande främmande spår, spetsvinkel och vägövergång. Kicki la ett trea spår innan till mig och det gick oxå bra, men det sista var ett sånt där spår som man bara går och myser i. Vilken spårhund! Betydlig skillnad från förra filmen :)

Till mina uppfödare, vårt andra överfall/modprov. Nu lägger vi ner detta och påbörjar övertalningen att jag slipper köra honom på SSM. Benson? Peter? 5 kronor till den som gör det! ;)

Vem kan låta bli att gilla en karl som kliver in på tävlingsplan i kavaj!?

2011-07-12T23:04:00.002+02:00

Som sagt så drog SSM-träningen igång i söndags, får nästan lite dåligt samvete för hur pass oseriöst jag tagit detta. Men det känns inte som en viktig tävling, snarare en rolig grej att göra och en bra träning. Min hund har inte fyllt tre år så han är ju inte ens färdig i det övre etaget för ett mästerskap, så ni får alla säga vad ni vill men jag hoppas att fler blir inspirerade att gynna vårt rasmästerskap. För det är vad jag och Samson tänker göra :)

Nu är det bara fokus på att slå Uffe, som det ser ut nu så kan det bli svårt... Donna spårar kanon och vem kan låta bli att gilla en karl som kliver in på tävlingsplan i kavaj!? :)

Guldkorn och komplimanger!

2011-07-10T15:22:00.007+02:00

Igår så passade jag på att tävla Samson på hemmaplan, målet var att fixa dirigeringarna med min trasiga arm eller att kunna dirigera honom till rätt med densamme på tävling.
Sittande i grupp gick bra, han satt kanon med några tittar på annat. Men inte som det varit innan där oro har dominerat momentet. Vårt säkra kort gick dock på röven, han lärde sig när vi tävlade IPO3 att han kan sätta sig på platsen :( Men det är ju bara att backa bandet...
Nu kommer guldkornen! Det var 30-35 grader i solen på plan och vindstilla och efter halva ff så var han slut och flåsade hysteriskt, man han gjorde ett kanonjobb med några småmissar som resulterade i en 8 i betyg -kan inte betygen eftersom Jenny sitter med protokollet men hon påpekade att det var snålt med tanke på att de andra hundarna släppte och Samson höll ihop, gullunge!- Grymt nöjd!
Han genomförde all moment och rutan fick vi 9,5 på eftersom jag tittar ner på hunden när han ansluter... Så snyggt av mammas gris! Det är bra att kolla av vilka DK:n man har måste jag säga. Jag tänker inte ens på dem och i IPO så struntar man ju i alla smådetaljer och jag har lagt mig till med massa "fulingar" nu när vi bara kört lite slarvlydnad med IPO/BSL-inriktning :(
Tror det blev ett 3:e pris iaf ;)
Jag fick ett kvitto på att han trots värmeslagsvarning -var riktigt orolig och beredd att avbryta efter dirigeringsapporteringen då han flåsade hysteriskt och tittade genom mig...- genomför alla moment och kan prestera. Framförallt! Inga nollor på de "aktiva" momenten. Vilken bragd! Han är långt ifrån klar för eliten men det var en fröjd att ha heffaklumpen på plan. Vi är anmälda till SSM men jag kan ju säga att vi inte har så hööööga förväntningar, men det är så nyttigt att ta in hunden i en sådan tävlingssituation. Jag måste ju precis som vi igår kollade hur han gick i hetta så måste jag ju få se honom i större tävlingssamanhang och där jag blir nervös. När det gäller IPO och lkl nu så finns det ju inga nerver kvar, bara förväntan och om det går dåligt så blir jag ju besviken... Då slutar han jobba :(
Att komma typ nästa år när han antagligen är i bättre form och aldrig varit på en stor tävling kommer ju antagligen sabba för oss, så iår blir det ett träningspass på SSM :)
Hoppas vi är många som har samma tanke så det blir många tävlande :)

Den tävling som betyder något är den som jag och Uffe har sinsemellan, DÄR ligger mitt fokus! Vi drog båda "igång" idag så det blir jämt! ;)

Heffaklumpen provhoppar...

En imponerad Jenny i bakgrunden :)

Inte minsta klängande när avståndet blev rätt, sen ska vi höja hindret 5-10 cm till tävlingsmässigt :)

Ser ni vart baktassarna hamnar? Här taxerar han själv på tillbakavägen, duktig kille :)

Nu ska jag även berätta och tipsa om något! I torsdags så träffades ett par från Talangtruppen på DTBK. När det blev Samson's tur så körde vi först ingång på plan, ett moment som man gärna glömmer bort om man är mångsysslare som jag. Det är väl bara att knata in? ;) Gick kanon och sen länkade vi rutan och dirigerings aporteringen. SEN kom det roliga vi skulle köra hopp-apport och vittring. Då frågade Jenny om hon fick kolla på hur han hoppar. Klart hon fick det sa jag och man for iväg och hämtade en pinne från agilitybanan. Det frågades om hundens längd och provhoppades och fixades och Jenny berömde Heffa för sin teknik -våra lekstunder med att hoppa studs har gett resultat- och sa att hon aldrig sett en schäfer ha så fin teknik och jag mös av komplimangen och funderade på om det fanns ngn XXL-klass i agilityn ;) -nu mumlar säkert många men låt mig få njuta även om du har en egen Sjöberg till jycke! ;)-
Jag frågade om vi kunde kolla på A-hindret oxå och det räknades och man flyttade på vår vanliga position, vi skulle stå 30 cm längre bak än vad vi gör i vanliga fall. Då får han en bättre vinkel upp på A-hindret och baktassarna hamnar som på bilden över första ribban och han behöver aldrig häva sig över på samma sätt som när vi står närmare. Guuud vilken vetenskap! I min värld så har vi hoppat på rutin och höftat vad jag trott varit ett bra avstånd. Nu såg jag hur min hund verkligen utvecklade sin teknik på bara ett par språng, från riktigt bra till fantastiskt!

Så nu som tycker att era hundar har teknik eller detaljmissar i hoppen/klättrandet, ta kontakt med en duktig agilityinstruktör -om man inte känner någon som är så grymma som de jag lärt känna-. För är det någon eller några som kan lära en hund att hoppa... Så är det dem... ;)

Nu ska jag väcka husse och hundar som sover en lur efter dagens spårträning, Samson gjorde ett kanonspår på 1800 stag som Uffe la till mig. Är suuuuupernöjd! Två korta korta stopp där det ena var en nysattack på hela sträckan. Annars så fick han som en klocka i spårkärnan hela vägen med ngt vims i två vinklar:)

Sorgen kommer läka. Men saknaden blir kvar.

2011-07-08T21:06:00.005+02:00

Nu var det länge sen, men jag insuper verkligen varje sekund jag får spendera med min karl nu när han är hemma. Men han återvänder till öknen om några dagar så då blir det antagligen ett mindre uppsving på bloggfronten.
Mycket har hänt, det som bör nämnas är att jag och bejb var på The Big 4, tårarna kom även denna gång när Metallica spelade och hela Ullevi sjöng med. Fy så bra det var! Ville inte att kvällen skulle ta slut! Men klockan 00:15 så rullade vi mot Stockholm från baksidan och klockan 06:00 så mötte jag den första kunden som klev in på jobbet, snacka om att vara ung på nytt!

Vi inledde dock denna helg med att åka till svärföräldrarna för att bli ompysslade, dock blev jag illa biten av en rottisgrabb och spenderade halva lördagsnatten på akuten i Helsingborg. Åter så var karln en hjälte, redan i bilen in så släppte adrenalinet till viss del och smärtan blev påtaglig och jag började kräkas, inne på akuten så vågade man inte ge mig smärtstillande -What the fuck!!?- och jag satt med en sån där pås-kondom och kräktes, det slutade med att min lilla löjtnant gick ut och pekade lugnt med hela handen och så kom en sköterska springandes och stack morfin i fläsket på mig på stående fot i korridoren där han hade ställt upp mig. Kräkningarna släppte efter 30 minuter men då kom någon form av reaktion eller chock från kroppens sida och jag skakade mer eller mindre okontrollerat.
Hunden lever inte, det var en ung omplacering och allt eftersom tiden gått så har han visat agg i familjen och bitit. En hund som biter sig lös från hantering är inga konstigheter i min värld, men en hund som i ett sånt läge inte backar och visar sitt ogillande utan fortsätter att oprovocerat attackera är inte sund. När jag kom upp på benen och frontade honom så ville han inte vara med i leken längre. Hantering är något man får lära en hund och det är naturligtvis lättare att börja med en valp, men även vuxna kan lära sig trots kraftigt motstånd. Enja fenja bus var ett sådant exempel.
Så svåger och svägerska tog det kloka beslutet att han fick somna in, en hund ska INTE bita oprovocerat i familjen och de har verkligen gett honom den bästa chansen han kunde få. Sorgligt men jag är stolt över att de tog beslutet där andra kanske hade väntat liiiite till. Ett "det kanske går..." för mycket och nästa gång är det ett barn som råkar snubbla på tok för nära hunden. Tänker på er mina finaste...

Nu ska bara de två stora hålen gå ihop sen tror jag att det blir bra, muskeln är slitsad och nerverna inte med på banan så underarmen saknar känsel. Tatueringsdags? Tunt alla hål alltså;) ;)

För övrigt så smälter vi bort i värmen, imorgon är det tävling och jag undra om jag ens får liv i min hund... Men han måste få känna på att vara på en tävlingsplan i denna hetta och jag måste få se hur han reagerar och hur jag ska förhålla mig till det. Så får vi ihop över 100 poäng imorrn så kommer jag att vara glad :)

Nästa gång så ska jag berätta om något helt otroligt intressant, så håll koll så kommer det komma tips utan dess like! Ni får bilden som en ledtråd... :)

Sist av allt. En tanke till de som saknas sin själsfrände och pappa. Ni som saknar en vän.

Sorgen kommer läka. Men saknaden blir kvar.
Men minns honom idag, såsom han var igår.

Tillbaka till verkligheten!

2011-06-27T23:18:00.004+02:00

Tillbaka i verkligheten efter ett gediget midsommarfirande med massa spännande och delvis udda inslag, men så blir det ju i vårt sällskap. Inga konstigheter het enkelt.

Idag så blev det träning på kvällen, den första på länge och samvetet som gnager är enormt! Men har min inte inspirationen så har man inte :(
Samson har stått i flera dagar och jag plockade fram elitrutan och han gjorde ett galet bra jobb! Fanns inget att klaga på. Gudomlig fart och jag är så nöjd med hur han verkligen tar i i alla starter och i alla ställanden!
Malin hjälpte till med att lägga ut apporterna i dirigeringen och han har bra teknik, jag har kört stenhårt på att han ska söka sig lååångt ut när han vänder om för antingen höger eller vänster. Så det blir som en båge in mot apporten. Han har ju inte tagit mittenapporten sen i vintras, men med den här tekniken så kommer han aldrig på eller ens i närheten av den. En försäkring från min sida. Så det blir som att han gör en volt och enda gången han är nära den är när han har full spätta in med rätt apport och då kan han som max kika till men har aldrig tänkt tanken att plocka upp eller byta den han har.
Sen tabubelade jag mittenapporten ganska tidigt i träningen så nu behöver jag bara dra ett andetag så tänker han om om det skulle bli galet, kul på tävling för domarna blir jävligt tveksamma om de ens ska dra det som ett DK ;)
Sen körde vi en "titta"-övning och det slutade med att Malin och Sanna kunde stå och hojta på honom men han släppte mig inte med blicken trots att jag stod på 20-30 meters avstånd. Malin tränade rutan med Zandor -Samsons favvomoment- och han kikade inte ens. Känns bra inför kommande äventyr i Norge mm :)
Hann med Zätat och och inte ett någon tvekan i skiftena, men sättandet har halkat efter lite igen så där får vi påminna om tekniken framöver. Men fjärren satt som en smäck, han var lite laddad i början trots att vi hört 20 minuter redan. Det finns alltså EN nackdel med uthållighet :D

NU har nedräkningen börjat mina vänner och imorgon så över en lång väntan över om jag har tur, om bara för en liten stund... Men iaf! :)

Strider i Afghanistan, jobb och stundande midsommar.

2011-06-21T21:03:00.005+02:00

Det är badvecka på jobbet så en står inne och badar medan vi andra går med hundarna, jag fick umgås med röd pluton, Samson är skeptisk mot alla nya hundar men gör som matte säger, Quarre likaså! Men Samson har ju mer fokus på att man inte gillar andra hundar medan Quarre letar flickvän... *suck*
Men visst är det grymt att mina pojkar litar på mig till 100 % och helt enkelt bara knatar med? Så jag kan hålla koll på plutonen utan att tänka på grabbarna. Inbördes ömsesidig kärlek existerar inte riktigt... Är man du ny förare på plutonen så är det lätt att någon liten upprorsmakare vill ställa till det för en, lite som att vara ny i klassen alltså för min del :)

Nu har jag börjat jobba, känns skönt att ha tankarna upptagna på dagarna istället för att sitta hemma och plugga...
Dock så har det varit tungt sen igår, strider i Afghanistan och min soldat är med. Har inte hört något men det tar jag som ett gott tecken. Är förvånad över mitt eget lugn, några tårar kom idag när maktlösheten blev för påtaglig, men där fanns varma ord från kollegor och så snart jag satt i bilen så ringde jag min närmsta "armywife" och sa som det var. Men det är alltid att tänka på vad man säger, samma sak gäller så fort han ringer hem. Jag står för pratet och han lyssnar, men han säger att det påminner så mycket om hemma och han älskar det ;)
Kan ju säga att jag har abstinens här hemma, det var länge sen vi inte var tillsammans på så här länge :(

Men tre strider inom 48 timmar... Den ständiga frågan är "Den här gången gick det bra, nästa gång då?"

Satt och raderade och la över filmer/bilder från mobilen och hittade massa figgefilmer, en där han tampas med Utter och leker tjurig ostbåge ;)

Saknar...

Har tagit paus från tränandet, kör på promenader och inte mer. Men det har gett resultat på Quarre inkallning och Samsons sättande :) Kommer igen efter midsommar! Som för övrigt kommer firas på Korsö iår igen, längtar! Instängd i lite över tre dagar på en ö med underbara vänner, kan det bli bättre? In i dimman på torsdag och ut på söndag :)

IPO3 avklarad. Samson är numera till salu, 5 kronor.

2011-06-18T00:48:00.011+02:00

Helt slut efter massa jobb och onödigt stora regnmängder... Men bucklan vi fick var fin ;)

Pappa upp i dagen, nu sätter Heffa päls så det heter duga så det ska bli en spännande att se hur han ser ut i slutet på juli :)

IPO1 IPO2 IPO3 BSL3 LP1 LP2 LP3 KORAD Beathalandet Samson heter jag nu...

Över en timme försenade pga totalt trafikkaos så sladdade vi ner på spårmarken, Samsons första spår hade redan gått över tiden och Kattis la ett nytt till honom, det var med 6 meters marginal till Utters spår som gick jämsides. Utter slog i sin första vinkel som låg i jämnhöjd med halva förstasträckan på vårt spår och var hårresande nära Samsons spår men korsade aldrig.När vi alla -bokstavligen- stod och väntade på att Samsons spår skulle ligga så vinkades två pojkar av fältet och de gick längst med vårt spår med 3 meters marginal ner till sjön för att fiska.

Påsläppet gick bra och han spårade fint, mitt i kärnan och med bra intensitet han visade med en blick i sida att Utter hade snurrat men stannade inte. 5 meter innan vinkeln så såg jag en lätt höjning av svansen och toppen på öronen när näsan lättade ett par centimeter och han registrerade pojkarnas färska spår. Stramade linan och "sa" med det åt honom att fokusera, men när han stod i vinkeln så höjde han näsan och vindade efter det och när jag strama igen så blev han osäker och kontrollerade även till vänster innan han gick höger. Utmärkt på alla apporter men de två första kunde vara ngt snabbare, men han ligger som en sfinx och rakt. Men dock så kom linan bara mellan frambenen efter första apporten, såg det när jag skulle släppa på igen och blev/lät lite osäker i mitt spårkommando och det märkte han :( Så han klev in i andra vinkeln och visade mig vart den gick, sen KASTADE han sig efter pojkarnas spår och undersökte innan han gick tillbaka och fortsatte. Nu var jag tokig. Alla sträckor var bra så jag väntade bara på att han skulle komma in i vinkeln och då tänkte jag att jag hellre tar att jag får fyra poäng totalt än att han får bete sig som en nonchalant 14-åring. Han gick över med ca 20 cm och jag var på honom direkt med ett bestämt "spår" och paniken startade från hans sida. jag nyttjade att jag fick et finger i ögat på hono moch tog ett till bestämt "spår" och nu var han minsann villig att arbeta som en galning. Han gick som ett tåg, varje fotsteg noga så noga och in i vinkeln som han tog PERFEKT och mot slutapporten som hamnade i ett UTMÄRKT utan övriga noteringar.
Slutsumma: 83 poäng.

Tänk om jag bara hade påpekat med ett bestämt "spår" vid starten!!?

Tydlgen kostar DK enormt mkt och framförallt om man kör det i vinklar... Typiskt.
Domaren kommenterade med "Ja jag vet inte varför du la in kommandon mit upp i allt, han jobbade kanonfint" jag avbröt snabbt och sa som det var, jag var inte nöjd och det fungerade som korregering för min hund. Han skrattade åt mina sura miner och sa att det var ett otoligt fint spårarbete att titta på. Pyttsan.

Lydnaden blev fläckad av att jag var på übertaskigt humör,regnet ÖSTE ner, på platsliggningen så nosade han efter en fläck som alla tydligen varit tokiga efter och när han tittade upp så missade han vart jag tog vägen och satte sig upp. Men han la sig och sen kom hans lilla dilemma, regnet öste ner och Lilla Samsolina fick vatten i örat som tvunget skulle skakas ur och det räckte inte att skaka ut med bara huvugdet utan kroppen hängde på och så satt han igen. Ni fattar?

Programmet var bra, första benet inte favoriten från min sida men men... Dock var jag saligt nöjd med apporteringen, då ÖPPNADE sig verkligen himlen och han gjorde ändå en sjukt bra apportering. Visserligen med öronen slickade för att slippa vatten parabolerna. Korrekta avslut men gripandet kunde vara ngt snabbare. MEN mina vänner det var galopp in med stora apporten nu! WOW! Men både han och jag ville egentligen bara av plan nu...Allt annat var grymt, dock så litade jag inte på honom och körde DK på sättadet -som han alltid sätter annars men han kändes ofokuserad-, men annars så var han kanon och framåtsändandet var supersnyggt med läggande med näsan i rätt riktning som jag vill ha det :)

Summa: 83 poäng.

Skyddet. Jävla hund. Bra rodering, touchar figgen inne i skulet, släpper inte på första kommandot efter flykten -anade oråd redan när vi gick in på plan-, korrekta efterbevakningar -SKITSNYGGA- fullt och fast bett, tillkämpar som ett as och släpper inte på passivitet men har ett segt släppande i många fall. Bevakar till jag ansluter och även när jag står intill, tystnar direkt på kommando -nöjd som fasiken med!-

Dock sprang figgen över mig när han gjort överfallet efter ryggtransporten, men det bekom tydligen inte min gris. Typiskt.
Sen kom modprovet.

Full spätta -djävulskt långt skick-, fin mottagning av figgen som snurade runt grisen och sen bar det av på en drivning/trängning, nu såg jag hur Samson var taggad och mullret nådde även mina öron. Första släppandet gjorde han fint men andra... De kom så långt ifrån mig och höll på att springa in i fyrans skul -nu höll jag mig för pannan när jag såg svansen på min hund-och Niklas som figgade gjorde verkligen sitt bästa för att lägga om honom. Men minen på min hund gjorde att jag direkt visste att han skulle sitta fast. Första kommandot. Nada. Andra. Nada först men sen så tuggade han sig ur och satte sig tätt intill och bevakade så snyggt. Men jag kan ju säga att alla släppandet var mer eller mindre inkorrekta. Typ två var korrekta. Fint. Frågade domaren som dömde vad det hade kostat mig direkt efter och han räknade lite snabbt och kom fram till 12 POÄNG!!! Jag ville avlida eller lämna platsen utan hund.

Summa: 78 poäng. (78+12=90)

Samson är numera till salu, 5 kronor.

Sen får jag sparka på mig själv en del, men att gå av spåret med 83 kunde lika gärna varit 69, det var samma besvikna känsla i kroppen och samma med lydnaden där jag VET att han kan bättre men vi har tränat platsliggning i ösregn typ 5 gånger sen han föddes och han har aldrig gillat det :(

Skyddet så måste jag säga att oavsett vad så kan jag inte vara annat än nöjd. Även om det på plats var svårt att se det positiva... Jag vet att jag har en hund som är dominant och hyftas hård. Jag visste att han kunde låsa sig och ni såg ju alla att han senast förra helgen kom in och snuddade figgen.

Så jag och Samson åkte helt sonika och överlämande -Samson apporterade och gav den fina guldiga påsen- en vinflaska till vår figurant, Stefan "Benson" Dahlgren.

Han har på inte ens 10 pass dammat -startat upp och kört in moment- av min hund och gjort honom klar för en IPO3. Sen kan man ju inte rå för att Samson stått sen i måndags och var lite i gasen :/ Men jag är otroligt tacksam att jag har en så grym figge som orkar med ett pedantiskt kontrollfreak till förare och som fixar min hund. Jag tror att det är 8 pass vi kört sen jag kom och meddelade att jag tänkte köra en IPO3 eftersom de behövde fler ekipage för att provet skulle bli av. ÅTTA PASS!

Tusen tack Benson! Nu är det bara att slipa och sen tutar vi och kör igen!

Tack till Sk Åker som varkligen var supergoa allihopa och domare och tävlingsledare som skrattade gott åt mina miner och som Kattis sa: "Jag förstår hur du känner, ibland vill man bara strypa syretillförseln på dem. Men han är ju för gó."

Tur att han är så söt som han är den lille... Min lilla mammas gris... Klassvinnare blev han oxå... :)

Tre moment. Tre veckor.

2011-06-15T17:42:00.006+02:00

På vägen hem från gymmet så åkte jag förbi en klubb och slängde ut mina odågor, la upp dem båda på en platsliggning och satte mig i solen att äta min medhavda matsäck. Samson är ju avställd ett par dagar så han fick hoppa in i bilen och sen körde jag igenom Quarre, han går så fint nu och jag blir bara så taggad av att köra honom. Han är så mjuk men ändå inte, skriker göra han över tiden om man ens petar på honom så även om det låter som han får stryk så är det antagligen så att jag nuddar honom eller tvärtom. Troligtvis tvärtom.

Hur som så är han numera anmäld till en tävling och jag ser verkligen fram emot det, jag kör på traditionen att jag saknar 3 moment 3 veckor innan tävling -gilla- för att få lite gas i träningen :)

Sen sprang jag på lite bekanta ansikten och det gratulerades till att vi blivit årets allroundschäfer med skvallret att det tydligen sticker i ögonen på folk att vi plockade hem det. Elakingar det finns. Men... Game on!

Det tog mindre än 15 minuter.

2011-06-14T13:14:00.003+02:00

Tjääänare brudar! Ska ni ha en slurk?

Lunchpromenad. Hundarna for runt som vettvillingar och trampade på mig i hallen och innan jag fick frispel så skickade jag ut dem i trapphuset med ett "Sätt er och vänta".
Dock så ringde det inne hos grannen -ett mindre flyglarm låter det som när deras telefon ringer- och Samson vrålade, jag for ut och tog honom i nackskinnet och påpekade att vi kunde vara hemlösa inom 15 minuter om han inte var tyst.
"BOOOOM".
Dörren smällde igen och var låst.
Samson såg på mig och konstaterade att det tog mindre än 15 minuter...

Tack Benson som åkte över Stockholm för att lämna extranyckeln. Jävla hund.

Igår så var det sista passet på ett par dagar för Samson, jag kom nu på varför jag inte gillar skydd. Jag gillar inte skydd för att Samson gillar skydd. Enkelt.
Rose kallade det för ett High Caparall-pass och jag skrek på min hund så det slog lock för öronen på mig. Men det bekom honom inte det minsta, han viftade gladeligen på svansen och fortsatte med sina fasoner. Jag ska berätta en hemlighet för er nu. Att träna en kille som är sjukligt nervfast och som har någon form av terrier i stamtavlan och som bara rycker på axlarna när jag med alla mina teaterskills spelar på att jag är tokförbannad och INTE accepterar hans beteende... Det är inte så man skrattar ihjäl sig... Men han har ju roligt. Alltid något.
Men rösten har inte repat sig och inatt drömde jag att han drog figgen av plan på modprovet...
Fint.

Jag var så taggad igår när jag åkte till träningen och lyssnade på vår "tagga till som fan"-låt och tjoade till Samson i bakluckan att det minsann var så man vädrade cert om han fortsatte vara så här duktig. Jag vet inte om ha blev förolämpad av mitt "duktiga du"-tjafs och bara vill påminna mig att han är det monster som han är. Pappa och mamma upp i dagen!

Nu sitter säkert experter och tänker att jag ska gå på honom så inåt ****** men tyvärr så är min hund så hård att det inte ens skulle fungera om jag satte honom i elektriska stolen.Han kommer över allt på noll sekunder och är på't igen. Som exempel så kan han sitta fast i elstängslet vid Örnäs, men bara han kommer loss så tar han gärna en stöt på EXAKT samma ställe bara han får hämta en kotte från sin favorit gran. Det enda vi kan leva på är att vår relation håller rakt igenom och att han är kommunicerbar, då kan jag förklara för honom och hjälpa honom att se lönsamheten i det jag vill att han ska göra. Ni ser ju vilken attityd han använder när han blir "översprungen" av Benson. Sån är han. Sen ska vi se när han blir helt klar i skallen... Men då kanske man får byta förare eller sluta med skydd :/ Eller så har jag tur och så blir det bra iaf... Den som lever får se!

En frisk fläkt i en värld av diarré!

2011-06-13T11:48:00.005+02:00

Bloggtorka som vanligt när det är tenta i görningen :(
Här kommer iaf en snutt från gårdagens träning -brist på träningsfronten oxå..-. Jag kastade mig i bilen och for till Glömsta för att möta upp träningsgänget, de hade redan varit där en bra stund men när jag kom dit så hade bästa Benson lagt ett spår till min stora gris. Helt ok spår, gick över i någon vinkel och slog mitt på en raksträcka... Som tur är så vet han att han inte får sträcka upp linan när han söker spår så jag kan ju bara stå still och vänta på spåret. Sträcka upp linan gör man bara när man är tvärsäker på att man har rätt spår igen -bra när man kör tjh inriktat oxå...-
Så jag är aldrig orolig att han inte ska ta sig runt, vilket är skönt. Sen är det så i IPO:t att om hunden går av spåret och sträcker upp linan så är det bara att följa efter tills domaren bryter... :(
Quarre och jag fortsatte med vårt utvecklingssamtal, han är ju inte inkörd på samma sätt som Samson, vilket medför att vi måste ha andra diskussioner än va jag och Samson haft. Men han löste det kanon och jag fick vara nöjd med den lille :)

Sen blev det taktiksnack inför skyddet, det var helthet på schemat... Han kommer in och nuddar/kladdar på figgen i skulet. Ganska nonchalant... Så det skulle vi kika på och så skulle vi se varhän släppandet barkade om man körde programmet rakt av.. Han kladdar i anslutning till släppandet, men det blir kalabalik om vi ska fixa allt på ett pass... med tanke på att vi kört så få pass under året så måste vi tagga ner lite på alla konflikter :)

Känner mig i form nu, tentan är under kontroll och det är slutfinish som ska till bara...

När ens vänner tycker att man är en "frisk fläkt i en värld av diarré" så kan man inte låta bli att se lite ljus när det är som jobbigast... ;) Tack Wegersjö! Japp även om du numera är en Hansson så kommer du alltid att vara min fina Wegersjö! Love U! :)

Peter! Nu är modprovet med, notera ångesten av att ta emot Heffaklumpen ;)

Jag kan inte sova. Skit oxå!

2011-06-08T01:58:00.004+02:00

I Samsons huvud:
"Komsikomsi lilla räddade spanjoren... Eller Bulgaren... eller.... golvmoppen... Anyone... I'm hungry..."

Idag blev det ett lydnadspass med Camilla, hon körde programmet och jag antecknade tankar och sen gjorde vi tvärtom. Så grymt!
Jag körde programmet -IPO3/BSL3- och belönade och puschade Samson, sen var det dags för utvecklingssamtal med fröken Camilla. Vi är rörande överrens om att Samson kan vara den lataste killen i världen! Han är lite nonchalant, det ser bra ut men han har inte målbilden klar för sig -hoppas mina kursdeltagare läser detta så de ser att även jag har problem med målbilden- och då blir han lite... det ser helt enkelt ut som han filosoferar om annat när han galopperar på framåtsändandet :/

Så det blir veckans hårdträning, jag måste plocka tillbaka vår kontakt och hans engagemang. Det märks att han saknar någon som kommenderar när vi kör IPO... Han åtlyder snabbt men det verkar som han blir osäker och det går långsamt innan han är helt nere i backen på läggandet...
Trist när man inser att man tappat grunden som man var så noga med innan, men det blir till att plocka tillbaka hans valpövningar och maxa dem med störning varteftersom.
Bra med inomhusträning när jag har mycket med skolan. Dock så blir allt lidande av att man inte kan sova... f*n...

Over and out!

Ps. Jag har sett kommentaren och fått mailen om mitt tigg och boll-tänk och ska när tid ges förklara hur JAG tänker. Men kom ihåg alla goa! Det är inte detsamma som att jag har rätt! Alla vägar... Glöm aldrig det! :) Ds.

Nationaldagsfirande med en dunk hembränt!

2011-06-07T10:05:00.011+02:00

Igår så bar det på kvällen av in till stan för att fira vår nationaldag med några från klassen, eftersom jag inte dricker så ofta så tog jag bilen in och lastade in pojkarna. Anade att det inte skulle vara så många där och att det skulle vara ganska sansat. Annars vill jag aldrig ha mina hundar närvarande när det är alkohol inblandat, har jag själv druckit så är det koppel på och inga diskussioner med hundarna. Helt plötsligt så är jag lite skit på snöret ;)
Men oftast så har jag ordnat hundvakt eller så är Jonas hemma när jag tagit ett glas med mina vänner...
Hur som helst så var det en härlig nationaldag med många skratt och härliga människor, bilderna får helt enkelt tala för sig själv... :)

Ska det firas nationaldag så ska det göras så ursvenskt som det bara kan bli! Här är Samson med sin dunk... hembränt...
Quarre myser med matte...
Samson höll ständigt koll på området!
Anterud är glad i hågen som vanligt :)
Quarre hittade sin favorit tjej och somnade helt sonika intill Helena ;)
Pratkvarn1, pratkvarn 2 och pratkvarn 3.. :)
Bättre kan det inte bli säger grabbarna och spanar efter östermalmsbrudarna...
Fina!
Notera Antes pose, påminner stark om Christer Petterssons utvikningsbild...

Riktiga kamrater i hundvärlden är svåra att hitta...

2011-06-05T22:45:00.004+02:00

Fick just en sån där überidé som jag planerar att sätta i verket, ska bara checka av så det är möjligt att göra... Kalendern ska stämma och tider ska passa...
Går det vägen så kommer jag nog aldrig varit så stolt över mig själv som då... :)
Känner att jag verkligen gör allt för att underhålla mig själv numera, allt för att hålla tnakarna borta från det jobbiga :(
Igår så avslutades min Tävlingslydnadskurs och det är alltid lite vemodigt att man inte längre har sin fasta punkt i veckan, men herrejävlar vad duktiga alla har blivit! Jag får lägga på ett kol så jag håller jämna steg med dem på utvecklingsfronten. Grymt värre var att jag fick en gedigen inspirationskick och ett av tipsen som vi körde på en hund ska jag absolut testa på Samson. Kul att när man klurar över andras träning så kommer det idéer som man inte ens tänkt på för sin egen del. Det visar verkligen hur viktigt det är med träningskamrater som man kan diskutera med och som man kan vara konstruktiv med och framförallt att de kan ge en konstruktiv kritik tillbaka. På ett hjärtligt sätt förstås! :)
Många gånger så rör man sig i umgängen där EN eller NÅGRA kanske är den/de som varit där längst, har mest erfarenhet, bäst meriter eller kanske bara hörs mest och själv står man tillbaka. Jag känner många som har varit i just den situationen, jag själv bla, men det gäller att man vågar förändra eller kanske se det bästa i att lämna och söka nya träningskamrater.
I bra träningssällskap så kan du säga vad du vill, fråga vad du vill, diskutera allt, träna hur du vill och bli accepterad för det ekipage du och din hund är.
Jag fick höra så mycket pikar om mitt träningssätt när jag körde en av mina hundar, ett par veckor senare så tog jag även med min andra meriteringshund och då fick jag höra "Du har utvecklats som förare" när den hunden gick och toklåste på boll och tuggade i luften av ren stress -Som när en hanhund som slickat urin- . I min värld så var den första i inlärningsfas och jag höll nere hundens stress och den andra var lite felkörd och inte mottaglig för instruktioner när den gick i sin lilla bubbla av jaktstress. Jag hade inte utvecklats men det var olika hundar, olika tider, olika jobb... Men för vederbörande så var den tuggande hunden ett kvitto på att jag blivit en bra hundförare. Den hunden som jag kämpade med för att bygga om, eftersom jag tyckte den gick "fel".
Vad jag vill ha sagt är, jag vågade inte säga något, men jag tyckte at personen hade så fel. Jag ville säga att den hunden som vederbörande tyckte gick bra inte ens var lydig i mina ögon. Vilken idiothund som helst kan jaga en boll eller tigga godis -ursäkta mitt språk- men att vara lydig är en annan sak och ack så svart att får fram! Men den personen kunde ju hund och tävlade mycket och högt. Alla runt om var gamla i gemet och jag var inte det. Sa jag något så tystades jag med sarkasm som inte var av den komiska arten.

Så mitt råd till er alla, gör inte samma misstag som jag. Jag stannade ända tills nästa hund kom och då bröt jag. Jag ville inte mer.

När du hittat rätt så ska det inte spela roll vilken skola du kommer från, vad som fungerar på din hund, eller för er som ekipage... Riktiga kamrater i hundvärlden är svåra att hitta, men när man väl hittat rätt... Håll i hårt! :)

Själv sitter jag med guldklimpar runt om i landet, NI betyder hur mycket som helst för mig och mina grisar! :)

Snart kommer AGU kunna meddela när träningshelgen går av stapeln...

2011-06-03T19:42:00.004+02:00

Platsen för detta blir... Känner någon igen sig?

Snart kommer AGU -Arbetsgruppen Ungdom i Schäferhundklubben- kunna meddela när träningshelgen går av stapeln, boende med möjlighet till att ha hund på rummet/stugan/lägenheten och matfrågan är snart avklarad och instruktörerna ska enas om antal deltagare och vilken helg som passar bäst.

Håll ögon och öron öppna och sprid detta till alla som ni känner som är sugna!
Anmälan kommer att vara bindande och platserna begränsade så missa inte detta!

Så spännande! :)

Kort och målmedvetet pass, sjukt nöjd med det!

2011-06-02T21:11:00.007+02:00

Idag så togs det sovmorgon och jag vaknade så sent som klockan 9 av att Samson låg och drömde och sprang för glatta livet, upp och sätta på ägg och sen ut och rasta hundarna. In och äta frukost och sen bar det av mot spårträningen i Arninge.
Benson la spår till Samson med 7 apporter och jag till Quarre. Båda gjorde kanonjobb, det var Quarre som jag diskuterade lite med. Vi var lite oense hurvida det är viktigt eller oviktigt att spåra hela tiden eller om man kan ställa sig och spontant filosofera efter ett par meter, helst kika efter en fågel eller vifta på svansen mot träningskamraterna som lägger spår längre bort. Han avslöjade sig dock när han gjorde det för tredje gången och sen sekunden efter fortsatte utan problem och utan att vara det MINSTA trött. Då sa jag till honom att han inte fick gå på alla retningar som dyker upp när vi spårar. Så nästa gång det hände så korrigerade jag och peppade honom så fort han satte ner näsan, det resulterade i att han spårade 200 meter till utan att kika på hararna som sprang över vårt spår med start ca 4 meter från honom, han lyssnade på dem och svansen viftade -Han är lika duktigt som Samson på vilt, ikväll drog en hare 1 meter framför honom och jag var 50 meter bort. Han vände sig snabbt och bad att få springa efter och jag trodde svansen skulle gå av så högt som han höll den :)- men han fortsatte hela vägen i mål och du kalasade vi på kattmat och en söndertuggad boll av högsta kvalitet!

Sen blev det DTBK och jag tittade på Sissis apportering, sen hjälpte hon mig med min tävlingsrutin. Jag tror jag har det nu! Gjorde två ingångar på plan och sen ställde jag upp i US och gjorde två framåtsändanden. Det första bröt jag eftersom han kikade bakåt en gång medan han sprang -gillas inte- sen skickade jag igen och då blev det ett långt och rakt skick utan kikning bakåt -gilla-. Kort och målmedvetet pass, sjukt nöjd med det!

Efter det så blev det skydd, vi har ju inte kört så många pass och jag måste säga att det har varit nyttigt för Samson. Han har verkligen mognat i skallen sen maj 2010 och jag tror vi tjänat på att ställa honom. Faktum är att jag aldrig kunde föreställa mig att han skulle gå såhär bra på så få pass. Idag så drog vi nytta av att han var lite sliten och kollade över släppandena, han har börjat sega och tugga sig ur så det tog vi tag i idag. Han blev lite berörd av att jag helt plötsligt börjat ställa krav -hittills har han ju fått lösa allt själv mer eller mindre- vilket resulterade i lite tittanden och frusterade puffar men det oroar inte mig så mycket. Bara han koppalr att han måste släppa för att få belöning och att jag kommer ställa det kravet så kommer nog det andra att släppa. Vi fick ju bort det förut så det fixar vi lätt tror jag. Eller hur Benson?

Här kommer en filmsnutt från dagen :)

Ps. Korrigeringen ser tuff ut för att Benson snurrar runt, men så är inte fallet. Benson och Samson är bundisar och man ser ju på Samson efteråt att han köper det och vill mer än gärna fortsätta. Med tanke på att han ständigt släpar ner mig på plan och efter passet gärna ligger och rullar runt i gräset med Mr B så finns det INGET att oroa sig för :) Ds.

Bilen havererade, jag är hästsugen och apporteringen är i full gång!

2011-06-01T23:52:00.003+02:00

Idag så var det sista lektionen på skolan och nu ska bara tentan skrivas och lämnas in, lättare sagt än gjort dock!
Fick ett mess av mamma när jag satt på lektionen att hon och Sissi skulle träna på DTBK och jag var inte sen på att svara med "Jag hänger på". Dock så höll jag mitt löfte till mig själv och lät Samson vila.Vilket resulterade i att han i sina frispel i bilen -blir sån när lillebror får komma ut först och träna... Funkar även kanon på tävling ;)- startade larmet... Antagligen trodde bilen att den skulle haverera...
Quarre och jag har startat med apporteringen, Jonas har inte rört den så det var med stor spänning som vi tog oss an detta projekt. Nu har vi kört tre pass och jag trodde jag skulle ha tinnitus by now men döm om min förvåning hur fint det har gått. Han är überkänslig grabb så man får inte bli irriterad, stressad, sur eller belöna bort honom -alltså slänga en boll eller liknande- så han drar upp stressen. Ni kommer se vilken tabbe jag gör på filmen! Nu är det ju inlärning så då köper jag att det går långsamt och väljer mina strider, när han är säker på vad han ska göra så lägger vi på stressorer allt eftersom och då kommer farten naturligt. Testade att sparka igång sirenen för att se om han kunde hantera sig själv och komma tillbaka, ni ser det i slutet och eftersom han är trött så fungerade det kanon. Strategen Jeanette :D

Nästa steg är att köra apportering när han sover... ;)

Eftersom jag glömde att filma i början när han faktiskt gjorde riktigt fina lägganden och inkallningar så får du -älskling- nöja dig med några sekunder av lydnaden i "efterhand" och kika på omgång 2 av apporteringen detta träningspass :)

Från Talanglägret kommer detta citat:
"Först när du tagit kontroll över precis alla omständigheter kan du skylla på otur" -Malin Bayard

Ännu en tjej som sätter relationen med sitt djur främst, hästen måste lita på dig och även om den tvekar så ska den hoppa. Man blir ett, slutar du rida så kommer hästen sluta jobba för dig och då kommer man inte långt. Tillsammans måste man möta hindret.
Känslan att spränga fram över fältet mot nästa terränghinder eller hoppa ut för en bank -typ som ett trappsteg ner i vatten oftast, kan var flera meter...- där man knappt vet om man kommer överleva -japp ni som tävlat eller ridit terräng vet vilken känsla jag pratar om- men din häst litar på dig. Du säger att ni SKA och den lyder... Den underbara känslan när man känner suset i magen och hur hästen ligger på i handen igen för att ta sig till nästa hinder. Underbart.
Samma känsla är det när man tränar/tävlar hund och man blir ett... Känslan i lydnaden eller i spåret... Vem har inte fått gåshud under ett riktigt bra skyddspass?
Eller så är det för mig... Hur är det för dig?

Guuuuuud vad jag saknar häst... Har inte ridit på ett år snart... :(

En rabiessmittad symaskin

2011-05-31T22:04:00.003+02:00

Samson och Jonas på träningshelg i Habo 2008 :)

Idag så for jag med pojkarna till Enköping för att spåra med Camilla och FarreFluff. Vi inledde med en premiär på enbart hårt underlag. Men inställningen "Går det på röv*n så är det ju bara att göra om och rätt!" så gick vi ut och jag får erkänna att jag nog var en aning skeptisk lååångt inne... MEN han löste det utan problem och vi kom till slutapporten, det blåste halv storm vissa bitar men han kämpade på i kärnan och Camilla gick och kikade på honom och berömde grisen när han gick perfekt. Coolt att se hur han kan hålla sig lika bra i spårkärnan på grus som på fält :)
Men detektiven Ljungberg sa lite fint "Vi ska se om han gör samma sak på vallen..." -fältet på Camilla-språk-
Han gjorde ett kanonspår, med lite fuffens vid apporterna, men jag får ta på mig det! Har inte lagt ner så mycket energi på dem eftersom han lägger sig på mina apporter. Men han är ju så tråkig att han är exemplarisk i mina spår eftersom han vet att det är "dressyrspår". Så han spårade kanon MEN Camilla har en sak gemensamt med min mor, hon är en av två som kritiserar mitt och Samsons spårarbete. Många ser bara att han spårar så jäkla bra och jadajada men jag har haft ett problem med att han lixom flyter i spåret -ser kanon ut men ska man vara petig så...-, fel energi tycker jag och Camilla gick och synade Mammas gris.
Så satte hon fingret på det, något som kan hända när man spårar mycket själv och inte ser hunden från sidan. Så nu blir det detaljträning och en typ av engagemangsträning i spåret. Det ska inte bara se fint ut, det ska vara fint rakt igenom! :)

Sen åkte vi till Sk Enköping och körde lite lydnad, Samson körde bara lite lajbans lydnad och så fortsatte jag med Quarres apportering som jag påbörjade igår.
Igår så var han tokfrustrerad hela tiden och skrek över tiden och tuggade som en rabiessmittad symaskin. Men jag körde på och skrattade mest åt hans mentala sammanbrott. Vi kämpade och kom så långt som att han kom in med den och satte sig och höll den stilla innan jag tog den och körde ny jaktretning. Idag... HÖLL HAN TYST hela tiden med något enstaka ljud och kom in hela vägen och höll lugnt och fint. Det gäller verkligen att inte bli irriterad eller sur på honom, då kommer frustration från hans sida, man kan inte belöna med godis eftersom han inte äter det och byte med annat föremål skapade bara mer frustration.
Men de framstegen vi gjort på två dagar tog mig typ två veckor med Samson och han var ju inte känd för sitt samarbete när han var i den åldern -8-14 månader- då vi tragglade med detta :P

Nu blir det att njuta av att min älskade Sammy är trött och faktiskt ställer upp på att kela, han sover ju ändå... ;)

Quartus vom Venusmond tar ut sina aggressioner på Östermalms gator?

2011-05-29T22:13:00.004+02:00

Sådär, då har vår lilla vallhund avklarat sitt MH... Det gick precis som vi väntat och jag är verkligen hur nöjd som helst! Man ser verkligen vilken skillnad det är på våra hundar, Samson är som en terrier och framme vid alla faror utan större rädsla för något. Quarre är reaktionsbenägen som få men inte rädd på det sättet som jag trodde han skulle vara. Han löser allt med passivitet och kommer fram fort och inga kvarvarande rädslor. Reaktion och sen cool... :)
Man får verkligen upp ögonen för varför han är så lätt att jobba med och varför Samson är tungrodd, många pusselbitar faller på plats :)
När vi får se hans korning så kommer nog ännu mera sanning fram ;)

En del är ju inne på att man tränar hund på ETT sätt, men jag är själv HELT övertygad om att man MÅSTE veta vad det är för liten skit som man har i snöret och anpassa sig därefter.
Jag fick höra från en "kändis" att mitt "jakttänk" -"egenskapstänk"- var helt ute, med det menades att man inte kan tänka att en hund har egenskaper som skapar förutsättningar för DEN individen och hur man bäst kan förvalta den.
För mig är att förkasta hundens egenskaper som verktyg detsamma som att säga att en hund inte är en hund. Vilket i praktiken skulle innebära att en jakthund är inte en jakthund, en vallhund inte en vallhund...
Andra har inte kunskap om det jag menar och tycker att det verkar konstigt, men samtidigt så belönar man med boll och godis. Vilket fungerar i deras träning. Alltså köper man det egentligen utan att man vet om det eller kallar det något annat. Hjulet på nytt.
För hur många har inte en Border Collie som utan att sett ett får i sitt liv utan problem vallar något annat? Allt från flugor till flygplan. En retriver som älskar att bära? En Jack Russel som tar ut sina aggressioner på Östermalms gator? En hund kommer alltid hitta pyshål att låta sina egenskaper sippra ut ur, sen finns det ju de som accepterar -i många fall tikarna...- men hur många hundar möter ni inte som skäller ut er? Hundar som beter mer eller mindre illa sig mot sina förare? Hundar som inte lyssnar på sina förare? Jag kan fortsätta i evigheter...
ALLA hundar är funktionsavlade, det är därför det finns olika raser! Olika egenskaper.
Hundens egenskaper styr helt enkelt hur hunden kommer att reagera på olika saker i livet, ni vet de som köper en labrador hane för att grannen har en som är så snäll och lydig tik? Men som får ett yrväder som knappt kan hålla sig från att explodera? Egenskaper. Tror ni dessa två hundar kräver samma typ av hantering/träning?

Jag kanske är ute och cyklar, men jag tror på det jag gör och det är det viktigast :)
Sen har jag ju inte de problemen som "någon/några" har som jag tror grundar sig på att man inte ser till de individuella förutsättningarna hundarna har. MEN det är vad jag tror och INTE detsamma som att jag har rätt. Vad tror du? Fungerar det? Om det fungerar för dig och din hund så är det ju grymt! Glöm inte det! :)

ALLA VÄGAR BÄR JU TILL ROM! :)

MEN fungerar det inte? Tar Ni inga steg framåt? Ältar ni samma sak? Dags att tänka om?
Som en vän och STOR förebild alltid sagt till mig: "Fungerar det inte till 100 %? Gör om."

Dags för filmvisning och en titt på Quarres egenskaper ;)

Han satt som ett skruvstäd i armen.

2011-05-25T22:31:00.003+02:00

Vissa kör spontanstörning under bevakningarna, men tack för bilden på mammas gris! ;)

Nu så är vi igång! Dagens projekt i lydnaden blev att skapa en hållbar rutin inför självaste entrén på plan, det som nu skall prövas en tid framöver är att lägga Samson utanför plan så han få titta på den när föregående ekipage kör och sen plocka upp honom i ren lydnad och göra entré. Mamma agerade tävlingsledare och domare -den svåraste störningen för min hund som älskar den kvinnan, trots att hon klappat honom ca tre gånger på 2,5 år...-, vi konstaterade snabbt hans svaghet i IPO ingången/domarhälsningen och jag talade om för herrn att det inte var aktuellt att släppa kontakten med mig. Han fattade snabbt och så belönade jag det ordentligt. Sen var det inte problem även om vi bytte domare. Skönt!
Sen var det dags att damma av rutan, tanken var att kolla så han jobbar med det övre etaget och inte kastar sig hejvilt för en belöning. Han gjorde flera snygga skick men jag misstänkte att han skulle göra en "BlondinSamson" inom 7 skick och så väl kände jag min hund. Jag påtalade åter att han var tvungen att tänka och vips så var han som en klippa och jag belönade. Vilket resulterade att han blev så salig -eftersom matte var salig, eller spelade salig iaf- och ville tjuva för att komma till rutan. Mammas gris!

Sen blev det ett skyddspass, det var en vrålande Samson som gjorde entré på plan och jag var tvungen att hålla i honom i kinderna, trycka honom intill mig och smeka honom över bröstet för att ens kunna höra vad figuranten sa. Men sen så var vi igång, han inledde med tre kanonbevakningar där han inte ens släppte med ett skelöga för att titta på mig när jag passerade. Detta belönades såklart! Sen kunde jag ansluta och han kikade inte ens åt mig utan jag bara klappade om honom och hejjade på lite innan jag lämnade igen.
Sen så pratades det om tävling och transporter kom på tal, jag tyckte väl att vi kunde skita i det. "Vi gjorde det två dagar innan tävling förra gången så kan vi inte ta det om det blir aktuellt?" men Benson tyckte att vi kunde köra det. Jag hade en idé om hur vi skulle göra men Benson tyckte nog det blev för krångligt och vi körde på lydnad bara.
Han är så satans duktig min lille fis, trots att han nästan skakar sönder av frustration så köpte han att det var positionen som skulle hållas, så när han gick bra så fick han gå. Han fattar snabbt så jag la redan efter första transporten in ett arbetstecken och lät kommandot bli "transport".
Lätt som en plätt höll han positionen och släppte inte figgen med blicken, vi vinklade om och om igen och höll på men han skötte sig exemplariskt! Sen sa det "TJOFF" och han satt som ett skruvstäd i armen.
Det märks att detta är hans gren, hade han fått bestämma så hade vi bara kört skydd och spår...
Synd att matte tycker om lydnad lille vän ;)

Tack Benson för att du är så grym!

Shit alltså, Ni förökar er!

2011-05-25T15:50:00.005+02:00

Grabbarna laddar inför kvällen :)

Igår hade jag 314 besökare, galet vad många ni är nu!
Man är grymt nyfiken på vilka alla ni nytillkomna är, det har ju nästan dubblats sen några månader...

Sitter och väntar på besked på hur träningsgruppen tänkte sig kvällen... Annars blir det nog en sväng till närliggande klubbar för att få lite organiserad träning. Nu vill man ju bara komma igång! Trots att det regnar galet mycket utanför fönstret...
Jag har många tankar kring hur jag ska köra Quarre, mitt nyförvärv kan man säga...
Sen Jonas åkte i måndags så är han min på heltid, det ska bli riktigt roligt att få drilla honom. Eftersom Jonas legat på latsidan med honom så finns det mycket att ta tag i, typ inkallning, läggande, sättande,platsliggning, hopp... ;)
Men det är ju gött, då får jag forma själv! Sen är det ju läge att jag får mer utmaning i att vara förare, så med en heffaklump och en kanariefågel så kommer jag mer eller mindre att idka personlighetklvning på plan :)

Idag fick jag ett tråkigt och fantastiskt meddelande på samma gång. All lycka och glädje för att vederbörande hittat sin själsfrände, UNDERBART! Det finns nog inga som förtjänar varandra som dem. Kärlek som hittar tillbaka kommer igen tusen gånger starkare och nu finns det antagligen inget som kan skilja dem åt, lycka! Som en saga eller romantisk komedi :)

Själv fick jag hem Jonas testamente idag, sitter och läser det och inser att han är min finaste och jag kunde inte ens tro att det skulle se ut så här. Men det knyter sig i magen när man läser "orubbat bo" och "yttersta vilja". Jag är van vid att vara ensam ofta och mycket, men då brukar han kunna höra av sig ibland, även om det gått veckor utan att man hört något, men det har aldrig varit som nu. Total ovisshet. Då har jag vetat vart han varit, men nu har jag ingen aning. Hoppas han kommer hem välbehållen. Inte ett ljud än så länge. Men snart hoppas jag att han får en chans att höra av sig...

Nu måste jag gå ut i hallen och montera isär två hundar :/ Det gnabbas så satans nu... Samson kom hem från Talanglägret och hade verkligen planerat att sätta lillebror på plats en gång för alla. Tyvärr så tog han det inte hela vägen och nu är Quarre en plåga på sin mesige storebror.

Min kompanjon och partner in crime, Kråkan.

2011-05-24T21:49:00.003+02:00

Trist med en vinterbild, men det är mina grabbar och just nu längtar jag till jul :)

Inte ett ljud från Afghanistan, fick ett mess igår om att de satt och väntade på att bli upplockade av ett Herkulesplan i Turkiet. Det är inte så man skrattar ihjäl sig men en dag är avklarad som sagt.

Imorgon så är det ÄNTLIGEN dags för träning, Samson har haft vila efter helgens bravader och nu är det läge att ta tag i det hela. Ringde Lena efter lägret och berättade om alla bravader och sen så blev det till att ringa Jonte och boka in lite träning. Ska ner och hälsa på dem vid husvagnen så får det bli lite hundträning, Jonte är grym på att se mina och Samsons brister och kommer alltid med så satans grymma tips. Alla våra 10:or på fjärren kan jag tacka honom för :) Sen en massa annat oxå, men det känns ju lite kasst att rabbla upp typ allt som min hund kan ;)
Här hittar ni hans hemsida, den är inte uppdaterad på typ två år... Men iaf :)

Imorgon så ska vi fokusera på positioner, spännande... inte egentligen... MEN det måste likväl göras! Det gäller att jag taggar till annars kan jag lika gärna skita i det, han är en härmapa utan dess like och tycker alltid som jag... Så ser ni två bittra filurer på plan på DTBK imorgon så är det bara jag som misslyckats ;)
Dock hoppas Samson på ett skyddspass imorgon, det är på tiden att han får tömma ur sig lite. Har märkt på honom att det skulle behöva komma ut lite frustration. Efter två tappra försök att övertala mig i helgen om att han visst skulle få smaka på två Border Collies så bygger han lätt på sig och snart måste det få pysa lite om honom. Promenaderna nu är som ett skämt när vi möter andra hundar, han är som en stålfjäder och blänger på allt vi möter. Visst uppför han sig men han är tydlig med att visa vad han tycker med blickar och tunga andetag.

Kul att så många hört av sig om träningsläger, kan bli kanon! Jag slängde iväg ett mail till den ena instruktören och nu väntar jag på direktiv från båda. Hoppas att snart kunna komma med mer fakta och så ska jag prata ihop mig med min kompanjon och partner in crime, Kråkan.

Neh nu blir det soffan och lite TV innan natten är ett faktum :)

Vill Ni ha en träningshelg?

2011-05-24T00:41:00.005+02:00

Jag sitter och funderar på att dra ihop en träningshelg och då för redigt kompetenta instruktörer, det blir antagligen till hösten men jag lägger ut en krok redan nu.
Det kommer att vara fokus på lydnad och utveckling, tanken är att det ska rikta sig till ekipage som är på gång i klasserna och kommit en bit i träningen. Sen kanske man kan ha åhörare.
Ras spelar ingen roll och inte heller erfarenhet, alla är välkomna! Man måste älska hundträning bara! :)
Ni som gillar mitt tänk och syn på träning kommer bli saliga tror jag och jag kan utan tvekan lova framsteg/framgång om man väljer att dyka upp :)

Så nu tar jag en intresseförfrågan, vilka är intresserade? Inget bokat! Men ska man lägga ner energi på ideellt arbete så vill man ju veta att det finns underlag för en utbildning.

Det kommer bli till självkostnadspris och tanken är att försöka lägga det mitt i landet, låter det intressant? Släng in en kommentar eller skicka ett mail!

TALANGLÄGRET ÄR ÖVER...

2011-05-23T08:57:00.008+02:00

Genomgång, måste nämna att hallen var FANTASTISK!

TALANGLÄGRET är över och jag kan nog säga att min hund har överbevisat sig mot mig hela helgen, är så stolt över honom och hans prestationer i alla moment som vi tränat på. Under hela lägret har vi jobbat i grupper, lördagen med fokus på de moment som ledarna ansett att Sverige har mest "problem" med, söndagen gick åt till störningsträning och detaljer.
Samson har verkligen visat att hans storlek inte är ett problem, han kompenserar det med ordförståelse och teknik som bländat mig. Trots lååånga dagar har han inte tappat energinivån utan kämpat hela vägen och i bilen på väg hem så blev jag varse om mitt delikata problem, trots att vi slarvat med vår träning, inte haft fokus eller varit genomtänkta så ligger vi på den här nivån. Inte ett enda felskifte under hela Z:ta momentet säger väl lite :)
Som jag förstått så har svenskarna detaljer som inte går av för hackor men inte uthålligheten, jag känner att det är tvärtom för mig och mammas gris och det passar mig, nu ska vi bara på och slipa detaljerna helt enkelt. Plocka fram papper och penna och planer planera och åter planera...

Det var galet många inspirerande tjejer där med sina hundar, jag har varit som en svamp och verkligen sugit åt mig av tankar och erfarenheter, nu ska allt förvaltas och pytsas in i min egen träning.
Den största skillnaden jag märkte av när vi kom till lägret träningsmässigt var hur vi ville att våra hundar skulle jobba, tanken för alla andra var att hunden bara ska jobba för sin belöning/i belöningsfärväntan. Min önskan är att hunden ska vilja jobba för mig för att få belöning. Men trots en ganska stor skillnad så var tjejerna på G på en gång när de skulle kolla på mig och tänkte utifrån mitt, så goa! Ödmjukhet utan dess like! Underbart! Huvudingrediensen i hundlivet!
Men nu har jag dock massa upplägg som kommer passa Quarre tror jag, han är ju en BC i schäferuniform och har ett samarbete som faller sig naturligt för honom. Så han är ju betydligt lättare att jobba med än Samson. Men inte lika mycket utmaning ;)
Men alla vägar leder till Rom, om man vill åka via bron eller köra via Ryssland... Det är ju upp till var och en! Så länge hunden mår bra och älskar att träna så spelar det ju ingen roll.
Jag har ju tur som får chansen att åka åt båda hållen eftersom mina hundar kräver det, olika individer... olika träning... Älska utmaningar! :)

Så som det känns nu så blir det två grenar för Samson, än så länge så passar det honom och vi blir aldrig urleda på ett moment eller en typ av träning. Han tar ju mina känslor så att jag tycker att det är sketakul så tycker han att det är ännu roligare :)
Jag måste bara vara noga med att han behåller sin fina ordförståelse och sen ska jag ta med Lottas föreläsning "Hållbar träning" i min planering. NU JÄKLARS!

Ringde Peter och var salig, så jag får ju säga det igen... Tack för min fina hund och jag har sagt det förr och säger det igen... Samson är en kanonhund men han är långt ifrån den bästa hunden som kommer från Beathalandet. Det är arbetsmaskiner som kommer därifrån, inga leksaker i mina ögon. Så den som är sugen på att utvecklas som förare och få en rejäl utmaning kan ju kika på vad som finns i planerna på den kenneln. Man får en handplockad valp om man har speciella önskemål och visst kan man då få vänta, men det är så vårt det! En "kändis" i vår rasklubb skrev:

"Någon anser att den såkallade utställnings Schäfern är en katastrof.
En del anser att den såkallade bruks Schäfern är galen.
Det är oxå ok, tyck vad du vill men förstör inte för andra som älskar sina hundar.
Oaktat vilket finns det utställninglinjer som skördar framgångar i bruks och det finns brukshundar som inte räcker till för arbete.
Eller vad sägs om 2010 års Polishund, vilka linjer kommer han ifrån? kenneln heter Trönderjycken! 2010 års bästa allround Schäfer, vilka linjer har han? kenneln heter Beathalandets. Märkligt va, som det kan bli!!

Här sprack visst statistiken!!"

Sant. Enligt mig ligger allt i förarens intresse, hade hunden varit gratisbiljetten till framgång så hade vi haft många ekipage på mästerskapspallen/ringen ;)

Dock så är det krokodiltårar här hemma nu, lämnade Jonas på hans jobb imorse och nu är det en evighet tills vi ses igen :'(

Talangläger och utlandstjänst.

2011-05-19T22:47:00.003+02:00

Full fart framåt!

Så var det dags, imorgon bär det av mot Dalarna och TALANGLÄGER. Ska bli lärorikt hoppas jag, all inspiration är ju guld värt och det kommer finnas många duktiga förare på plats.

Har ju inte kört lydnadsklassträning på länge nu så det ska bli kul att "börja om" och ha massa nya ögon med sig då. Vittringen har jag verkligen pillat noll och ingenting med sen de kort a passen vi körde i vintras så det är nog den jag vill kika på eftersom vi "inte har den". Lägret har jag sagt ska bli lite avgörande för hur vi ska lägga upp kommande träning, åt vilket håll vi ska sikta in oss i sommar :)

Håll nu tummarna allihopa så kommer det en rapport efter helgen, så snart jag lämnat av Jonas på jobbet på måndag eftersom han åker då.
För er som inte förstått kodspråket så blir jag ensam med pojkarna till december, då kommer han hem från sin utlandstjänst. En tuff tid. Men det är bara att hålla tillgodo, det är ju inte första och sista gången...

Fy fan vad gött! MAAAAT!

2011-05-16T13:59:00.002+02:00

WORD!

Idag var jag förbi min tjockisklubb, möttes av min supergoa coach som faktiskt har varit i min situation på många sätt, både med hälsa och privatliv. Vilket på någevis är extra sporrande!
De har en sån där supervåg som typ skickar rymdvågor genom kroppen på en och man får hur många procent man är av allt. Efter en veckas detox så hade jag tappat 5,9 kilo, varav 3,1 kilo var rent äckligt fett som runnit av mig! 3,1 kilo! 0,8 kg muskler hade strukit med men det kan jag leva med. Resten är vätska som fattas i mina muskler mer eller mindre., så jag kan faktiskt säga att muskelmassan är jag nöjd med, men bättre ska det bli!
Inte ens Q-park kunde få mig på dåligt humör när jag kom till bilen och insåg att de lappat den :P
Så nu ska jag gå på halvfart eftersom jag inte har kunnat träna under en hel vecka, det har bara varit de vanliga hundpromenaderna.... Gött för själen men inte like bra för min rygg :(
Nu ska jag äta mellis. ÄTA! Ja jag säger då det... När man blir lycklig för en sån sak så... :)
Sen är ju mina pojkar hemma igen, Samson har INGEN päls och är som kollegorna säger "Ett vandrande huvud" och Quarre är överlycklig över att Robin är här. De leker i hallen lite stillsamt eftersom de vet att man inte får stojja runt inomhus.
Det blir nog en promenad till idag, har redan varit runt Örnäs så jag lär tangera 20 000 steg idag. Men utan kramp i musklerna eftersom det kommer komma lite energi till dem nu :)

Sen är det TÄVLINGSLYDNAD ikväll, alltid lika spännande och framförallt roligt att träffa mina goa kursdeltagare :)

Matlagningstips från Linnea!

2011-05-12T13:35:00.000+02:00

Mitt bidrag till lagandet, se så gott det ser ut! (Linnea fick alltså receptet)

Alltså nu när jag inte får äta något så blir jag mer sugen än någonsin att ställa mig i köket och laga mat! Otroligt! Så för att stilla mitt begär så är jag inne och läser på min klasskompis blogg, Mat 365 heter den. Ni hittar den i länkarna intill oxå.
Denna tjej har alltså lagat ett NYTT recept nästan varje dag! Helt jäkla ortoligt!
Hon är fotograf oxå så man kan dregla länge och väl över hennes goda måltider, jag säger det igen som jag sagt förr:
Mitt mål är att bo en vecka hos Linnea, jag vet inte när, hur eller om men jag har satt det som mål i LIVET! ;)

Missa inte att surfa in hos henne och hitta inspirationen till kvällens middag, det finns verkligen något där för alla! För oss lata och de som älskar att stå i köket. Klockrent!

Nu ska jag ut i solen efter att ha kokat skallen med Marx... Jag fattar noll och ingenting och blir inte smartare av att kolla på hemtentafrågorna... Så nu ska jag lufta hjärnan och se om det ramlar ner ngt...
Ikväll ska vi till Globen med jobbet och lyssna på Ceasar Milan, det ska bli spännande!

Jag håller på att dö!

2011-05-11T18:30:00.004+02:00

Efter många "jag börjar på måndag"-löften så insåg jag till slut att jag inte klarar att tappa kilon själv, tappar jag så hämtar jag upp dem sen igen. Dippar med träning och stress kring allt med skola och hundar gör inte saken bättre.
För två veckor sen så kom domen som fick mig att inse ovan, jag fick ont i hälsenan! Det var grova svordomar som haglade ur mig och att jag fick skylla mig själv var ju en sanning som sved.
Men i måndags så tog jag kontakt med den lokala Tjockisklubben och trots att det kostar mer än jag vill betala så insåg jag att det var bara att bita i det sura äpplet.
Efter en utvärdering av läget så konstaterades det att jag skulle rena ut kroppen med att gå på flytande föda i typ 2 veckor, dock så kom talanglägret i vägen så det blir kanske bara en vecka.
Hur som helst så tänkte jag bara dela med mig av denna privata information, mest för att det är så satans jobbigt... Usch... Att inte tugga kan göra en galen. Hungern är inga problem men tristessen är helt enorm!
Snart är dag 3 avklarad och jag misstänker att alla mina glykogenlager tömdes redan igår, så det blir bara hundpromenader och inget gym. Då kommer jag att kräkas av utmattning.
Någon som har erfarenhet av soppdieter? Jag är emot det men som sann skeptiker och med en smula ödmjukhet så tog jag hennes ord och satte igång. Sen finns det sk halvfart och sen kommer jämnviktsprogrammet. Jag är låst i ett år så det ska väl vara själva fan om man inte kommer tillbaka till sin forna form...
Målet är att tappa ett par kilon så hälsenen ger med sig och sen låta träningen ta resten, men jag tror det kan vara en skön motivation om man får medvind på startsträckan :)

Vad jag väger spelar ingen roll, men när kroppen säger ifrån och min träning blir lidande pga att jag har ont... Då är det läge! Sen har jag ju min lilla utmaning som ligger i startgroparna, men den håller jag för mig själv, dock så måste jag vara i form tills dess. Rippad ren av! ;)

Nåväl, det är super synd om mig och jag förutsätter att alla som läser denna blogg tycker det om mig! ;)

Nu ska jag trösta mig med en 1,5 timmes promenad med pojkarna, de har knappt rört sig under dagen men eftersom både jag och Jonas tog varsin 45:minutare innan kl 9 med dem så överlever de nog :)

EGOBOOST! Tack snäll, fina och underbara för era kommentarer!

2011-05-10T13:33:00.002+02:00

Det var så många fina kommentarer och jag blir så otroligt glad av alla grattis och lyckoönskningar, men det var en som verkligen tog sig tid att skriva en lång kommentar och den värmde otroligt mycket, tack Lotta för din fina kommentar och för att du verkligen tagit dig tid att "lära känna" mig på bloggen. Jag tror jag vet vem du är, vi sågs på Stora Sthlm, eller snarare jag kom springandes för att gratulera till din 2:a och framförallt det jobb du lagt ner. Kan det stämma?
Hur som helst så har du verkligen rätt i hur jag ser på schäfer, det blir vad man gör det till och sen finns det alltid olika individer på alla fronter. Det blir lite tokigt när alla hävdar att de har riktiga schäfrar när den ena bara ställer ut sin och nästa har en grå som de knappt kan hantera utan tillhyggen. Krasst men ganska sant. Men snart kommer folk få upp ögonen för vad vi åstadkommer med aveln i Sverige, några måste bara gå i täten och få tyst på de som skriker högst. Om inte annat så vill jag nog att Quarre och hans syskon får en egen genre som kallas vallschäfer ;) Tack igen för dina fina ord! Jag lever på det ett tag! <3

Anonym sa...

Hej!

Jag har hittat din blogg och kan inte säga annat än att jag är fast och väntar med spänning på nya blogginlägg!:)
Det har verkligen slagit mig hur cool du verkar vara i allt, du ser att du har en schäfer, en SCHÄFER och inget annat. Du ställer dig över alla som delar upp det hela och som jag förstått så anser du att det hänger på föraren mer än på hunden. Ni har en "vallschäfer" hemma oxå förstår jag, skulle det bli en tredje inriktning? ;) Skämt och sido så slussas det ut minst lika många "dåliga" bruksschäfrar som aldrig syns på en tävling/träning som det slussas ut utställningsvarianter.
Så om alla hade samma känsla och framförallt ödmjukhet i kroppen som du så skulle vi nog se fler av båda i arbete. Men du är tyvärr ganska ensam och jag hoppas att du står på dig i alla lägen! Det inspirerar verkligen och när du skrev att Samson inte är en topphund från din uppfödare så blir man ju fundersam, hur många stjärnor finns det egentligen av hans "sort" som man missar?

Det är hysteriskt roligt iaf att du går ut på din första BSL 3 och lägger ribban så högt som du gör, fan du är ju nästan på samma poäng som SSM-vinnaren, på din FÖRSTA 3:a! Galet! Med nerver och trots värmebölja!

Jag hoppas att alla med "rätt" schäfer håller snattran för all framtid, de är ju redan omsprugna på både resultat sidan och framförallt i underbar energi!

Din hund må vara en ambassadör för schäfer, men DU är en ambassadör för hur en hundförare ska vara!

All lycka och jag kan utan tvekan säga att du är den mest inspirerande människan jag stött på eller läst om någonsin!:)
Låt ingen eller inget skitsnack komma åt dig, det är förevigt bara sprunget ur avundsjuka.

När du kom framtill mig, en för dig främmande människa, när jag hade ställt min hund BARA för att be att få krama om mig och gratulera till ett så fint jobb med min hund, DET gör ingen idag. Jag ville bara grina (som jag oxå gjorde) och krama om dig en gång till. Fy vilken varm tjej!

Alla som har dig i sin närhet är så lyckliga! :)
De som har sumpat möjligheten att lära känna dig pga skitsnack är kompletta idioter!

En stor kram från Lotta och hennes odågor! :)

8 maj 2011 08:26